Glimtar ur mitt liv, tankar, funderingar av mig och andra.
Räkna med en blogg som verkar mycket splittrad och som stundom ger ett kaotiskt intryck.
Dags att åka hem till himlen - R.I.P - jag älskar dig
Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar
Den dagen jag i många, många år fasat för, kom den 5 december 2017. När jag såg polisbilen parkera utanför mitt hem - då förstod jag att fasan blivit verklighet också för mig.
Mardrömmen var inte över, för en stund sedan knackade fyra poliser och en präst på hos mig. Vila i frid älskade Anton Oscar Åhlin, 910912 - 2018-01-12. Hoppas ni ses där på andra sidan Jesper och Anton.
Det jag upplever nu är både verkligt och overkligt. Det verkar overkligt att jag befunnit mig i en dvala i sju år. Men det känns också verkligt att vakna upp ur den dvalan. Utanför dvalan finns de känslor jag har dolt, den smärtan jag inte har fått uttrycka utan att få kommentarer om att jag ska gå vidare och att jag har två barn kvar i livet. Vilket av dina barns skulle du kunna leva utan? Jag frågar igen, vilket av dina egna barn kan du leva utan? Svaret är att inte du heller kan leva utan något av dina barn, eller hur? Det var väl inledningen till fortsättningen... Det är så uppenbart att jag varit sovande. Det blir uppenbart för att jag vaknar. Jag vaknar upp i en tid dr sju år har försvunnit. Och det som är mest tydligt är att jag har blivit gammal. Jag har inte levt i verkligheten och har inte sett den förändras. Så en dag var jag plötsligt gammal. Jag kom på det när jag var på Facebook. Att jag inte hade följt med utvecklingen längre. Nya ord, nya uttryck och nya epitet. Sa...
När färgerna variera, då kan det vara bättre att vara tyst. Beklagar! Det var ett tag sedan jag kände för att skriva blogg. Man kan tolka det som att jag, som jag nämnde, jobbade med min självbiografi, eller som att jag har börjat må bättre. Det är tvetydigt huruvida jag mår bättre, sämre, eller något annat. De flesta förstår nog att sorgen och förlusten kommer att följa mig i resten av mitt liv. Och det finns olika sätt att hantera den. Jag vet att jag utåt sett kan verka stark och glad. Och jag är stark och glad. Men ibland brister det! Det har gått några år när jag inte känt så stort behov av att gråta. Jag tänkte att jag har nog gråtit färdigt. Tårar kan ta slut kanske. Nej, det kan de inte! Allting har s i n tid! Tårar har sin tid, läkande har sin, precis som det står i Bibeln. Och jag har min tid, en tid som är bräcklig och svår att förstå. Men egentligen var min tanke med att skriva idag; mitt sätt att förklara, varför jag har så många olika färger. Faktum är at...
Kommentarer
Skicka en kommentar