Kommer aldrig dit en gravsten, jag vill att graven ska vara vild och vacker, intensiv, så som mina älskade pojkar var och är i mitt hjärta. Men det kommer upp skyltar så småningom, för jag vill att de som vill besöka graven ska hitta dit. Å vad jag saknar dem. Brukar känna deras händer i min, Jespers lite mer kraftfulla, Antons lite med spensliga och tunna  Jag kan inte ta in att de aldrig mer kommer tillbaka. De är bara bortresta, det finns ingen död, Jag älskar er nu och för alltid. Vi ses snart igen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sju år sedan

Det här var en glädjens dag