Varför sjuder ilskan inom mig när jag försöker vara lugn och snäll? Känns ibland som om jag vill attackera de som frågar hur länge jag ska sörja
Förstår att det är tufft att stå ut med någon som har en sorg som aldrig går över. En sorg som väcker mig varje morgon, en sorg som söver mig i tårar varje natt, en sorg som ger mig drömmar som fyllts av hopp. Och ingen bryr sig.

Kommentarer
Skicka en kommentar