Det här var en glädjens dag

Jag vet inte riktigt vem jag är längre. Det jag varit så länge finns inte mer.

Jesper dog 5 dec 2017 och Anton 12 januari 2018.

Tre dagar före julafton 2017 begravdes Jesper.

Jag har börjat lära mig vad "död" betyder. Det är ingen resa som de kommer tillbaka från.

Trött, sömnsvårigheter, vill inte gå ut, hoppar över saker som jag brukar hålla på med, kurser m.m.

Jag försöker ändå.

Samtidigt har jag överlevt och upplever mig som en mer ödmjuk person som inte hamnar i hetsiga diskussioner (som förr).

Vissa saker blir så små och obetydliga i sammanhanget.

Jag är sjukskriven 100% för posttraumatiskt stress-syndrom. Och det för också med sig utmattning.

Jag vill inte gå upp ur sängen, vill inte äta, inget är roligt.

Mitt liv är så förändrat. Från all stress och oro där man aldrig hinner tänka så går jag nu igenom allting bit för bit.

Men försöker ändå låta mig skratta åt idiotsaker och tänker på oron jag slipper nu.

Och framförallt att ingen mer kan skada dem.

Även att allt är så fel att de skulle lämna mig så tidigt.
Beställ gärna armband, tillverkade av Tina