Den sista godnattsagan

 2023-06-28   Detta inlägg innehåller en annons från  Quicktest   Årets pelargon 2023 När pojkarna dog, var det något mer som dog. Pojkarna var mitt livs kärlek, min inspiration och min livspuls. Halva barnakullen var borta. Från ena stunden till den andra. Det gick inte oförmärkt förbi .  Det gick inte förbi alls. Såklart älskar jag alla mina fyra söner.   Mitt sinne och min själ fylldes av alla fyra. De tomrum som funnits var plötsligt fyllda. När jag fick vara med pojkarna. Den här sommaren har jag städat lite på balkongen. Saker efter Jesper har dröjt sig kvar där. "Balkongrummet" var Jespers rum när han fortfarande bodde här hemma hos mig. För att komma ut på balkongen behöver jag passera det rummet. Jespers rum är i princip utan minnen från honom . Mina marsvin bor där nu. Samtidigt kan jag lova att spåren aldrig försvinner helt. Alltid dyker det upp små tecken på att de en gång har levt här i min dimension. Nu får blommor, kryddor och tomatplantor åter gro och växa här

 Jag fortsätter bygga på temat "fem år sedan" Jag sitter på min balkong. Jag tycker om att sitta där på sommarkvällarna. På dagarna är det lite för varmt (sydväst-läge). Det är nog ingen som skulle kunna se att jag städat här ute i två timmar och samlat en hel säck full med gamla grejer. Grejer som jord, krukor, odlings-tillbehör. Men om det bara vore det skulle det vara en helt normal vår-städning för mig. Men riktigt så enkelt är det inte. Till balkongen kommer man via Jespers rum. Det var en överenskommelse. Ok att han skulle ha det rummet, men bara om jag fick tillgång till mitt balkong-beroende.  Jag gillar även rosor och Norrland Guld Även Jesper tyckte om att vara på balkongen, han var dessutom nikotinist. Jag har också varit nikotinist, men nu är det så längesedan jag slutade att jag inte tänker på det så mycket. Men senare på kvällen satt ofta Jesper med sina kompisar på balkongen. De visste att de inte fick gå i närheten av mig med cigaretter. Det var väl inte bara

Jag hoppas att detta inlägg kan ingjuta lite hopp hos mina eventuella olyckssystrar och bröder.  Den vintern från och med den femte december och i åratal därefter bestod mitt liv endast av en enda sak och det var att överleva. Som en blixt från klarblå himmel rasade hela min värld ihop. Medan jag i fem veckor gick som i en dimma, en dröm, en annan värld anade jag inte att efter dessa fem veckor slog nästa livstrgedi ner i mitt liv. Plötsligt stod jag där och var en så kallad änglamamma. Mina två yngsta, fina, vackra, modiga yngsta söner fanns inte mer med oss här i livet på Jorden. Detta visste jag inte om jag skulle överleva. Ett steg, en dag, ett andetag i taget,  gick jag framåt ibland och bakåt ibland. Tårarna tog aldrig slut. Andra personer i min närhet mådde dåligt av att se mig plocka bland deras tillhörigheter med tårarna sprutandes som fontäner. Men inom mig inne i djupet av min själv visste jag att jag behövde göra dessa saker här och nu. Det var ett sätt för mig att börja be

Påskafton är en dag på året som alltid har känts ganska magisk. Jag växte upp i ett kristet hem och påsken firades i Jesu Kristi anda, men också som en rolig dag för oss barn. Vi fick påskägg med godis i. Påskharen lämnade jättestora pappersägg utanför ytterdörren. Pappa råkade alltid se haren hoppa uppför backen efter avlämnandet. Därför missade jag alltid påskharen. En del säger att man inte ska ljuga för barn. Men för mig var det inte lögner. Då var det sant, sedan något som utvecklade min fantasi och som sedermera någorlunda vuxen valde att föra vidare traditionen om påskharen till mina egna barn. Vid det laget hade jag dock gjort något fel, för jag minns inte i hur många år haren sen fick heta karlen istället- påsk-karlen! Senast idag la jag ett ägg på min barndoms yttertrappa, knackade på och sa att jag sett den där karlen komma och lägga ett ägg utanför dörren. Mina söner 33 och 39 år reagerade inte alls på karlen. Karlen har blivit en självklarhet. Något mina barn fantiserade o

