Inlägg

Födelsedagskalas

Bild
 I vår familj är vi riktigt dåliga på att fira "dagar". Men vi brukar uppmärksamma dem. Förr var det lite annorlunda. Det var när de gamla levde. Då skulle traditioner upprätthållas och allt som kunde firas skulle firas. Namnsdagar, födelsedagar, påsk, jul , "u name it" Men i någon generation gick det åt fanders.  Och det var när mina två yngsta söner dog. Hur trevligt är det att sitta vid en grav och fira någons födelsedag? I år har jag inte varit vid graven och firat min son Jesper. Första året jag inte gjort det faktiskt. Men vi firade min äldsta sons födelsedag, han fyllde 40. Men inte som förr med tårta, syskon och släktingar. De flesta har gått vidare till en annan dimension, kanske man kan säga, Det beror ju på hur man tror. Idag fyller Jesper 30 år. Ja, som sörjande mamma säger man ju så. För sex år sedan fick jag så mycket sympati och det kändes så bra. Jag sög åt mig som en svamp. Men det märkliga är att de döda glöms bort av de som påstod sig stå Jesper n

Öppet brev till myndigheter med Försäkringskassan i fokus

Bild
Eksjö 2023-06-12 Skrivet rakt ur hjärtat utan paus eller eftertanke, så om ni hittar sakfel eller liknande, beror det på flödet jag hade i den stunden. Återigen väljer FK att ge Carl avslag på sin ansökan om sjukersättning. Jag undrar nu hur många gånger, hur många läkarintyg, hur mycket oro vi ska behöva stå ut med?  Jag, som mamma och Carls ombud, kräver nu en förklaring till varför FK väljer att pressa denna redan så hårt drabbade familj bortom bristningsgränsen. Jag vill ha ett svar på varför Carl bara är en siffra och inte en egen person, värd att ta hänsyn till.  Jag har funderingar på varför FK tror sig veta mer om en person de inte känner eller har träffat, än de människor som kämpat runt omkring Carl så länge vi kan minnas. Det är faktiskt ett under att Carl inte har följt sina bröders val med självmedicinering och senare död, för att orka med alla krav och måsten.  För FK vet inte vad ett krav innebär för Carl. FK vet , eller vägrar förstå, att Carl blir allt sämre efter all

Sorgen tar sina egna vägar, bara att acceptera, förstå, gå vidare

Bild
Ibland är det som om jag vaknar upp. Och då är jag som förr. Jag är glad, energisk, påhittig och en riktigt rolig rebell. Men ibland äter sorgen upp mig. Den sväljer mig, den gömmer mig, skrämmer mig, dödar mig och gör allt för att jag inte ska få vakna ur min stora sorg, min svarta långa mardröm. Ja mardrömmarna tar aldrig slut. De bearbetar sorg efter sorg. En olycka kommer sällan ensam, det var så åren kring mitten av 2000-talet behandlade mig. Det var då jag förlorade mycket, nästan allt av det jag fram till dess hade tagit för givet. Ändå visste jag att livet är ett flöde. Saker och ting förändras, jag vet. Ingenting är status quo. Det gör ont, eller inte. Oftare ont, tror jag. Men sorg är olika för alla. Min sorg ger mig kanske en dags energi, kanske två, sedan flera veckor av låg energi där jag drar mig undan precis allt som jag egentligen vet är bra för mig. Jag sviker mina vänner. Jag tror jag ska orka, men orkar inte. Jag tror att jag ska komma ihåg, men jag glömmer minst

