Tycker sorgen ändrar skepnad. Ibland är jag precis som vanligt.
Men ibland kommer sanningen ifatt mig.
De är inte bortresta eller på behandlingshem.
Jesper ruttnar just nu i sin kista.
Och Anton har blivit uppeldad.
Ja, ibland känner jag det så krasst
.

Mina fina pojkar, vackra , underbara och begåvade barn, för sköra för verkligheten vi tvingas leva i.
Önskar ofta att jag var i himlen med dem.
Inget jag kan säga inför min familj.
Jag blir jättearg ibland på de som tror att jag är som vanligt igen. S k a vara som vanligt igen, eftersom en viss tid har passerat och jag har "kommit över det".
Dina ögon kan tindra dina läppar kan le, men sorgen i mitt hjärta kan ingen se...
Kommentarer
Skicka en kommentar