Del 1. Livet är ofta märkligt och obegripligt!  Fyra generationer och den minsta är jag  Jag kom till världen full av hopp och nyfikenhet, men blev efter hand mer och mer besviken. Tidigt i mitt liv blev jag utsatt för orättvisor. Faktiskt redan hemma i min egen familj. Alla har vi våra kors att bära, men att tänka en extra gång innan vi utsätter andra för vår inre vrede och vårt inre barns sorger kan nog vara bra för världen. Tänka och försöka är mycket lättare än att "leva som man lär". I min barndom kände jag mig oförstådd, rädd och befann mig i ett ständigt utanförskap. Ibland tänker jag att det var avsiktligt, till exempel för att skydda min sårbarhet från smärta. Andra gånger tänker jag att det kanske inte var självvalt, då jag egentligen kunde vara öppen och utåtriktad. Bara jag kände mig trygg och avspänd. Den tidiga barndomen präglade mig med livets oförståelse för den som är udda. Man ska passa in och man ska kunna de sociala reglerna. Mycket var obegripligt. I min

  En arm, en axel, en hand En arm som burit sina barn, en axel som lyft, som blivit spydd på, en hand som smekt och lugnat. Leder och muskler som nu värker, Men som varit värda det priset Av att ha fått bära mina barn. Först som en glimt i mitt öga bara. Därefter en het längtan och ett hopp. Barn som fötts ur en obegriplig kärlek, en ofattbar kärlek som står ut med allt, som orkar allt, just på grund av kärleken. Och tacksamheten över att ha fått uppleva mina fyra vackra söner. De som gjorde mig till en drottning. Utan de underbara minnena vill jag inte leva. Men jag har dessa minnen. Även om armar och axlar värker nu.

Sorg kan vara så mycket! Men den enda som kan hantera sorgen är du själv. Jag själv. Ingen kan säga till någon vad den ska eller inte ska när man sörjer. Om jag, eller någon annan vill leva i det förflutna - ingen behöver tala om för oss att där kan vi inte vara. Det kan vi väl visst? Det är den enskilda personens val. Låt oss ta vår egen väg ut från mörkret, eller vårt val att stanna i mörkret. Det som var ljuset i våra liv kan ha slocknat. Vi kan ha tappat lusten att leva. Vem är andra att lägga sig om vi vill leva eller dö. I min son Jespers journal står det att han har kroniska suicidtankar .  Om du eller någon du känner har tankar på att ta sitt liv är det viktigt att agera snabbt! Det finns de som inte vill leva. Möjligen vill alla leva. Men vissa av oss hör inte hemma i den här hemska världen. För visst är det egot som satt dessa nya liv till världen? Det kan gå bra. Det kan också gå åt fanders. Många aspekter spelar in. Jespers begravning, tre dagar före julafton 2017 Det vikti

 Nej, jag vill aldrig glömma!  Visst kan jag gå vidare och se ljust på framtiden. Om det nu är vad folk så gärna vill. Men att jag skulle glömma bort de hjärtan som pulserat under mitt eget hjärta kan "folk" glömma på en gång. jag har haft både vinster och förluster i livet. Och med åren har detta gjort att jag börjar förstå lite av hur det fungerar när en person formas. Jag räknar inte längre med stöd och förståelse. Inte heller med motsatsen. Istället är jag ganska neutral och realistisk. Jag har både vunnit och förlorat. Det tycks svårt att stå ut med att jag inte vill glömma, varför? Gång på gång frågar jag mig varför jag skulle glömma det vackraste jag haft. Det som kan få en att känna glädje, sorg, smärta, empati, oro, kärlek, det är ju det som gör att man är levande. Eller var levande. Jag känner inte så mycket längre. Jag är på en helt annan nivå, där många vardagliga saker tycks mig obetydliga. Jag är säkert både arrogant och otrevlig ibland. Det som är lite tråkigt

 Det är livet så som det är. Ibland känner jag att jag vill skriva, men mer ofta känner jag att jag vill vila i mina egna tankar och känslor. Fortfarande försöker jag reda ut vem som är jag. Det var skönt att slippa skriva för pengar. Ni som följt mig vet hur jag menar och vilken press jag plötsligt fått på mig att tjäna pengar på min blogg. Min blogg där minst 20 års arbete har förstörts av en rovlysten person, en av Mammons slavar, ni vet vem. Jag skriver inte ut namn eller adresser, då jag faktiskt inte vill bidra till att detta namn dyker upp i sökresultaten.  Men om ni/du någonsin råkar ut för att någon vill hjälpa dig att flytta din blogg,  Hör efter med mig som har erfarenhet av hur oskyddad man kan vara i dessa sammanhang.  Jag tänkte dock inte älta det mer Jag tycker det är skönt att vila i mitt eget, även om jag fortfarande tycks ha kvar det där med anpassningsstörning , ett märkligt namn på en krisreaktion. Man vill helst inte vara störd. Även om man råkar vara störd från bö

