Dags att åka hem till himlen - R.I.P - jag älskar dig

Den dagen jag i många, många år fasat för, kom den 5 december 2017. När jag såg polisbilen parkera utanför mitt hem - då förstod jag att fasan blivit verklighet också för mig.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lyckan blir först riktigt stor, när trampet hörs av små små skor. Sorg och sorgbearbetning

Bild
Jesper Åhlin 1993-2017 R.I.P  Egentligen var det inte just idag, utan ganska längesedan, som jag började upptäcka tystnaden. Tystnaden för mig är att höra regnet droppa utanför mina fönster och klockors tickande minut för minut. Och för varje minut tycks tystnaden bli mer och mer kompakt. Men just idag fick jag ändå en insikt om tystnaden. När började min tystnad? Kom den plötsligt eller smög den sig på mig? Jag filosoferar ensam i köket med min kaffekopp. Koppen "Minior" som lyckats överleva i ungefär 30 år. Märkligt nog, måste jag säga, med tanke på allt glas och porslin som krossats under åren. Och jag undrar stilla om den här koppen kommer att bli 60 år gammal, och kanske lyckas den överleva mig. Vem vet? Lyckan blir först riktigt stor, när trampet hörs av små små skor. Barnskor (himmel & pannkaka) Mamma brukade rabbla den lilla ramsan. Undrar varför? Om den bara var gullig kanske, för mamma verkade aldrig gilla vilda och högljudda lekar av barn och barnbarn. Jag undr...
Läs mer

Det här var en glädjens dag

Bild
 Titta, vi vann mot socialtjänsten! Först då slutade jag gråta. Mina sista tårar föll i bilen när vi åkte och hämtade vår fina Jesper tillbaka hem. Tyvärr så fortsatte jävelskapet och till sist tog de livet av vår älskade Jesper. Det framgår kanske inte av nedanstående bild. Men alla hem är inte lösningen för en person som lider i sitt sinne,  Det var dagen vi hämtade dig, vi fick ta hem dig. Men jag tror att du var för alltid förstörd, Du var inte en person som kunde passa in, du protesterade. Jag saknar dig älskade kloka Jesper!
Läs mer

Uppbrott, separationer och dödsfall

Bild
Jag har, under tvång, lärt mig hantera uppbrott Efter pappas bortgång har det varit mycket att tänka på. Inte bara vad det gäller dödsbo-bestyr, utan även andra betydande livsuppgifter har tagit plats bland mitt tankekaos. Uppgifter där kaos måste omvandlas till fokus. Dessa tider kommer att hamna i min potentiella självbiografi, då det är för mycket för att skrivas ner i ett blogginlägg helt plötsligt. Dessutom har jag brutit handleden och har fortfarande lite svårt med vänsterhandens rörelseförmåga.  Vissa sviker en aldrig Att bryta med det som inte tillför något, är vad jag har tänkt på några dagar, efter att jag upplevt ytterligare svek. Fast egentligen är det inte svek, utan ointresse och att ta utan att ge. Personerna kanske inte ens förstår hur en sådan ignorans och ghosting kan påverka andra i närheten. Jag försöker tänka gott om människorna, Vi är de vi är på grund av genetik, miljö och erfarenheter. Allas liv ser olika ut. Det vi varseblir kanske inte tolkas på samma sätt...
Läs mer