Metrobloggen lades ner, men jag hade sparat alla inlägg.

Leva med autism i familjen
← Äldre inlägg
Kanske jag skulle fortsätta här..
Det var nog bra ändå att komma hit ibland och skriva av sig. Mitt andra projekt som jag tänkt mig det har runnit ut i sanden. Precis som så många andra påbörjade projekt. Kanske beror det på mitt ständiga missnöje med mig själv och om det jag skapar. Jag är en konstnärssjäl, jag är perfektionist vad det gäller egna skapelser. Saker och ting rör till sig för mig, går i en riktning som inte stämmer med min tanke. 
I mars ska jag själv gå igenom en neuropsykiatrisk utredning. Kanske jag då får en förklaring på de problem jag har haft med olika saker i livet. 
2 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2012-02-25 av Peppar 
Jag är här ifall någon undrar….
<a href= http://godnattsaga.blogspot.com/Godnattsaga
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2011-06-22 av Peppar 
En epok är avslutad
…känns det som. Det har varit en mardrömslik tid. Jag vill tacka alla som har stöttat mig. Jag mår mycket bättre. Pojkarna mår bättre. Jag kommer att starta en ny blogg.  Kanske med tema – narkotika – istället. För det är det som det egentligen handlar om. En neuropsykiatrisk diagnos är vad den är. Mycket att stå i och sätta sig in i. Och förstå. Men… inget är så förödande som knarket. Varning varning!!!  Narkotikamissbruk kan mycket väl förväxlas med autism, ADD, ADHD osv. , även andra psykiatriska diagnoser kan likna narkotikamissbruk. Jag har inte lidit i onödan och gått igenom den värsta krisen i mitt liv i onödan? Att dela med mig känns som det absolut viktigaste nu. Men som sagt… det här är för sorgligt för att stanna kvar i. Jag måste få börja om också här, precis som jag har gjort i mitt övriga liv. Jag söker efter mig själv. Vem är jag här nu efter allt? Och vem är jag om jag inte är Mamman? Ljus och kärlek önskar jag till alla som har kommit hit till denna blogg eftersom de är sökare efter kunskap och information. Kontakta mig gärna via kommentarer eller mail ifall ni skulle behöva stöd av en som har varit nere i helvetet och vänt.  Kram och tack, speciellt tack till forellen.bloggspace.se som har en underbar karisma
2 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2011-05-18 av mona.solvinden@gmail.com 
Hej då!
Jag har skrivit några år i den här bloggen och mycket har hänt.  Jag låter bloggen stå kvar som den är så kan den som skulle vilja kontakta mig via mail eller kommentar. Det är svårt för autistiska personer med förändringar. Det fungerar så klart, men jag tycker den här ändringen som metrobloggen har utsatt mig för är alltför jobbig och dramatiskt för mig. 
Jag lämnar troligtvis metrobloggen i och med detta. Mina framtidsplaner är att skriva en bok, eller flera. Det är svårt dock att veta hur man ska börja och hur man ska kunna sammanfatta och hur mycket man ska våga lämna ut.
En del händelser börjar kännas riktigt gamla nu. Och som kanske kan få komma fram i ljuset.
Jag önskar alla som har stöttat mig och alla andra också allt det bästa ur livet. Och det bästa är kanske inte det man hoppas och tror utan vägen kan visa sig vara en helt annan för dig.

1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2011-04-15 av mona.solvinden@gmail.com 
Barnens pappa, min man
Som jag gifte mig med för att jag älskade honom… och som jag bad till Gud för, och bad till Gud för att rädda vårt äktenskap och för att inte splittra denna familj… det känns som om vi har ett band. Och det har vi ju, eftersom vi har pojkarna tillsammans, de är en del av oss båda. Ibland önskar jag pappan åt helvete, men ibland när minnena tränger sig på så minns jag hur mycket jag älskade honom och hur bra det var en gång 

Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2011-03-24 av Peppar 
Soft Machine
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2011-03-24 av Peppar 
Drack handsprit på behandlingshemmet
…. eller snarare något acetonliknande rengöringsmedel. Han hittades i sina egna spyor av personalen på behandlingshemmet som ringde efter ambulans. Min son fördes medvetslös in till akuten för hjärt och lungräddning :(. Suck, det var inte längesen som jag satt på intensiven med hans yngre bror som jag själv hade hittat medvetslös. Jag skulle hälsa på min son på behandlingshemmet i lördags. Men jag kom inte dit utan till ett sjukhus. Hjärnskador? Man vet inte än. Är det inte en mardröm utan dess like? Jag kommer att vakna?

