Som sagt... det blev Brittsommar, en sista sommar, en sista stund - att igen försöka vara ung, behålla ungdomen. Den som var glad och livlig. Och rätt så svår.

Det var Gary Moore, det var den sommarens hit, eller inte...

Over the hills and far away..

Vi var inte Guds bästa barn.

Det var blå Smirnoff och öl som var för starka för små flickor.

Men vi klarade oss, Vi visste gränserna.

Eller hade bara tur.

Vi ville leva, ville ha roligt, det var allt.

På de som skulle komma efter tänkte vi inte alls.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det här var en glädjens dag

Till mina "haters" Bilden av Mona Irma

Lyckan blir först riktigt stor, när trampet hörs av små små skor. Sorg och sorgbearbetning