Inlägg

Visar inlägg från december, 2018

I mellantiden

Bild
Jag är i "mellantiden" och mår inte så bra av det. Jag tål inte så mycket som förr. Blir lätt arg, irriterad eller ledsen. Mina närmaste vänner försöker ha överseende med mig. Men jag förstår att det är lätt att glömma vad som hänt när ett helt år snart har gått. Även om det för mig känns som igår - tiden mellan det konstiga samtalet med sjukhuset och synen av polisbilen som parkerade utanför mitt köksfönster. Den 5 december 2017 dog min yngsta son Jesper och den 12 januari 2 018 dog hans storebror. Jag tror att den här mellantiden alltid kommer att vara en sorgetid för mig. Helgerna som kommer, jul och nyår. Och speciellt Jesper var alltid mycket noga med att få vara med familjen i jultider. Vi hade traditioner, men jag vet inte hur det blir i framtiden. Det ena efter det andra har hänt i vår familj, sen den tiden vi var tillsammans allihop. Barnens farfar dog, farmor blev ledsen och orkade inte som förr, en ung faster dog nästan samtidigt i cancer, min egen mor dement

Delar här också

Bild
En liten stund i taget, först kanske bara några sekunder, sen några minuter, sen kanske en hel timme - orkar jag vara den jag var och brinna för att bekämpa orättvisor.  Sen faller jag igen, in i min blottlagda, söndertrasade själ. Den som så gärna vill bli förstådd, men mer ofta betraktad som "konstig".  Men jag känner långt inom mig att jag blir lite starkare för varje steg jag tar.  Precis som min sorg som blir starkare, när andra tror den blir svagare. Jag ska skärpa mig och resa mig och leva för att j a g är viktig.  Men för mig är det inte jag som är viktig ens om andra väljer att tycka så.  För mig är det enda viktiga att hjälpa till att försöka  # räddanästa . Min själ gnistrar, glöder och blöder i mitt djupaste mörker. Men jag vet - en dag brinner det en öppen låga där igen.  Eller tre  <3   <3   <3  . Eller tre gånger tre.