Det här var en glädjens dag

Jag brukar drömma

Jag drömmer att jag känner ett utanförskap. Och det är väl vad jag har känt i hela mitt liv. Att inte duga,  att inte förstå sociala regler, hur man beter sig för att andra ska känna sig väl till mods.

Jag fick ett meddelande på facebook, 

som beskrev mig som jag är. Men det var definitivt inte den beskrivning jag hade önskat mig och inte den stämpel som jag blev satt under. I meddelandet stod det i ett argt format att jag har tendenser som liknar de som har autism och Asperger syndrom.

Men så rätt du hade,

Men bara för det har du ingen rätt att förringa vad jag tycker. Du visste allt om asperberger syndrom, men orkade inte stanna upp ett enda ögonblick för att möta mina tankar. Bara att gå vidare som normal. En person med Asperger syndrom kan inte förstå att andra inte känner och tänker på samma sätt som man själv. Sådan hemsk beskrivning.

Jag är van att bli lämnad utan förklaring, 

det är vad jag får leva med.  Hela min familj har ärvt genen, Men jag gav aldrig upp. Jag använde aldrig autismdiagnosen för att ursäkta mig, eller för att förnedra eller blocka någon. 

Autism anthem

Fy skäms, ni som använder diagnosen som skällsord.