Inlägg

Visar inlägg från september, 2011

Barn är blott ett lån...

Men vi tror och tänker att de är våra, vi räknar med dem. Men vi vuxna behöver förstå att barnens syfte och mål kanske inte är detsamma som vårt eget. En dag är det dags att släppa taget och låta dem gå... även om deras väg inte är den som vi en gång hade tänkt oss... Sorgen är ok tycker jag, det gör ont när knoppar brister. Och när de som en gång var ens barn, som satte all sin tillit till oss, just blev flygfärdiga. Och de flög...

Jag lägger min hand på din heta panna och blir rädd

Jag kommer in till dig för att jag känner en oro. Du ligger med den varma jackan på dig. En onaturlig ställning i sängen. Jag är din mamma som älskar dig mer än mitt liv och jag blir rädd. Jag lägger min hand på din panna och stryker bort ditt långa svarta hår från ditt ansikte. Det hår som nyss var ljust och lockigt... och som jag kunde borra in min näsa i. Och somna lugnt. Inga nätter har varit lugna och doftande som då.. Din panna är varm och svettig. Min hand blir blöt. Jag tänker att du har tagit någon drog som skadar dig, som tar dig bort ifrån mig... och ifrån det som jag trodde skulle kunna vara för alltid.

Min Prins ifrån ett annat land

Min vackra, varma, ljuslockiga prins, mitt barn, en del av min kropp.. Du kunde nog inte uttrycka hur pressad du var. Jag är hemskt ledsen för det. Jag minns när du låg i min säng, som var alldeles för smal, efter att tre äldre bröder vuxit upp och lärt sig somna i sina ensamma sängar. Medan vi trodde att allt är här och nu. Och därför inte kunde uppskatta värmen, kärleken, doften, underbarheten... dina ljusa vackra lockar, min näsa i din nacke... Mitt barn, min lille, min yngsta