Att hitta en mening
Jag är ganska mycket en sådan person som vill hitta en mening i det jag skriver om. Och i det jag väljer att göra. Att ens ta mig hemifrån kräver en hel del, en puff från änglarna? Sönerna? Min intuition? Jag vet inte, men det är mycket jag inte kan uppbringa kraft att utföra, även när jag så gärna vill.
Igår visste jag att Tom och Linnéa skulle hälsa på Stig-Anders, även kallad Häst-mannen.
Jag hade inte tänkt åka dit, fast jag ville. Men jag vaknade på morgonen och kände att jag absolut måste åka dit. Det är inte så långt, ca en mil bara. Snöovädret till trots åkte jag iväg. Kom fram välbehållen och deltog i en sammankomst som värmde mitt hjärta. Ett
äldreboende, en fantastisk personal, en oerhörd och även aningen hjärtskärande sammankomst.
Stig-Anders aka Hästmannen, Linnea med sin shetlandsponny Lillebror.
Djurförbud är något som Länsstyrelsen djurskyddet kan dela ut
Stig-Anders har djurförbud. Och var orolig när han skulle träffa hästen. För om man fått djurförbud, tycks det finnas någon regel för att man inte ens får klappa ett djur. Inte ens komma nära ett djur. Fyra meters avstånd ska det vara. Så fruktansvärt att se denna sorg av ett stulet liv. Rädslan att inte få vidröra ett djur mer. Hästmannen! En fin och underbar man som har ett perfekt minne och en bra funktionskapacitet, trots en stroke ganska nyligen.
Det nedanstående har inte så mycket med ovanstående att göra.
Bara att jag slog ihop två saker och jämförde dem. Det finns mycket att säga i övrigt. Undrar dock hur min självbiografi någonsin ska bli klar. Den kanske blir det om jag bortser från allt elände som händer hela tiden. Men det kan jag ju inte.
Jag kom inte iväg till begravningen av Karolina,
av olika skäl. Dels att jag inte har råd att göra något, köpa blommor och bensin. Och det att jag inte kände mig som den del av kvinnan som begravdes, fast hon var mig närmare än någon kan komma någon. Lite som ett till barn, en dotter. Jag hade faktiskt kunnat gå genom eld för den kvinnan. Men som ett barn protesterar jag och en rebell inom mig vaknar. Jag vet väl för mycket för att sitta på ännu en begravning och gråta. På grund av ytterligare missar av samhället och vården. Ok, ska inte klaga på Er som inget gjorde, och inte heller på Er som gjorde saken värre. Förbannade jävla soc!
Lägger till en liten video som mästerfotografen filmat idag:
Det blir tyvärr inte en länk som ni kan klicka på om ni vill se. För stor fil antar jag.
Men uppenbarligen gör jag det i morgon, eftersom det inte fungerar så bra just nu :)
Ett nytt försök
här, ett litet klipp - en man och en pytteliten häst! Så hjärtskärande om man känner till bakgrunden!
.jpg)
Kommentarer
Skicka en kommentar