Tycker sorgen ändrar skepnad. Ibland är jag precis som vanligt. 

Men ibland kommer sanningen ifatt mig. 

De är inte bortresta eller på behandlingshem. 

Jesper ruttnar just nu i sin kista. 

Och Anton har blivit uppeldad. 

Ja, ibland känner jag det så krasst 

Mina fina pojkar, vackra , underbara och begåvade barn, för sköra för verkligheten vi tvingas leva i. 

Önskar ofta att jag var i himlen med dem. 

Inget jag kan säga inför min familj. 

Jag blir jättearg ibland på de som tror att jag är som vanligt igen. S k a vara som vanligt igen, eftersom en viss tid har passerat och jag har "kommit över det". 

Dina ögon kan tindra dina läppar kan le, men sorgen i mitt hjärta kan ingen se...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sju år sedan

Det här var en glädjens dag