Att sakta vakna och på riktigt acceptera sorgen

Bild
 2023-06-28   Detta inlägg innehåller en annons från  Quicktest   Årets pelargon 2023 När pojkarna dog, var det något mer som dog. Pojkarna var mitt livs kärlek, min inspiration och min livspuls. Halva barnakullen var borta. Från ena stunden till den andra. Det gick inte oförmärkt förbi .  Det gick inte förbi alls. Såklart älskar jag alla mina fyra söner.   Mitt sinne och min själ fylldes av alla fyra. De tomrum som funnits var plötsligt fyllda. När jag fick vara med pojkarna. Den här sommaren har jag städat lite på balkongen. Saker efter Jesper har dröjt sig kvar där. "Balkongrummet" var Jespers rum när han fortfarande bodde här hemma hos mig. För att komma ut på balkongen behöver jag passera det rummet. Jespers rum är i princip utan minnen från honom . Mina marsvin bor där nu. Samtidigt kan jag lova att spåren aldrig försvinner helt. Alltid dyker det upp små tecken på att de en gång har levt här i min dimension. Nu får blommor, kryddor och tomatplantor åter gro och växa här

Kampen forsätter, född till krigare uppenbarligen

Eksjö  2023-06-12 Återigen väljer FK att ge Carl avslag på sin ansökan om sjukersättning. Jag undrar nu hur många gånger, hur många läkarintyg, hur mycket oro vi ska behöva stå ut med? Jag, som mamma och Carls ombud, kräver nu en förklaring till varför FK väljer att pressa denna redan så hårt drabbade familj bortom bristningsgränsen. Jag vill ha ett svar på varför Carl bara är en siffra och inte en egen person, värd att ta hänsyn till. Jag har funderingar på varför FK tror sig veta mer om en person de inte känner eller har träffat, än de människor som kämpat  runt omkring Carl så länge vi kan minnas. Det är faktiskt ett under att Carl inte har följt sina bröders val med självmedicinering och senare död, för att orka med alla krav och måsten. För FK vet inte vad ett krav innebär för Carl. FK vet , eller vägrar förstå, att Carl blir allt sämre efter alla misslyckanden. Jag som följt Carl närmare än alla andra vet hur han känner, reagerar och hur omöjligt det kan vara att få Carl att geno

Fem år som sagt och lite mer sen mina barn dog

 Jag förväntar mig ingenting av någon alls Men undrar ibland varför det var så märkvärdigt när de dog. Jag ångrar alla meddelanden jag har svarat på, Jag ångrar att jag lät de nyfikna få sin dos av sensationslystnad, Men jag var helt förstörd Jag förstod ingenting och jag var i svår chock, Mina två yngsta döda med fem veckors mellanrum. Jag gav eld åt sensationslystnaden utan att förstå varför. Jag var bara desperat och sökte tröst, förståelse, eller något alls.. Men egentligen ville jag bara dö Mer än fem år har gått. Jag glömmer aldrig. Jag minns allt som om det var igår. Jag minns alla som brydde sig och jag minns de som låtsades bry sig. Jag minns ingen som stod kvar vid min sida genom sorgen. Jag undviker alla, jag har försökt stå ut med människor Men ingen står ut med min sorg och nu är jag helt ensam, Bättre ensam med mig själv än ensam bland främlingar.

Förbättring av anpassningsstörning efter fem år. Balkong!

Bild
 Jag fortsätter bygga på temat "fem år sedan" Jag sitter på min balkong. Jag tycker om att sitta där på sommarkvällarna. På dagarna är det lite för varmt (sydväst-läge). Det är nog ingen som skulle kunna se att jag städat här ute i två timmar och samlat en hel säck full med gamla grejer. Grejer som jord, krukor, odlings-tillbehör. Men om det bara vore det skulle det vara en helt normal vår-städning för mig. Men riktigt så enkelt är det inte. Till balkongen kommer man via Jespers rum. Det var en överenskommelse. Ok att han skulle ha det rummet, men bara om jag fick tillgång till mitt balkong-beroende.  Jag gillar även rosor och Norrland Guld Även Jesper tyckte om att vara på balkongen, han var dessutom nikotinist. Jag har också varit nikotinist, men nu är det så längesedan jag slutade att jag inte tänker på det så mycket. Men senare på kvällen satt ofta Jesper med sina kompisar på balkongen. De visste att de inte fick gå i närheten av mig med cigaretter. Det var väl inte bara