Jag börjar må sämre. Jag har en hemsk ångest inom mig. Och jag tror att sanningen sakta börjar gå upp för mig. Först var det som om de var på en resa eller på ytterligare ett behandlingshem. Men tiden går och snart är det ett år sen de gick bort så tragiskt. Jag känner det ibland ohanterbart att leva. Omgivningen kan inte förstå smärtan och ångesten. Jag får mentala bilder, Jesper som ruttnat i sin grav, eller har han redan ruttnat bort? Hur lång tid tar det? Och Anton, vackra underbara, hur hans kropp skjutsades in i kremeringsugnen,,, jag ser allt för min inre syn. Hur ska jag orka vidare egentligen. Jag spelar en roll hela tiden, försöker vara vanlig och glad för min omgivnings skull. Men jag är ensam i min omgivning. En ensamhet som är svår att förklara.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sju år sedan

Bild
Det jag upplever nu är både verkligt och overkligt. Det verkar overkligt att jag befunnit mig i en dvala i sju år. Men det känns också verkligt att vakna upp ur den dvalan.  Utanför dvalan finns de känslor jag har dolt, den smärtan jag inte har fått uttrycka utan att få kommentarer om att jag ska gå vidare och att jag har två barn kvar i livet. Vilket av dina barns skulle du kunna leva utan? Jag frågar igen, vilket av dina egna barn kan du leva utan? Svaret är att inte du heller kan leva utan något av dina barn, eller hur? Det var väl inledningen till fortsättningen... Det är så uppenbart att jag varit sovande. Det blir uppenbart för att jag vaknar. Jag vaknar upp i en tid dr sju år har försvunnit. Och det som är mest tydligt är att jag har blivit gammal. Jag har inte levt i verkligheten och har inte sett den förändras. Så en dag var jag plötsligt gammal. Jag kom på det när jag var på Facebook. Att jag inte hade följt med utvecklingen längre. Nya ord, nya uttryck och nya epitet. Sa...
Läs mer

Det här var en glädjens dag

Bild
 Titta, vi vann mot socialtjänsten! Först då slutade jag gråta. Mina sista tårar föll i bilen när vi åkte och hämtade vår fina Jesper tillbaka hem. Tyvärr så fortsatte jävelskapet och till sist tog de livet av vår älskade Jesper. Det framgår kanske inte av nedanstående bild. Men alla hem är inte lösningen för en person som lider i sitt sinne,  Det var dagen vi hämtade dig, vi fick ta hem dig. Men jag tror att du var för alltid förstörd, Du var inte en person som kunde passa in, du protesterade. Jag saknar dig älskade kloka Jesper!
Läs mer