Den sista godnattsagan

Eksjö 2023-06-12 Skrivet rakt ur hjärtat utan paus eller eftertanke, så om ni hittar sakfel eller liknande, beror det på flödet jag hade i den stunden. Återigen väljer FK att ge Carl avslag på sin ansökan om sjukersättning. Jag undrar nu hur många gånger, hur många läkarintyg, hur mycket oro vi ska behöva stå ut med?  Jag, som mamma och Carls ombud, kräver nu en förklaring till varför FK väljer att pressa denna redan så hårt drabbade familj bortom bristningsgränsen. Jag vill ha ett svar på varför Carl bara är en siffra och inte en egen person, värd att ta hänsyn till.  Jag har funderingar på varför FK tror sig veta mer om en person de inte känner eller har träffat, än de människor som kämpat runt omkring Carl så länge vi kan minnas. Det är faktiskt ett under att Carl inte har följt sina bröders val med självmedicinering och senare död, för att orka med alla krav och måsten.  För FK vet inte vad ett krav innebär för Carl. FK vet , eller vägrar förstå, att Carl blir allt sämre efter all

Ibland är det som om jag vaknar upp. Och då är jag som förr. Jag är glad, energisk, påhittig och en riktigt rolig rebell. Men ibland äter sorgen upp mig. Den sväljer mig, den gömmer mig, skrämmer mig, dödar mig och gör allt för att jag inte ska få vakna ur min stora sorg, min svarta långa mardröm. Ja mardrömmarna tar aldrig slut. De bearbetar sorg efter sorg. En olycka kommer sällan ensam, det var så åren kring mitten av 2000-talet behandlade mig. Det var då jag förlorade mycket, nästan allt av det jag fram till dess hade tagit för givet. Ändå visste jag att livet är ett flöde. Saker och ting förändras, jag vet. Ingenting är status quo. Det gör ont, eller inte. Oftare ont, tror jag. Men sorg är olika för alla. Min sorg ger mig kanske en dags energi, kanske två, sedan flera veckor av låg energi där jag drar mig undan precis allt som jag egentligen vet är bra för mig. Jag sviker mina vänner. Jag tror jag ska orka, men orkar inte. Jag tror att jag ska komma ihåg, men jag glömmer minst

 2023-06-28   Detta inlägg innehåller en annons från  Quicktest   Årets pelargon 2023 När pojkarna dog, var det något mer som dog. Pojkarna var mitt livs kärlek, min inspiration och min livspuls. Halva barnakullen var borta. Från ena stunden till den andra. Det gick inte oförmärkt förbi .  Det gick inte förbi alls. Såklart älskar jag alla mina fyra söner.   Mitt sinne och min själ fylldes av alla fyra. De tomrum som funnits var plötsligt fyllda. När jag fick vara med pojkarna. Den här sommaren har jag städat lite på balkongen. Saker efter Jesper har dröjt sig kvar där. "Balkongrummet" var Jespers rum när han fortfarande bodde här hemma hos mig. För att komma ut på balkongen behöver jag passera det rummet. Jespers rum är i princip utan minnen från honom . Mina marsvin bor där nu. Samtidigt kan jag lova att spåren aldrig försvinner helt. Alltid dyker det upp små tecken på att de en gång har levt här i min dimension. Nu får blommor, kryddor och tomatplantor åter gro och växa här