Jag hade just gått ner i vikt, men när mina pojkar dog, kunde jag inte fokusera på programmet längre (myfitness pal).
Illamående pga tom mage, kunde tvinga i mig nudlar.
Tror jag gick upp i vikt för jag struntade i det mesta, har inte vägt mig på ett bra tag, men har iaf inte blivit värre, det märks ju på kläderna.
Och varför skulle jag få äta när mina söner inte kunde äta mer... Dumma tankar.
Idag har jag känt mig bättre och kunnat göra massa saker. Det kan komma en sån dag då och då.
Men sen dyker jag igen.
Det har gått två år, jag försöker äta och göra saker, för jag tänker att de skulle velat att jag är glad.
Men får ibland dåligt samvete om jag mår lite bättre.
Som om jag skulle kunna leva normalt fast de är borta .
Jag drömmer om dem på nätterna, oftast en i taget, drömmarna har ändrat karaktär från lyckliga återseende till sorgsna minnen.
Jag vill aldrig mer säga God Jul, struntade helt i julen. Förutom att jag gick till pojkarnas grav, eftersom jag aldrig mer kommer att kunna ge dem en julklapp.
Duscha och försöka se bra ut har varit otroligt svårt och känts meningslöst eftersom jag inte bryr mig.
Men jag går på yoga och vill inte solka ner deras mattor, det har fått mig att duscha ett par gånger i veckan trots allt.
Jag kämpar, det är inte lätt, jag blir aldrig mer densamma och jag vet inte om jag är en bättre och mer ödmjuk person .
Eller om jag bara är tråkig och tragisk :(
Illamående pga tom mage, kunde tvinga i mig nudlar.
Tror jag gick upp i vikt för jag struntade i det mesta, har inte vägt mig på ett bra tag, men har iaf inte blivit värre, det märks ju på kläderna.
Och varför skulle jag få äta när mina söner inte kunde äta mer... Dumma tankar.
Idag har jag känt mig bättre och kunnat göra massa saker. Det kan komma en sån dag då och då.
Men sen dyker jag igen.
Det har gått två år, jag försöker äta och göra saker, för jag tänker att de skulle velat att jag är glad.
Men får ibland dåligt samvete om jag mår lite bättre.
Som om jag skulle kunna leva normalt fast de är borta .
Jag drömmer om dem på nätterna, oftast en i taget, drömmarna har ändrat karaktär från lyckliga återseende till sorgsna minnen.
Jag vill aldrig mer säga God Jul, struntade helt i julen. Förutom att jag gick till pojkarnas grav, eftersom jag aldrig mer kommer att kunna ge dem en julklapp.
Duscha och försöka se bra ut har varit otroligt svårt och känts meningslöst eftersom jag inte bryr mig.
Men jag går på yoga och vill inte solka ner deras mattor, det har fått mig att duscha ett par gånger i veckan trots allt.
Jag kämpar, det är inte lätt, jag blir aldrig mer densamma och jag vet inte om jag är en bättre och mer ödmjuk person .
Eller om jag bara är tråkig och tragisk :(
.jpg)
Kommentarer
Skicka en kommentar