Rummet hade blivit gyllene. Allting gnistrade och glimmade. Det var så speciellt.

Jag vet att du hade rökt på. Och kanske hade jag det också.

Allt var i guld.

Och du sa att jag var vacker.

Det tyckte inte jag att jag var.

Någonstans så tror jag att du verkligen menade det.

Att jag är vacker.

Mystisk.

Udda.

Förstår inte hur du slutade älska mig?

Kunde jag inte som du, bli utbränd?


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sju år sedan

Det här var en glädjens dag