2 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2011-03-20 av Peppar 
Hade något hänt med hans hjärna?
I ett så svårt ögonblick var det som om jag inte tänkte på något vis. Jag gjorde det som de sa åt mig på larmcentralen medan vi väntade på ambulansen… lägg i framstupa sidoläge osv… Morfar, mormor och pappan hade också kommit hit till oss. Men när jag satt i väntrummet på röntgen och hade min son inne på hjärnröntgen… då kom det hemska tankar om hur det skulle vara då han vaknade. Hjärnröntgen var ok, men de skulle kolla bilderna lite mer noga innan de kunde säga säkert. Min yngste son sov. Han låg på intensiven med konstant övervakning, andningshjälp, dropp, kateter…

4 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2011-02-15 av Peppar 
Att se sin yngsta son bäras ut på en bår :(
Min son låg på golvet och krampade och hade andningssvårigheter. Han ramlade från en stol som han hade somnat i. Och det väckte mig. Det skulle inte smälla och braka på andra sidan väggen. Jag orkar inte ens berätta allt just nu. Det var bara så att jag idag fick en flashback, en känsla av hur det var. Jag var i stridsberedskap och spänd, jag var beredd på allt. Men nu när jag har lite distans… så vågar jag känna smärtan och rädslan. Men just då så behövde jag bara vara stark. Jag följde med i ambulansen… Jag följde med in till akuten och jag var med under hjärt- lungräddning… Jag undrar om jag någonsin ska kunna hantera det här…

3 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2011-02-08 av Peppar 
Jag är inte arg på Socialen längre
När jag började skriva på den här bloggen så hade jag känt mig jagad och förföljd av socialen och av skolan. Allting har sin tid. Jag ville inte att någon skulle ta ifrån mig mina barn. Jag älskar dem mer än livet. Men i nuläget kan jag se det som en hjälp. Socialen har varit ok, jag känner tacksamhet. De har valt ut de bästa tänkbara hemmen åt mina pojkar. Och jag har känt stor sympati ifrån de som har arbetat med det här. Men det är ju klart att det ändå gör ont. Och just det att de kanske aldrig mer kan komma hem. P.g.a. pappans missbruksproblem. Jag vill att allt ska bli bra bara.

Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2011-02-02 av Peppar 
← Äldre inlägg
Min profil

Gröna trädmamman
Namn: Gröna trädmamman
Kvinna
Mina favoritlänkar
Aktuellt
Asperger Center
Autismforum – Autistiskt Syndrom
BDD?
Gröna Trädmamma-sidan äger
I’m In Here – The Anthem For Autism
LSS – Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade
Mitt brev och min egen utredning till Förvaltningsrätten
Nordiska Kommittén för mänskliga rättigheter
Om Tarot och Spådom
februari 2012
juni 2011
maj 2011
april 2011
mars 2011
februari 2011
januari 2011
december 2010
november 2010
oktober 2010
september 2010
augusti 2010
juli 2010
juni 2010
maj 2010
april 2010
mars 2010
november 2009
september 2009
augusti 2009
juli 2009
juni 2009
maj 2009
april 2009
mars 2009

med autism i familjen
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Jag har sovit i två månader…
..efter allt. Efter att min yngsta son har fått en placering som känns bra. Efter att min näst yngsta son har fått komma till ett hem där han kan få se hur man lever ett annat sorts liv. Efter att ha tagit tunga droger i fem år. Men ibland känns det som om jag drömmer och som om jag kommer att vakna upp ur min mardröm. Och jag är igen den som jag var förr.

Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2011-02-02 av Peppar 
Efteråt…
Jag undrar om det kan vara nu som är efteråt. Jag hör en röst som säger att resten av mitt liv är mitt. Gör det du tycker om och som är bra för dig. Det är din belöning för alla åren som du inte ens fanns för dig själv. Det är mindre än ett halvt liv kvar. Jag vill inte att det ska gå så fort… Jag älskar mina pojkar, de är allt för mig, men någon annan har tagit över ansvaret. Och det är ganska skönt på sitt sätt. Gränsen för vad mitt psyke klarar kändes som uppnådd. Jag är inte arg eller bitter. Jag känner mig ok.

Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2011-02-02 av Peppar 
Än är det inte över
Det kanske aldrig kommer att vara över… Men jag kämpar på. Jag har mina två yngsta pojkar på behandlingshem. Jag klamrar mig fast vid det hopp som finns kvar… om de kanske får byta miljö, eller någon annan kan se deras behov. Ja, det gör ont, men jag ger aldrig upp.

Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2011-01-26 av Peppar 
Ibland är det bara svårt
När en pratar om sitt och en om datt och den tredje hör man inte ens eftersom alla pratar och ens hjärna känns helt kaotisk….
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2011-01-16 av Peppar 
Titta vilken bra idé, missa inte Off topic
www.aktuellt.nu/rysk-krockkudde-test/
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2011-01-15 av Peppar 
Det är illa
ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2011-01-13 av Peppar 
Jag har väntat på ett tröstens ord…
Nästan alla säger till mig att när de växer upp kommer de att förstå vad du har kämpat för. Jag har tvivlat. De är ju autistiska och kanske aldrig kan sätta sig in i en annan människas känsloliv, hur det kan kännas för andra. Men idag så sa min näst yngsta son om sin lillebror – ”han kommer att växa upp och förstå”. Och jag frågade då: Har du nu vuxit upp och förstått vad jag har kämpat för? Och jag fick ett ja , och jag blev så rörd… Jag talade ju om för honom hur mycket det betyder för mig , hans ord…. en lyckokänsla sprids i min kropp – nu har jag tre som förstår mig och en som hatar mig. En som inte vill ha kontakt med mig , men om vilken det finns hopp att han en dag ska förstå vad det var som jag kämpade för. Och det spelar ingen roll ändå för min kärlek är evig vad som än händer. Jag älskar dem så….
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2011-01-08 av Peppar 
Moderskärleken vet nog inte alltid vad som är bäst
Det är den första dagen på det nya året – 2011. Jag har två av mina fyra söner på behandlingshem. En 20 mil uppåt landet och en 20 mil neråt landet. Jag försöker vara positiv och hoppas på det bästa. Jag längtar så mycket efter dem. 
Det jag gick igenom under förra året var det värsta jag har upplevt i mitt liv. Det går nästan inte skriva om det för det är så hemskt. Jag såg till min son, i stort sett varje dag, och var så orolig. Varför gjorde jag inget? Jo, det var rädslan för att han skulle omhändertas och flyttas till någon främmande familj/behandlingshem. Det är så svårt med moderskärleken, den vet nog inte alltid bäst. Han lyckades dölja ett fem-årigt drogmissbruk genom att kapsla in symtomen i sin diagnos – autistiskt syndrom.

Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2011-01-01 av Peppar 
Vid 19 års ålder – fullfjädrad morfinist
När jag började skriva på den här bloggen var det för att förklara om den kamp föräldrar till autistiska barn ofta får kämpa. Mot skola och myndigheter, i med och motvind. Jag hade faktiskt ingen aning om att saker så fullständigt höll på att stjälpas över ända. Två av mina pojkar gav upp (som jag ser det), de drogs in i en drogvärld och för den ena av dem var det otroligt mycket värre än jag någonsin hade kunnat ana. Vid 19 års ålder – fullfjädrad morfinist med sönderstuckna armar, händer, fötter.. u name it, uppväxt hos en pappa som själv är tung narkoman. Och som visserligen går Subutexprogrammet sedan flera år tillbaka, men , men…. det går att knarka ändå. 
Det är ju inte så att jag håller på och fotar mitt barns sönderstuckna kroppsdelar. Det är han som visar dem för mig, det är väl ett sätt att bearbeta det som har varit. Han befinner sig på ett behandlingshem och är ren sedan några månader tillbaka.

Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2011-01-01 av Peppar 
Knarkbloggen
Jag har ju inte skrivit på en stund och massor av saker har hänt under tiden. Jag har förstått att min blogg kan vara till tröst för de som har fått sina barn omhändertagna av socialen. Jag sympatiserar med dem. Dock så anser jag själv att jag på senare tid har fått ett  bra bemötande ifrån Socialen. Jag kan dock inte acceptera att de tar folks barn mot föräldrarnas vilja.  Så jag kommer att fortsätta kämpa… mot knarket och mot maktmissbruket.
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-12-24 av Peppar 
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Min profil

Gröna trädmamman
Namn: Gröna trädmamman
Kvinna
Mina favoritlänkar
Aktuellt
Asperger Center
Autismforum – Autistiskt Syndrom
BDD?
Gröna Trädmamma-sidan äger
I’m In Here – The Anthem For Autism
LSS – Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade
Mitt brev och min egen utredning till Förvaltningsrätten
Nordiska Kommittén för mänskliga rättigheter
Om Tarot och Spådom
Personlig assistans till personer med funktionsnedsättningar
Riksföreningen Autism
Selektiv mutism
Skicka anonyma SMS
Skicka gratis sms varje dag
Testa din IQ nu med test utfärdat av mensa:
Tjäna pengar på allt du gör på Internet
Tjäna pengar på att läsa reklam
Varning för Socialtjänsten
Vill du också få miljoner besökare till din sida?
Mina favoritbloggar
ADHDBLOGGEN
Atypisk autism
autismmamma
Fin Ugglas sida
Mandy
Ny länklista
Bloggsurfa Mer trafik till din sida



Tjäna pengar på din webbplats! 
Babyroom.se - Barnrumsinredning och barnkläder 
Bonus på alla dina köp hos babyshop.se 

Toppensidor.com 
http://www.bloglovin.com/inc/addsubscript.php?id=590746.jpg
Sök efter: 
Arkiv
februari 2012
juni 2011
maj 2011
april 2011
mars 2011
februari 2011
januari 2011
december 2010
november 2010
oktober 2010
september 2010
augusti 2010
juli 2010
juni 2010
maj 2010
april 2010
mars 2010
november 2009
september 2009
augusti 2009
juli 2009
juni 2009
maj 2009
april 2009
mars 2009







autism i familjen
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Ja vad säger man efter att man kämpat så..?
Citat (sms från min yngsta son): ”Prata inte med mig mer. Aldrig mer. Man ska känna sig trygg med sin mamma. Det gör jag inte med dig”
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-12-15 av Peppar 
Skriver inte om sex, mode, cancer, bantning
Jag skriver direkt ifrån mitt hjärta. Om hur jag känner och om hur svårt allting är, men också om alltings mening. Och jag skriver i övertygelse om att de som behöver mig och min livserfarenhet ska hitta mig.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-12-03 av Peppar 
Here we go again….
Hotande LVU igen p.g.a. återfall. Men den här gången ska det visst ske på frivillig basis. Man är ju rädd, men man (man=jag/vi) hoppas ju på att soc verkligen vill det bästa för oss. Men man är ju rädd. Vi var och besökte ett ställe igår, men det var inget som matchade, det sa ju soc på eget initiativ. Vi ska leta vidare, vi ska besöka ett annat behandlingshem nästa vecka. Jag vill så gärna tro att de vill väl. Jag är en godtrogen idiot, känt sedan gammalt, men jag måste få tro på människans godhet för att mitt hjärta ska förbli intakt och inte fallet i miljoner tusen isiga bitar.

Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-12-03 av Peppar 
Vad ska jag ta mig till?
Om pappan ger dem knark? Vad ska man göra? Den första tanken är väl att polisanmäla fanskapet. Men så tänker man på sina barn som älskar sin pappa. Så jag vet inte vad jag ska göra… eller ta mig till…
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-11-24 av Peppar 
Sammanbrott

Min yngsta son fick ett sammanbrott och har åkt in till psykakuten. Jag hoppas verkligen att han kan få vila sig ifrån all press nu en tid. Han skulle ha kommit dit för flera år sedan egentligen. Då hade vi kanske sluppit knarkhelvetet.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-11-23 av Peppar 
Man kan fråga sig varför jag ens ställer frågan
Eftersom jag redan har kontaktat någon som kommer att gå vidare med det jag har sagt. Så snart har jag två söner på behandlingshem. Jag frågar mig, vad har jag gjort för att förtjäna att ha det så här. Ifrån den inre rösten kommer det raska svaret: Du gifte dig och skaffade barn med en narkoman.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-11-21 av Peppar 
Vad skulle du ha gjort?
Är det rätt eller fel? Ska man se till så de får behandling för sitt narkotikamissbruk? Ska man se till att de kommer ifrån sin pappa som ger dem droger? Eller ska man vara snäll som pappan och låta dem knarka? Att fatta de svåraste beslut som finns, att lämna bort sitt älskade barn, är jag så ensam om. Så vad skulle du ha gjort i min situtation? Jag skulle verkligen behöva kontakt med någon som förstår vilket dilemma detta är.
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-11-21 av Peppar 
Det känns som om man är illojal mot sin familj
Men… man kan låta dem vara som de är och låta dem knarka utan att be om hjälp för dem. Då är man lojal. Men kärlek är det väl inte… När man ser hur svårt och jobbigt deras liv är. Kärlek är väl långsiktig eller?
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-11-21 av Peppar 
Det går åt helvete!
Karusellen stannade upp en liten stund, men när vinden tog i så började den snurra igen.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-11-21 av Peppar 
Jag är så stolt över dem
Det spelar ingen roll vad de gör, vad de har gjort, hur det är med pappan. De är mina pojkar och det finns inget i världen som jag älskar mer än dem. De är så fina och snälla. De har sin stora musikaliska begåvning. De kommer alltid att vara bäst, oavsett vilket liv de väljer att leva. Jag är här för att guida och vägleda dem. Det är min tro. Jag är här med dem för att det finns en mening med det. Att tro på alltings mening är trösterikt.
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-11-14 av Peppar 
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Min profil

Gröna trädmamman
Namn: Gröna trädmamman
Kvinna
Mina favoritlänkar
Aktuellt
Asperger Center
Autismforum – Autistiskt Syndrom
BDD?
Gröna Trädmamma-sidan äger
I’m In Here – The Anthem For Autism
LSS – Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade
Mitt brev och min egen utredning till Förvaltningsrätten
Nordiska Kommittén för mänskliga rättigheter
Om Tarot och Spådom
Personlig assistans till personer med funktionsnedsättningar
Riksföreningen Autism
Selektiv mutism
Skicka anonyma SMS
Skicka gratis sms varje dag
Testa din IQ nu med test utfärdat av mensa:
Tjäna pengar på allt du gör på Internet
Tjäna pengar på att läsa reklam
Varning för Socialtjänsten
Vill du också få miljoner besökare till din sida?
Mina favoritbloggar
ADHDBLOGGEN
Atypisk autism
autismmamma
Fin Ugglas sida
Mandy
Ny länklista
Bloggsurfa Mer trafik till din sida



Tjäna pengar på din webbplats! 
Babyroom.se - Barnrumsinredning och barnkläder 
Bonus på alla dina köp hos babyshop.se 

Toppensidor.com 
http://www.bloglovin.com/inc/addsubscript.php?id=590746.jpg
Sök efter: 
Arkiv
februari 2012
juni 2011
maj 2011
april 2011
mars 2011
februari 2011
januari 2011
december 2010
november 2010
oktober 2010
september 2010
augusti 2010
juli 2010
juni 2010
maj 2010
april 2010
mars 2010
november 2009
september 2009
augusti 2009
juli 2009
juni 2009
maj 2009
april 2009
mars 2009

d autism i familjen
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Kolla puls och hjärtslag har jag lärt mig
…för att känna mig någorlunda trygg när min son sover och inte går att väcka. Jag vet att han har tagit något. Jag vågar inte be om hjälp. För jag vill inte att de tar honom ifrån mig. Hans bror är på ett behandlingshem,  men det är ett ok hem. Den institution som min yngsta son kom till, den var verkligen inte bra för honom. Ska man våga ringa 112 ifall han en dag igen ligger medvetslös med kramper på golvet. Är jag oansvarig kanske? Förmodligen. Jag har också svåra och djupa tankar ibland. Varför ska ett lidande fortsätta när det finns droger som hjälper mot lidandet? Ja, jag är helt emot droger, men börjar känna mig uppgiven och orkar snart inte kämpa emot. Det börjar kännas som min vardag och det enda liv jag känner till. Att leva i denna ständiga rädsla att drogerna snabbt eller långsamt ska ta mina pojkar ifrån mig. 

