Den sista godnattsagan

Del 1. Livet är ofta märkligt och obegripligt!  Fyra generationer och den minsta är jag  Jag kom till världen full av hopp och nyfikenhet, men blev efter hand mer och mer besviken. Tidigt i mitt liv blev jag utsatt för orättvisor. Faktiskt redan hemma i min egen familj. Alla har vi våra kors att bära, men att tänka en extra gång innan vi utsätter andra för vår inre vrede och vårt inre barns sorger kan nog vara bra för världen. Tänka och försöka är mycket lättare än att "leva som man lär". I min barndom kände jag mig oförstådd, rädd och befann mig i ett ständigt utanförskap. Ibland tänker jag att det var avsiktligt, till exempel för att skydda min sårbarhet från smärta. Andra gånger tänker jag att det kanske inte var självvalt, då jag egentligen kunde vara öppen och utåtriktad. Bara jag kände mig trygg och avspänd. Den tidiga barndomen präglade mig med livets oförståelse för den som är udda. Man ska passa in och man ska kunna de sociala reglerna. Mycket var obegripligt. I min

  En arm, en axel, en hand En arm som burit sina barn, en axel som lyft, som blivit spydd på, en hand som smekt och lugnat. Leder och muskler som nu värker, Men som varit värda det priset Av att ha fått bära mina barn. Först som en glimt i mitt öga bara. Därefter en het längtan och ett hopp. Barn som fötts ur en obegriplig kärlek, en ofattbar kärlek som står ut med allt, som orkar allt, just på grund av kärleken. Och tacksamheten över att ha fått uppleva mina fyra vackra söner. De som gjorde mig till en drottning. Utan de underbara minnena vill jag inte leva. Men jag har dessa minnen. Även om armar och axlar värker nu.

Att hitta en mening Jag är ganska mycket en sådan person som vill hitta en mening i det jag skriver om. Och i det jag väljer att göra. Att ens ta mig hemifrån kräver en hel del, en puff från änglarna? Sönerna? Min intuition? Jag vet inte, men det är mycket jag inte kan uppbringa kraft att utföra, även när jag så gärna vill. Igår visste jag att Tom och Linnéa skulle hälsa på Stig-Anders, även kallad Häst-mannen. Jag hade inte tänkt åka dit, fast jag ville. Men jag vaknade på morgonen och kände att jag absolut måste åka dit. Det är inte så långt, ca en mil bara. Snöovädret till trots åkte jag iväg. Kom fram välbehållen och deltog i en sammankomst som värmde mitt hjärta. Ett äldreboende , en fantastisk personal, en oerhörd och även aningen hjärtskärande sammankomst.  Stig-Anders aka Hästmannen, Linnea med sin shetlandsponny Lillebror.   Djurförbud är något som Länsstyrelsen djurskyddet kan dela ut Stig-Anders har djurförbud. Och var orolig när han skulle träffa hästen. För om man fått dju