Hämtat från Facebookgruppen, droger dödade våra barn,

Jesper hade sett fram emot att komma till stödboendet, han var hotad i sin hemstad och även knivskuren i ansiktet. 

Han var rädd. Och jag sa till soc att jag vill att de skyndar på så han får komma iväg. 

Och en man hämtade honom härutanför. 

Jag ville kramas och aldrig släppa taget. 

En mamma är en mamma. 

Ja, det var sista kramen ever. 

Mannen i bilen tyckte vi sölade, ville aldrig släppa. 

Men Jesper var glad. 

Mannen i bilen sa till mig: "vi ska ta väl hand om honom". 

Jag släppte iväg min mest sköra glasservis i en bil med en främmande man. 

Jesper vände sig om och vinkade. 

Han såg glad ut. 

Nu skulle hans nya liv ta sin början. 

Han skulle vara drogfri och börja ett nytt liv, men under tiden hade han hittat ett nytt preparat, receptfritt, för att klara abstinensen. 

Jag ringde och skvallrade till stödboendet och Jesper ville säga upp kontakten med mig. 

Nu är han borta sen mer än två år tillbaka. 

Allt han ville var att få en chans att leva ett normalt liv. 

Dödsorsaken var loperamidförgiftning.


Kristaller av guld (2013)
Iskalla nätter som är fyllda med hinder
Tankarna snurrar och jag fäller en tår
Och i min hand en bunt med rosa små piller
Jag lider av bekymmer ingen annan förstår 

Krossade drömmar som passerar i mörkret
Färgade kapslar som har ersatt min själ
Flytande strömmar sipprar långsamt från kinden
Tryggheten och hoppet har nu tagit farväl 

Men varför känns det som om ingen vill ha mig?
Jag dränker mina sorger i kristaller av guld
Ja varför känns det som om ingen vill ha mig?
Jag gräver min grav i kristaller av guld

En vilsen poet (2015) Ur #Jespersbok


https://www.bod.se/bokshop/jespers-bok-mona-dahlgren-9789178511112?utm_source=saleswidget&utm_medium=referral&utm_campaign=saleswidget_large

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det här var en glädjens dag

Till mina "haters" Bilden av Mona Irma

Lyckan blir först riktigt stor, när trampet hörs av små små skor. Sorg och sorgbearbetning