Servetter finns på soc för den som behöver eller måste gråta.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-11-14 av Peppar 
Jag har varit på behandlingshemmet
Det verkar vara väldigt bra där. Min son är ju så klart ledsen, han har abstinens och längtar hem. Men för att vara behandlingshem och jämfört med det hem (institution) som förstörde min yngsta son, så är det ett bra behandlingshem. Inte SIS utan HVB. Jag hoppas att de kan hjälpa min son att leva utan narkotikan. Min son säger att alla hans svårigheter försvinner när han har tagit vissa droger. Det är tragiskt. En mamma vill väl oftast att ens barn ska må bra. De hittade ett sätt, men ett förbjudet, straffbart och olagligt sätt. Ibland känner jag mig ambivalent.

Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-11-14 av Peppar 
HIA, enheten för hälsa, integritet och arbete
…heter enheten som hjälper personer med olika funktionsnedsättningar till sysselsättning som de kan klara av. Där har nu min näst äldsta son fått arbete. Han som har som mest framträdande drag i sitt autistiska syndrom – social fobi – och som inte har kunnat gå ut bland andra människor på flera år. Jag är så glad för hans skull, han är så fin. Han är en mästare på klassiskt piano, men har inte kunnat spela för publik under några år. Men det verkar som om också han börjar hitta sig själv nu. Han lever ett lugnt och stilla hemmaliv. Till skillnad från många andra så är han renlevnadsmänniska och undviker allt som kan få honom att må fysiskt dåligt som t.ex. pizza, läsk, godis, chips. Så olika det kan vara bland syskon.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-11-10 av Peppar 
Det har varit mycket klagomål här
Men det har varit besvärliga år, de senaste två speciellt. Det är lätt att glömma det som är positivt. Jag har ju två pojkar som har passerat den kaotiska tonårstiden. Det går bra för dem nu. Den äldste har välbetalt arbete, jobbar som webtekniker och lärare inom sitt område. Han har körkort och eget boende sedan tio år tillbaka. Man kan väl säga att han har hittat sin nisch här i denna verklighet som stundom har varit mycket hård och tuff att leva i. Och jag kan nog säga att han var den som var mest vild som barn och tonåring. Så man får ha gott hopp om de två yngsta också och att de ska hitta sin speciella plats där de får hålla på med det som intresserar dem. Och att världen kan lära sig bemöta dem så att deras självförtroende kan bli lite starkare i framtiden.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-11-10 av Peppar 
När mitt tredje barn föddes
…så var allt kaotiskt. En komplicerad graviditet och en komplicerad förlossning som slutade med ett akut kejsarsnitt i vecka 36, fyra veckor för tidigt. Han betedde sig märkligt redan från början. Till exempel så blundade han i ca tre veckor och det gick inte få någon kontakt med honom. Han sov endast korta stunder. Han kunde inte äta ordentligt heller och det visade sig senare, och efter en svalgröntgen, att han hade problem med munmotoriken. När han började le så log han inte mot människorna utan mot olika föremål i omgivningen. Det kändes lite otäckt, då jag ju hade två barn sedan tidigare som hade fungerat något mer normalt.  Men enligt vissa så blundade han väl p.g.a. att något var fel i familjen och inte med honom….. Jag blir så irriterad. Hela deras barndom har saboterats av oförstående människor.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-11-10 av Peppar 
Jag brukade känna mig som en drottning
Jag var så stolt över min förmåga att ge liv åt fyra stycken underbara pojkar. Jag brukade känna mig som en drottning i huset på den tiden. Jag hade fyra söner och en underbar man. Men nu så verkar det som om allting var en illusion. De är så klart fortfarande underbara, men någon tog ifrån mig min drottningroll… kanske var det jag själv, eller så var det socialen med allt som de skrev i sina J___a utredningar. Där man bara ska klassas ner för allt det dåliga som man har gjort och det bra som man har gjort räknas inte. Usch så negativt.
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-11-10 av Peppar 
Nya lagen punkterar hela LVU (lagen om vård av unga)
sverigesradio.se/sida/artikel.aspx
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-11-08 av Peppar 
Funktionshindrade unga tvångsvårdas (länk)
sverigesradio.se/sida/artikel.aspx
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-11-08 av Peppar 
De kanske saknar något som vi har, men inte de….
Och det är kärleken. Kärleken övervinner det mesta. Det är tunga dagar nu, men jag vet att det kommer bättre tider och att det är som mörkast före gryningen. Och förresten har det  känts värre andra gånger. Jag är glad att min son har kommit till ett behandlingshem som verkar bra. På torsdag ska jag vara på hemmet i åtta timmar och se hur han har det.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-11-07 av Peppar 
Men kärlek räknas väl inte :(
Den här gången är jag positiv till behandlingshem. Det kunde inte få fortsätta som det var. En ungjäkel som i fyra år gömt sitt narkotikamissbruk i sin autistiska diagnos. Men för det så är det ju ändå inte roligt när man läser om vilken hemsk uppväxt pojkarna har haft. Och jag som alltid har älskat de här pojkarna över allt annat. Ja, ibland tycker jag nog att jag har varit en av de mest älskande mammorna bland mina vänner. Men det tycker soc inte om att skriva om.
2 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2010-11-07 av Peppar 
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Min profil

