Jag vill aldrig mer fira jul

Jag vill inte fira jul,

 och egentligen var jag trött på julfirande redan före den stora tragedin. Allt handlar om materialism och pengar. Och allt är så orättvist med de samhällsklasser vi har idag. "Vad fick du i julklapp"? Är det fortfarande en fråga som skolfröken vågar ställa till skolbarnen? Jag tvivlar. Så många olika religioner, så olika firande, så olika kulturer.

Men min främsta anledning är förstås tragedin,

den som inträffade strax före jul år 2017, den 5 december. Min yngsta son dog under vistelse på ett stödboende. Den 21 december begravde jag min son. Jag tror att ingen kände för att fira något alls efter det. Jul som hade varit sammankomster och glädje, skuggades nu av min sons stora lidande och till slut död.

Fem veckor senare, 

jag vet inte om storebror inte orkade mer, eller om han bara ville bedöva alla sinnen och all smärta, men jag tror att det var en olycka. Överdosen i januari 2018 tog hans liv. Nu hade jag två döda söner. Två vackra änglabarn, en som förmultnade i jorden och en som brändes till aska. 

Varför skulle jag vilja fira jul?

Nu kommer de som förstår sig på att säga att jag ska hålla julen vid liv, för att jag har två barn kvar i livet och en åldrande pappa på 95 år. Ok så långt. Men jag tror faktiskt ingen av oss har någon lust att fira något efter att ljuset i våra liv försvann. 

Ni som firar jul,

ta inte åt er av det jag skriver! Julen ska vara barnens högtid anser jag. Men jag har inga barn. Min barndoms jular var magiska, och jag tror att jag lyckades trolla fram magi till mina egna barn på julafton. Så länge jag nu fick ha dem.