Jag brukar drömma Jag drömmer att jag känner ett utanförskap. Och det är väl vad jag har känt i hela mitt liv. Att inte duga,  att inte förstå sociala regler, hur man beter sig för att andra ska känna sig väl till mods. Jag fick ett meddelande på facebook,  som beskrev mig som jag är. Men det var definitivt inte den beskrivning jag hade önskat mig och inte den stämpel som jag blev satt under. I meddelandet stod det i ett argt format att jag har tendenser som liknar de som har autism och Asperger syndrom. Men så rätt du hade, Men bara för det har du ingen rätt att förringa vad jag tycker. Du visste allt om asperberger syndrom, men orkade inte stanna upp ett enda ögonblick för att möta mina tankar. Bara att gå vidare som normal. En person med Asperger syndrom kan inte förstå att andra inte känner och tänker på samma sätt som man själv. Sådan hemsk beskrivning. Jag är van att bli lämnad utan förklaring,  det är vad jag får leva med.  Hela min familj har ärvt genen, Men jag gav aldrig upp.

 Precis som jag berättat om den här bloggen är den både kaotisk och splittrad. Men den innehåller varje moment av mina barns vandring mot döden. Jag kommer berätta allt från innan alltings början. Även om det dröjer. Sökordet framför alla andra är: Jag förlorade mina barn med fem veckors mellanrum. Vet inte vad som drev mig att skriva detta korta inlägg idag.  

Om mantran Ett mantra är ett envist upprepande av ett ljud eller en fras. Jag tittade lite på Wikipedia och visst är det så att mantra är kopplat till vissa religioner och som aktivt jobbar med att utveckla sinnet. Jag tycker den här sidan förklarar bra hur ett mantra fungerar för vem som helst. Mantran har varit en del av min egen personliga utveckling och hör ihop med de olika sätt som jag använt inom min egen sorgbearbetning . Länkarna är inga betalda annonser och kurserna har inget med mig själv att göra. Men det är lite sånt som jag kollat igenom för att lyckas hämta upp det som passar in på mig och på min person. Yoga med Mia, Puffa utveckling Vi är alla unika Personligen tror jag på själ och sinne och hur allting hör ihop. Jag tycker inte det är något konstigt med att ha en tro. "Tron är ett opium för folket", citat av Karl Marx från boken Das Kapital, eller på svenska - Kapitalet . Hoppas citatet blev rätt nu.  Det här inlägget är ingen propaganda, utan dök upp för a

Jag är på blogger tills mina nya sidor är klara. Bloggen innehåller länk till Jespers bok , PFC och Avanza (länkar längst ner, spartips och ekonomi) Jespers bok Städning som sorg-bearbetning. Tänk att man kan känna en stor glädje i att en dag vakna och hela kroppen känns annorlunda! Efter att man efter sorg och sorg-bearbetning, helt på egen hand, ha lyckats vända sorg och smärta utåt igen. På min förra blogg om sorgen och sorg-bearbetning hade jag väldigt många förslag till självhjälp. Att ta itu med att städa och rota i det gamla har känts alltför svårt. Ändå är det mesta efter pojkarna sorterat som minnen att bevara, gåvor till andra personer och till användning för mina två levande barn (vuxna söner).  Jag, Mona, med Nikita och Ruffa i skogen, bra terapi! Städning är därför eftersatt Och det har varit så under ganska många år, eftersom jag drabbades av PTSD och utmattningssyndrom. Efter pojkarnas död fick jag en diagnos som låter lite märklig för de som inte hört namnet, men det k

  Jag försöker börja om.  Att släppa in Anne von porat i mitt liv är det sämsta jag har gjort. Grundlurad! Allt är förstört. Anne kallar sig för healer, medial och jag vet inte vad. Men det är en person som kan sabotera mycket i mitt liv. Jag bygger upp mitt igen. Jag var på blogbiz i två år. Jag blev rekommenderad den sidan. Jag bloggade lite utan känsla, eftersom de har en grej där som anmärker på ens text om man skriver från sitt hjärta. Jag låter bli att länka för det är det här sättet hon använder sig av för att öka sin trafik och endast för att tjäna pengar. Den bloggportalen är styrd av Mammon. Jag skriver inte för att tjäna affilate. Jag vill skriva från mitt hjärta. Jag är glad att Anne von porat raderat alla mina känslor som jag delat i den gamla bloggen. Raderat och stulit 20 års arbete från mig.  Så himla grundlurad. Men det var bara två år. Tack och lov. Vill verkligen inte göra profit av min sorg.  Men här i den sista godnattsagan och äntligen fri från Anne von porat kan