Den sista godnattsagan

...kan vara fysisk och psykisk. Man kan resa till Tyskland och man kan resa inuti sig själv. För mig har det varit en smärtsam resa. Jag förlorade ett barn. Men till skillnad från de barn som dör och går vidare över regnbågsbron, så har jag och mitt barn fått en till chans. Jag är oerhört tacksam inför det faktum att jag ska få försöka igen. Att jag får en ny chans. Att försöka göra allting bättre och på ett annat sätt. Och all den kunskap och visdom som har kommit mig till mig i allt det svåra - förstår jag nu hur jag ska använda.

Det ena ögat är sjukt och kan inte se, det högra ögat sneglar dock åt höger. Det ser resväskan på hjul som har inköpts för att pojken måste tas från sitt hem. Och minnet av den fullpackade väskan på pojkrummets golv. Och pojken själv. Som bara låg där på madrassen - tystnad. Sorg. Tomhet.