Gröna trädmamman
Namn: Gröna trädmamman
Kvinna
Mina favoritlänkar autism i familjen
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Familjens försvarstal
Ja, nu har jag läst en ny utredning från Socialtjänsten. Den är skriven av en ny person, säkert en ung nyutexaminerad… Ja, till skillnad från många andra så kunde hon stava till det mesta, förutom ordet ”låtsas”. Ja, de vill väl väl… hmm så konstigt det lät då hahaha… Nåja. de vill nog det bästa, men det är jävla skitutredningar och socialtjänstens huliganer lever i det förgångna och de repeterar saker som inte ens stämmer. Men iofs, om de skulle skriva om de vettiga saker man har gjort och inte bara om de dåliga. Ja, då kanske det blev svårt att få igenom LVU. Så det är ju klart att de måste skriva skit. Men jag garanterar —- en dag så kommer den här familjens försvarstal att se dagens ljus. Det vore inte en dag för tidigt.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-11-07 av Peppar 
Jag är så trött hela tiden…
Men jag är inte trött nu. Det är kanske för att jag är här och nu med mig själv. Jag har en son som är i sitt rum, jag har en utflyttad sedan många år tillbaka, jag har en på behandlingshem och den fjärde hos sin flickvän. Jag undrar ifall jag skulle bli mindre trött ifall allt var ok. Men hela dagen är jag trött och orkar ingenting, inte diska, tvätta eller städa. Varje morgon får jag tvinga mig att komma igång. Men då är klockan nästan 12 på förmiddagen, fast jag avskyr att inte komma igång på morgonen. Men nu är jag inte så trött eftersom jag har kunnat släppa alla krav som är på vardagarna. Det börjar om snart… orkar inte…..
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-11-04 av Peppar 
Självskadande beteende skyllde han på
…det var därför som han hade sticksår på händerna, på armarna, på handlederna… Hur blåst får man vara? Han sa att han stack sig med knappnålar när han var arg. Ja, man vill väl inte se. Men det är ett misstag. Alla drogmissbrukare ljuger. Jag frågade ifall han injicerade, men han sa att han inte gjorde det…

Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-11-04 av Peppar 
En bild på en sönderstucken hand

Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-11-04 av Peppar 
Ett förlorat barn
Jag tänkte på honom varje gång som jag korrigerade något av hans tre bröders stavfel. Jag tänkte på honom medan jag hjälpte dem med deras läxor och medan jag sa att ”jag vet inte, men jag ska ta reda på det åt dig”, och medan jag slog i böcker och sökte på Internet. Medan han inte fick den minsta stimulans på något område.
Jag börjar undra ifall pappan på något undermedvetet sätt BEHÖVDE den pojken till något eget syfte. Det finns nog inget mer som jag lider mer av än detta. Jag har längtat efter och saknat att ta hand om min son som är näst yngst. Jag ville ge honom mat som är hälsosam, jag ville ge honom det som jag gav till hans bröder.
Nu är han fullfjädrad narkoman sedan flera år tillbaka. Utan att någon ens har märkt det. Hur skickligt han kapslade in det i sin diagnos. Han som aldrig träffade någon och aldrig gick någonstans… Hur kunde det börja ens? Vem var det som gav honom den första drogen? Jag är så arg….
2 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2010-11-04 av Peppar 
Att vara efterklok är något man kan lära av, inget man kan gå tillbaka och göra annorlunda
Det känns som om jag har svikit min son. Varför lät jag honom bo hos pappan när jag kände oro? Kanske för att jag inte orkade med allt. Och kanske för att den pojken alltid har stått sin pappa nära. Pappan hade lättare att hantera honom än jag. Men nu mår jag inte alls bra av det. Det var så många tillfällen när jag var rädd och orolig….. Men inte visste vad jag skulle göra. Jag ville ju inte slita upp honom med rötterna heller. Ingen vet vad som hade hänt då. Man får utgå ifrån nuet, lära av det gamla och göra bättre val i framtiden.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-11-04 av Peppar 
En tant

Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-11-02 av Peppar 
Är våra barn socialens barn som vi lånar tro?
För så fort inte något följer deras mallar så skriker de ju ”behandlingshem” innan man hinner andas. Öppenvård, nej det går inte alls för sig. Iväg bara med vettskrämda barn till behandlingshem långt hemifrån så man inte kan hälsa på dem ens. Själv åker ju soc omkring i sina gratisbilar med sin gratisbensin på betald arbetstid medan man själv ska betala dyra tågbiljetter och förlorad arbetstid.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-10-27 av Peppar 
Mitt liv har förvandlats till en mardröm
I måndags morse hittade jag min yngsta son medvetslös på golvet i sitt rum. Överdos av sömntabletter. Det blev ambulansfärd till akuten och därefter till intensiven. En hjärnröntgen gjordes också.
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-10-27 av Peppar 
Varför behandlar de mina barn som kriminella knarkare?
Jag blir så arg! De är inte utagerande och de skadar ingen. De har problem som är relaterade till autism. Ska de då vara på behandlingshem? Ska de inte få vård för sin ångest? En liten kille som inte har kunnat gå i skolan på flera år p.g.a. svår ångest… ska han sättas på ett hem med kriminella ungdomar och sättas i skolan direkt och göra alla de saker som han upplever som fobiska? Det gör så ont….
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-10-26 av Peppar 
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Min profil

