Förklaring från oktober 2019

Jag vill berätta det här för att förklara varför gruppen inte varit så aktiv, hoppas att någon orkar läsa. 

Denna text har inte välkomnats överallt, jag kan förstå det, det är smärtsamt. <3 

Den 5 december 2017 knackade polisen på min dörr. De hade en präst med sig. Min yngsta son, Jesper, var död. Jesper blev 24 år.

Den 12 januari 2018 knackade tre poliser och en präst på min dörr. Min näst yngsta son, Anton, var död. Anton blev 27 år.

Jag blev sjukskriven på heltid för posttraumatiskt stressyndrom då jag krigat för mina söners rättigheter under många år.

Både Jesper och Anton självmedicinerade med både receptfria och narkotikaklassade preparat.

Båda dog i överdoser.

Jesper dog strax efter han kommit till ett stödboende i Norrköping.

Anton dog strax efter att han kommit tillbaka hem efter en LVM-dom. Anton dog ensam i sin pappas säng.

Den 12 juni 2019 avled min åldriga mor av dubbelsidig inflammatorisk bröstcancer.

Pappa bröt benet och har tillbringat lång tid på korttidsboende för äldre.

Barndomshemmet känns tomt och ödsligt. Men är bebott av min äldsta son, vars far gick bort i mars 2018.

Det har varit svårt för mig att fokusera på annat än sorgen. Och jag har tagit långa uppehåll i mitt arbete med det mediala.

Nu är det oktober 2019 och jag har börjat bli starkare. 

Det kommer många dagar då jag kan arbeta igen.

Men också dagar då jag inte vill vakna alls.

Och är tom på energi.

Jag går på kundalini- och yin-yoga två gånger i veckan.

Varannan torsdag deltar jag i en grupp där vi tränar intuitionsövningar (medial utvecklingskurs)

Jag ska inte säga att jag är helt klar förstås. Vissa dagar ok, andra mindre ok.

Men "just idag mår jag bra" fick mig att skriva ner detta för att förklara varför jag ibland inte kan hjälpa andra när det behövs som mest.

Prioritering nummer ett är att ta hand om mig själv och de som står mig närmast.

Min familj.

Jag har bestämt mig för att försöka låta livet gå vidare och börja arbeta medialt på full tid igen.

Det jag lärt mig av det som hänt mig är en stor ödmjukhet, respekt och förståelse för allas olika livsöden.

Därför kan du prata med mig om allt. 

Jag har sett och upplevt saker som jag tidigare trott bara förekom på filmer och i mardrömmar.