Den sista godnattsagan

Vet inte hur mycket böter mina pojkar har blivit skyldiga staten och dessutom skulle de betala till brottsofferfonden.  Varför det?  Vilka offer?  Talar här nu om "ringa narkotikabrott" som är en dom man får om man lämnar positivt urinprov vid provtagning.  Jag personligen anser att det är kränkande.  Och dessutom farligt. Då det skapar ångest, risk för suicid, samt sökande efter lugnande opioider i tungt kriminella kretsar.  :(  Nu är de döda. Och fria från rädslan.  Här sitter jag och kämpar vidare med deras krig.  Deras är över och jag lämnad i fruktansvärd sorg.  Så här sa Jesper till mig flera gånger:  "Det känns som att leva med en pistolpipa mot tinningen varje dag" Avkriminalisera eget bruk omgående för att  # räddanästa  och  # idagvilljagleva   <3

Ibland har jag tänkt att det är Gud som fått nog, ser som i en dimma genom tårarna hur Gud tar upp min son från det kalla köksgolvet i stödboendet och säger: Nu räcker det mitt barn.. <3

https://www.youtube.com/watch?v=OAp7nF3gpyI

Sista gången jag såg Jesper kramades vi utanför mitt hem, medan personal från stödboendet väntade. Jag vill inte släppa. "Vi ska ta väl hand om honom" sa mannen i bilen". Så hoppade Jesper in i bilen, vände sig om, log, vinkade, verkade hoppfull om en ny början. Ett vackert slut, ett riktigt farväl. Tänkte bara inte att det skulle vara det sista farvälet  :(

Jag tål ingenting och tänker att folk borde veta att mina barn precis har dött, men det är ju ett år sen. Men idag för ett år sedan var sista gången jag hörde något från min näst yngsta son. Imorgon är hans dödsdag. Det är de svåraste dagarna av alla, för jag ser hela tiden en enda syn framför mig och det är polisbilen som parkerar utanför mitt köksfönster och den synen kommer jag nog aldrig sluta gråta över. Och även om det är nästa barn imorgon så ser jag den första polisbilen om och om igen. Allt det som jag föreställt mig i många år och undrat över hur jag skulle reagera Trodde verkligen inte att jag skulle överleva att förlora dessa två. Men jag är kvar. Vissa dagar är inte lika smärtsamma, men det är extra jobbigt nu. 5 december 2017 och 12 januari 2018, datum som ska följa mig tills jag dör. Sen vet jag inget mer vad som händer. Och så har gravskyltarna kommit idag 　 , har inte satt upp dem, men har varit på kyrkogården och tänt marshaller. Och jag tyckt

Jag är i "mellantiden" och mår inte så bra av det. Jag tål inte så mycket som förr. Blir lätt arg, irriterad eller ledsen. Mina närmaste vänner försöker ha överseende med mig. Men jag förstår att det är lätt att glömma vad som hänt när ett helt år snart har gått. Även om det för mig känns som igår - tiden mellan det konstiga samtalet med sjukhuset och synen av polisbilen som parkerade utanför mitt köksfönster. Den 5 december 2017 dog min yngsta son Jesper och den 12 januari 2 018 dog hans storebror. Jag tror att den här mellantiden alltid kommer att vara en sorgetid för mig. Helgerna som kommer, jul och nyår. Och speciellt Jesper var alltid mycket noga med att få vara med familjen i jultider. Vi hade traditioner, men jag vet inte hur det blir i framtiden. Det ena efter det andra har hänt i vår familj, sen den tiden vi var tillsammans allihop. Barnens farfar dog, farmor blev ledsen och orkade inte som förr, en ung faster dog nästan samtidigt i cancer, min egen mor dement

En liten stund i taget, först kanske bara några sekunder, sen några minuter, sen kanske en hel timme - orkar jag vara den jag var och brinna för att bekämpa orättvisor.  Sen faller jag igen, in i min blottlagda, söndertrasade själ. Den som så gärna vill bli förstådd, men mer ofta betraktad som "konstig".  Men jag känner långt inom mig att jag blir lite starkare för varje steg jag tar.  Precis som min sorg som blir starkare, när andra tror den blir svagare. Jag ska skärpa mig och resa mig och leva för att j a g är viktig.  Men för mig är det inte jag som är viktig ens om andra väljer att tycka så.  För mig är det enda viktiga att hjälpa till att försöka  # räddanästa . Min själ gnistrar, glöder och blöder i mitt djupaste mörker. Men jag vet - en dag brinner det en öppen låga där igen.  Eller tre  <3   <3   <3  . Eller tre gånger tre.