Den sista godnattsagan

https://www.youtube.com/watch?v=OAp7nF3gpyI

Sista gången jag såg Jesper kramades vi utanför mitt hem, medan personal från stödboendet väntade. Jag vill inte släppa. "Vi ska ta väl hand om honom" sa mannen i bilen". Så hoppade Jesper in i bilen, vände sig om, log, vinkade, verkade hoppfull om en ny början. Ett vackert slut, ett riktigt farväl. Tänkte bara inte att det skulle vara det sista farvälet  :(

Jag tål ingenting och tänker att folk borde veta att mina barn precis har dött, men det är ju ett år sen. Men idag för ett år sedan var sista gången jag hörde något från min näst yngsta son. Imorgon är hans dödsdag. Det är de svåraste dagarna av alla, för jag ser hela tiden en enda syn framför mig och det är polisbilen som parkerar utanför mitt köksfönster och den synen kommer jag nog aldrig sluta gråta över. Och även om det är nästa barn imorgon så ser jag den första polisbilen om och om igen. Allt det som jag föreställt mig i många år och undrat över hur jag skulle reagera Trodde verkligen inte att jag skulle överleva att förlora dessa två. Men jag är kvar. Vissa dagar är inte lika smärtsamma, men det är extra jobbigt nu. 5 december 2017 och 12 januari 2018, datum som ska följa mig tills jag dör. Sen vet jag inget mer vad som händer. Och så har gravskyltarna kommit idag 　 , har inte satt upp dem, men har varit på kyrkogården och tänt marshaller. Och jag tyckt