Det här var en glädjens dag

Det blir en märklig förändring, en speciell tystnad , precis som deras energier långsamt tynar bort i tomma intet. Bitvis kommer insikten om att det är verkligt. Men då det är så fruktansvärt att ta in så får jag bara små portioner i taget av den insikten. Det är som att få en kniv i hjärtat. Mina pojkar har fått frid, jag har fått den största sorg en mamma kan få på köpet. Men även den inre stillheten och friden över att ingen eller inget mer kommer att göra dem illa mer. Den smärtan slipper jag. Jag försöker skriva men allting är kaos omkring mig och orden snurrar och flimrar. Och de har svårt att bilda en sammanhängande berättelse. Min hjärna är utmattad och kan bara tänka på e n sak.