Man griper efter minsta halmstrå av hopp, det här är ett av mina



I söndags var jag på seans. Jag har aldrig varit på seans förut och det var inga kända medium, men jag är med på deras kurser så jag åkte dit med en vän och hennes dotter. Medierna beskrev personligheter på andar som var närvarande i rummet. Jag förväntade mig att Jesper eller mamma skulle ploppa fram såklart. Jesper som alltid syntes och hördes mest, inga problem med att föra sin egen talan. Så beskrev mediet: Jag ser en ung man som var blond som barn, men som senare blev mörkare i håret, han är blek och skör, mediet höll sina händer så de beskrev hårlängden. Hon beskrev min son Anton så hjärtskärande precist att jag blev alldeles varm. Och trots att någon bakom mig också kände igen beskrivningen var både jag och mediet helt på det klara att det var min son Anton som kom. Jag som trodde Jesper skulle komma. Men kan nu känna att det inte var lika viktigt för Jesper som för Anton att komma igenom. Anton var blek och skör, godheten och ljuset i ett nötskal. Han ville säga förlåt för att han inte kunde leva upp till det andra önskade av honom. Han sökte sig till en fantasivärld för att fly verkligheten (barndomspsykos), men i dag får man inte fantisera. Pojken matades med hispamedicinen Risperdal. Nu skrev jag så långt, men om någon har frågor så svarar jag gärna i pm eller i min egen grupp #idagvilljagleva , var inte ledsna, de lever kvar och de har det bra. #räddanästa

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det här var en glädjens dag

Till mina "haters" Bilden av Mona Irma

Lyckan blir först riktigt stor, när trampet hörs av små små skor. Sorg och sorgbearbetning