Förtvivlade ögonblick
Hört från Anton Utsi Åhlin :
När jag brukar narkotika känner jag mig glad, lugn, pigg och får ökad koncentration. Klarar av att få saker gjorda. Fungerar i sociala situationer. Ökad självkänsla. Enorm kännsla av lättnad. Behöver detta för att klara av tillvaron på behandlingshemmet och resten av min framtid. Vet samtidigt att det inte håller i längden.
Får enorm kännsla av hopplöshet inför framtiden.
Utan narkotika ser jag inget liv. Blir trött, orkeslös, deppig, utmattad får ångest, panikångest. Klarar knappt av sociala situationer. Enorma kompkex över mig själv. Sänkt självförtroende med mera. Behöver mycket stark benzo-medicinering. Plus högre dos på lyrican.
Vill ej ha xanor depot behöver xanor 2 milligramstablett ickedepot. Minst tre gånger om dan. Högre dos på lyrican. Känner att detta är preparat som hjälper mig med mina sociala svårigheter plus ångest och deppighet. Vet att detta fungerar eftersom att jag är insatt på dessa preparat fast i låg dos. Har känt mig bättre varje gång dosen har ökats. Är även införstådd att dessa preparat kan ha jobbiga biverkningar och även öka ångest hos vissa.
Känner mig väl medveten om vilka mediciner som hjälper. Behöver dessa för att kunna fungera socialt och leva aktivt. Klarar nätt och jämt av vardagen som läget är nu. Behöver också mer motion och fysisk aktivetet. Något som jag inte kan med min ångest. Vet också att mediciner inte är lösningen.
Utan ser ruset som en bieffekt av preperatet. Jag är ute efter förbättrad social förmåga och ångestdämpande verkan. Känner inte att jag kan förklara på ett bra sätt hur jag tycker och känner på ett bra sätt när jag mår dåligt. Kämpar då för att kunna prata överhuvudtaget.
Isolering är inte rätt mitt metod enligt mig. Personalen tycker att de måste visa alla andra och mig att det inte är ok att bruka narkotika. Väldigt dåligt skäl. Känner folk som haft LVu som varit mycket, mycket värre som konstant brukat narkotika under längre tid som inté fått någon form av bestraffning och till och med fått permission
Får enorm kännsla av hopplöshet inför framtiden.
Utan narkotika ser jag inget liv. Blir trött, orkeslös, deppig, utmattad får ångest, panikångest. Klarar knappt av sociala situationer. Enorma kompkex över mig själv. Sänkt självförtroende med mera. Behöver mycket stark benzo-medicinering. Plus högre dos på lyrican.
Vill ej ha xanor depot behöver xanor 2 milligramstablett ickedepot. Minst tre gånger om dan. Högre dos på lyrican. Känner att detta är preparat som hjälper mig med mina sociala svårigheter plus ångest och deppighet. Vet att detta fungerar eftersom att jag är insatt på dessa preparat fast i låg dos. Har känt mig bättre varje gång dosen har ökats. Är även införstådd att dessa preparat kan ha jobbiga biverkningar och även öka ångest hos vissa.
Känner mig väl medveten om vilka mediciner som hjälper. Behöver dessa för att kunna fungera socialt och leva aktivt. Klarar nätt och jämt av vardagen som läget är nu. Behöver också mer motion och fysisk aktivetet. Något som jag inte kan med min ångest. Vet också att mediciner inte är lösningen.
Utan ser ruset som en bieffekt av preperatet. Jag är ute efter förbättrad social förmåga och ångestdämpande verkan. Känner inte att jag kan förklara på ett bra sätt hur jag tycker och känner på ett bra sätt när jag mår dåligt. Kämpar då för att kunna prata överhuvudtaget.
Isolering är inte rätt mitt metod enligt mig. Personalen tycker att de måste visa alla andra och mig att det inte är ok att bruka narkotika. Väldigt dåligt skäl. Känner folk som haft LVu som varit mycket, mycket värre som konstant brukat narkotika under längre tid som inté fått någon form av bestraffning och till och med fått permission
.jpg)
Kommentarer
Skicka en kommentar