Möjligen så var det hennes värsta ögonblick.
Eller det näst värsta.
Hon sitter vid köksbordet.
Mamman.
Oförmögen att göra något alls mer än att vänta.
Det var hon själv som hade anmält honom.
Till Polisen. Och till Socialen.
Så nu är han efterlyst.
Det är en regnig sommar.
Köksbordet får henne att stelna lika mycket som det träslag bordet en gång gjordes av.
Mamman stirrar ut genom det oputsade fönstret och tankarna maler.
Anmälde hon sitt eget barn? Hon som för 20 år sedan hade bestämt sig för att aldrig mer i livet ha
något att göra med Socialen.
Det är ett ögonblick i hennes liv som hon aldrig kommer att glömma.
Men frågan är om inte dagen som kom efter den här dagen blev ännu mer smärtsam?
Eller det näst värsta.
Hon sitter vid köksbordet.
Mamman.
Oförmögen att göra något alls mer än att vänta.
Det var hon själv som hade anmält honom.
Till Polisen. Och till Socialen.
Så nu är han efterlyst.
Det är en regnig sommar.
Köksbordet får henne att stelna lika mycket som det träslag bordet en gång gjordes av.
Mamman stirrar ut genom det oputsade fönstret och tankarna maler.
Anmälde hon sitt eget barn? Hon som för 20 år sedan hade bestämt sig för att aldrig mer i livet ha
något att göra med Socialen.
Det är ett ögonblick i hennes liv som hon aldrig kommer att glömma.
Men frågan är om inte dagen som kom efter den här dagen blev ännu mer smärtsam?
.jpg)
Kommentarer
Skicka en kommentar