Det här var en glädjens dag

Jag vill bara säga att trots denna stora dubbelsorg, har det ibland funnits mer smärtsamma stunder medan de levde.

Nu är drogdemonen död, ingen kan knivskära Jesper igen , deras krig är över.

Och kvar finns jag och håller på att lära mig leva utan dem.

Svårt att förklara, men det finns ändå någon slags befrielse i sorgen.

Oron för dessa två åt upp mig inifrån. Sorgen var svår även när jag insåg att min fasa blivit verklig.

Att båda mina yngsta söner var tunga narkomaner.