Den sista godnattsagan

Jag vill inte fira jul,  och egentligen var jag trött på julfirande redan före den stora tragedin. Allt handlar om materialism och pengar. Och allt är så orättvist med de samhällsklasser vi har idag. "Vad fick du i julklapp"? Är det fortfarande en fråga som skolfröken vågar ställa till skolbarnen? Jag tvivlar. Så många olika religioner, så olika firande, så olika kulturer. Men min främsta anledning är förstås tragedin, den som inträffade strax före jul år 2017, den 5 december. Min yngsta son dog under vistelse på ett stödboende. Den 21 december begravde jag min son. Jag tror att ingen kände för att fira något alls efter det. Jul som hade varit sammankomster och glädje, skuggades nu av min sons stora lidande och till slut död. Fem veckor senare,  jag vet inte om storebror inte orkade mer, eller om han bara ville bedöva alla sinnen och all smärta, men jag tror att det var en olycka. Överdosen i januari 2018 tog hans liv. Nu hade jag två döda söner. Två vackra änglabarn, en som ...

  Jag försöker börja om.  Att släppa in Anne von porat i mitt liv är det sämsta jag har gjort. Grundlurad! Allt är förstört. Anne kallar sig för healer, medial och jag vet inte vad. Men det är en person som kan sabotera mycket i mitt liv. Jag bygger upp mitt igen. Jag var på blogbiz i två år. Jag blev rekommenderad den sidan. Jag bloggade lite utan känsla, eftersom de har en grej där som anmärker på ens text om man skriver från sitt hjärta. Jag låter bli att länka för det är det här sättet hon använder sig av för att öka sin trafik och endast för att tjäna pengar. Den bloggportalen är styrd av Mammon. Jag skriver inte för att tjäna affilate. Jag vill skriva från mitt hjärta. Jag är glad att Anne von porat raderat alla mina känslor som jag delat i den gamla bloggen. Raderat och stulit 20 års arbete från mig.  Så himla grundlurad. Men det var bara två år. Tack och lov. Vill verkligen inte göra profit av min sorg.  Men här i den sista godnattsagan och äntligen fri från ...

Det här är ingen "riktig" godnattsaga. Det är en mardröm som blev sann. Och det är den sista "godnattsaga" som jag berättar för mina barn. För nu är de alla fyra vuxna. Och vuxna läser inga sagor mer.  "Barn har man till låns", jag visste det. Men det hindrar inte den mörka, tunga sorgen och saknaden att lägga sig över mig. Som ett blytungt täcke kväver den min kropp och min tanke.  Jag vill bara sova under det tunga täcket. Det finns en tro som väcker mig, som får mig att glöda och som får mitt livs falnande låga att åter brinna. Jag har fått en uppgift av Gud. Jag har blivit utvald att ta hand om Guds allra sköraste och vackraste änglar. Så jag är stolt. Även om jag lever i skuggan av döden varje dag och varje natt. Jag älskar er mer än livet. Och jag måste berätta och förklara. Att ni egentligen inte känner mig som den jag är, utan kanske mer som den person som tilldelats en roll och ett ganska ensamt ansvar som har ...