Droger dödade våra barn

Det är en sluten grupp på Facebook för oss som förlorat våra barn på grund av droger.

Ordet "inspiration" känns ganska fel i sammanhanget.

Men.. det är ofta där jag skriver av mig det allra värsta.

Och sen kopierar jag hit för att ha allt samlat, kanske till tröst för någon, eller för att minnas hur det var - dag för dag.

Jag kopierar ingenting som andra har skrivit i gruppen, kopierar inga kommentarer.

Utan detta är mina egna privata ord.

• Man får bryta ihop. Gråt är healing, jag bar min sons urna till hans brors grav. Det kändes precis som att vara gravid, tyngden, känslan, nära kroppen. Och Anton som var så lång, nu lite aska i en urna... Pappan sänkte ner urnan och då kom sammanbrottet för oss båda. Vi hade valt att ha en präst med oss vid urn-sättningen. Pappan och jag höll om varandra och grät öppet. Det kändes ok, skulle vara mer konstigt att inte reagera  Det gör ont, jag vet det. Farmor är damen som går bakom mig.

  

  • Gilla
  •  · Svara
  •  · 6 min.
• 

  Mona Irma Dahlgren Och samma klockor som ringt för Jesper nyss ringde för Anton medan jag gick med urnan till Jespers grav . Jag glömmer aldrig detta. Hade inte fattat riktigt. Inte båda väl? Så gick tankarna, omöjligt att förstå, att ta in. Jag var helt iskall vid Jespers begravning, bedövad, chockad. För Anton hade vi både begravning och urn-sättning. Det blev dubbelt upp. Jag hade sammanbrott på Antons begravning också. Skriver allt detta för att ge dig styrka och visa att det går att komma vidare och att det är helt ok att skrika, svimma, gråta, massor av styrkekramar från mig i din svåra stund <3

  

  • Gilla
  •  · Svara
  •  · 2 min.