Gröna trädmamman
Namn: Gröna trädmamman
Kvinna
Mina favoritlänkar
Aktuellt
Asperger Center
Autismforum – Autistiskt Syndrom
BDD?
Gröna Trädmamma-sidan äger
I’m In Here – The Anthem For Autism
LSS – Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade
Mitt brev och min egen utredning till Förvaltningsrätten
Nordiska Kommittén för mänskliga rättigheter
Om Tarot och Spådom
Personlig assistans till personer med funktionsnedsättningar
Riksföreningen Autism
Selektiv mutism
Skicka anonyma SMS
Skicka gratis sms varje dag
Testa din IQ nu med test utfärdat av mensa:
Tjäna pengar på allt du gör på Internet
Tjäna pengar på att läsa reklam
Varning för Socialtjänsten
Vill du också få miljoner besökare till din sida?
Mina favoritbloggar
ADHDBLOGGEN
Atypisk autism
autismmamma
Fin Ugglas sida
Mandy
Ny länklista
Bloggsurfa Mer trafik till din sida



Tjäna pengar på din webbplats! 
Babyroom.se - Barnrumsinredning och barnkläder 
Bonus på alla dina köp hos babyshop.se 

Toppensidor.com 
http://www.bloglovin.com/inc/addsubscript.php?id=590746.jpg
Sök efter: 
Arkiv
februari 2012
juni 2011
maj 2011
april 2011
mars 2011
februari 2011
januari 2011
december 2010
november 2010
oktober 2010
september 2010
augusti 2010
juli 2010
juni 2010
maj 2010
april 2010
mars 2010
november 2009
september 2009
augusti 2009
juli 2009
juni 2009
maj 2009
april 2009
mars 2009







autism i familjen
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Allvarlig infektion i armen p.g.a. injektioner
Ja, det var ju så det började. Jag ringde min son och han sa att han var så sjuk, så sjuk. Så jag åkte dit och jag vet inte om jag orkar berätta om det här just nu. Man får väl ta en sak i taget. Men på något sätt fick jag honom till sjukhus, där man opererade hans arm tre gånger. Jag tyckte så synd om honom. Själv tyckte han om att bli opererad för han fick morfin då. 14 stygn har han på armen nu. Det var ett av alla nålstick som blev infekterat och som snabbt spred sig över hela armen. Det var så jag fick reda på vad som pågick. Jag har aldrig sett någon så full av nålstick förut. Se på bilden, händerna, fulla av stick och så är det på hela armarna också. Och fötterna.

Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-10-21 av Peppar 
Lvu – psykakuten
Ja, dit körde de min son, min lilla underbara blomma som alltid haft så mycket problem. Det är bra att han är på sjukhus. Det hade jag önskat för hans yngre bror också. Det känns lite lättare den här gången. Men det är nog för medicinen jag får för min depression. Den gör mig starkare och mindre känslig. Jag vill inte förlora min gåva, min känslighet, min telempatiska själ. Men just nu är det viktigt för mig att inte klappa ihop. Jag har två barn som är morfinberoende och en totalt kraschad ekonomi p.g.a. att jag inte får någon sammanhängande tid då jag kan koncentrera mig på att utveckla mitt företag. Just nu får jag leva på socialbidrag. Men man tycker man skulle ha en heltidslön för allt.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-10-21 av Peppar 
Avgiftning
…finns det något som heter. Jag har inte valt att leva så här. Jag valde tidigt i mitt liv bort knarket och lämnade min narkotikaberoende man som är far till mina tre yngsta barn. Två av de barnen har nu liknande drogproblem som sin far. En av dem har bott på heltid hos sin far sedan många år tillbaka. Instinktivt visste jag att det var fel att han var där. Men det gick inte få honom därifrån. Jag brukade undra hur min son stod ut att leva med en far som missbrukar, gråter, får utbrott osv. Nu vet jag. Lösningen på det var att själv ta till samma medicin. Han började först supa, sedan knarka och ingen visste. Han har varit en mästare på att dölja det och att kapsla in problemen i sin autismdiagnos. Vad är symtom på missbruk, och vad är symtom på autism/ADD?
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-10-21 av Peppar 
Då var det dags för LVU igen
Idag så blev det LVU på min son som är 19 år. Han har själv beskrivit för både socialtjänsten och sin doktor hur hans beroende ser ut. Man är chockad och bedrövad. Han är redan en fullfjädrad morfinberoende narkoman. Ska man hitta en mening någon dag? Frivilligt följde han inte med. Socialen fick begära handräckning från polisen tyvärr. Jag kan inte förstå att min lilla ängsliga pojke har hamnat i och ska behöva gå igenom detta. Jag kan bara hoppas på att jag snart ska se ett ljus på min stig igen.
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-10-21 av Peppar 
Knarkbloggen
…kanske jag skulle döpa om denna blogg till. Allt jag skrivit förut känns för mig nu som om jag har levt i en drömvärld, en fantasi och en önskan om hur jag vill att allt ska vara. För mig och framförallt för mina pojkar. Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Och om jag sover och drömmer en mardröm så kommer jag att bli oerhört lättad när jag vaknar.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-10-21 av Peppar 
Autism
Det började ju med att jag skulle skriva om autism. Jag har två söner med autistiskt syndrom och en med den gamla tidens Asperger/Damp. En har en modern diagnos – PDD-Nos. Det är inte konstigt, tycker jag, att de tar till knarket som en väg att må bra. Att jag inte tycker det är konstigt innebär inte att jag accepterar droganvändandet. De börjar bli vuxna, de gör sina val. Vad annat kan jag göra än att se livet i vitögat…?
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-10-20 av Peppar 
Till de som kommenterar min blogg
Jag har inga ord för hur mycket jag uppskattar er, ni är få som engagerar er, men ni betyder så mycket för mig. Era ord är så trösterika och de ger mig energi till att orka vidare.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-10-20 av Peppar 
Ifall jag håller på att bli sinnessjuk…
…så är det inte så underligt. Jag vet inte vad jag är, eller vad jag känner mer. Men jag är här och jag ska ta hand om allt. Rösten säger att mina  barn kan aldrig vara narkomaner. Det är bara en tid, en upplevelse och allt ska bli bra sen igen. Och jag vilar nu i denna trygghet. Jag älskar ju dem så otroligt mycket, alla fyra.
2 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2010-10-17 av Peppar 
Jag hör en röst
Den kommer väl ifrån andevärlden, för den är så tröstande varje dag. Den säger bara bra saker, saker som stärker mig och får mig att orka gå vidare och att vara stark igen. Jag tror på andevärlden, jag skulle nog inte ha orkat utan min tro som jag har i min själ och i mitt hjärta. Rösten säger till mig att vara stolt över mina barn och att jag är försatt i en svår situation, just för att jag är stark nog att kunna hantera den. För att det finns en mening. Det måste finnas en mening. Annars går jag under.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-10-17 av Peppar 
Vaknar upp på natten av att en polis lyser med en ficklampa i ens ansikte.
Det är svårt egentligen att sätta sig in i hur svårt det är och hur påverkad man blir av att vara ett barn som vaknar upp på natten av att en polis lyser med en ficklampa i ens ansikte. Det verkar som en främmande värld. Jag är så arg på pappan som har orsakat allt. Att han har levt ett liv så att poliser kommer in mitt i natten och skrämmer slag på mina barn. Men det är inte bara hans val, jag har ju också gjort en massa fel. Jag valde att älska en person som jag ung och godtrogen trodde skulle kunna sluta med knarket.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-10-17 av Peppar 
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Min profil

Gröna trädmamman
Namn: Gröna trädmamman
Kvinna
Mina favoritlänkar
Aktuellt
Asperger Center
Autismforum – Autistiskt Syndrom
BDD?
Gröna Trädmamma-sidan äger
I’m In Here – The Anthem For Autism
LSS – Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade
Mitt brev och min egen utredning till Förvaltningsrätten
Nordiska Kommittén för mänskliga rättigheter
Om Tarot och Spådom
Personlig assistans till personer med funktionsnedsättningar
Riksföreningen Autism
Selektiv mutism
Skicka anonyma SMS
Skicka gratis sms varje dag
Testa din IQ nu med test utfärdat av mensa:
Tjäna pengar på allt du gör på Internet
Tjäna pengar på att läsa reklam
Varning för Socialtjänsten
Vill du också få miljoner besökare till din sida?
Mina favoritbloggar
ADHDBLOGGEN
Atypisk autism
autismmamma
Fin Ugglas sida
Mandy
Ny länklista
Bloggsurfa Mer trafik till din sida



Tjäna pengar på din webbplats! 
Babyroom.se - Barnrumsinredning och barnkläder 
Bonus på alla dina köp hos babyshop.se 

Toppensidor.com 
http://www.bloglovin.com/inc/addsubscript.php?id=590746.jpg
Sök efter: 
Arkiv
februari 2012
juni 2011
maj 2011
april 2011
mars 2011
februari 2011
januari 2011
december 2010
november 2010
oktober 2010
september 2010
augusti 2010
juli 2010
juni 2010
maj 2010
april 2010
mars 2010
november 2009
september 2009
augusti 2009
juli 2009
juni 2009
maj 2009
april 2009
mars 2009







ed autism i familjen
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Ni som är småbarnsföräldrar
Hur vi påverkar våra barn är viktigare än vi kanske tror. Barnen behöver båda sina föräldrar, men de far inte väl av att växa upp hos en missbrukande förälder som inte kan ge den intellektuella stimulans och den trygghet som de så väl behöver. Jag gjorde så fel, jag var för ”empatisk”, jag ville inte ta dem ifrån deras pappa. Men jag tror nog att jag borde ha gjort det ändå. Men jag vet fortfarande inte hur det skulle ha gått till.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-10-16 av Peppar 
Ta hand om era små barn
Jag måste försöka hitta en mening med allt. Jag kan ju agera exempel för hur man inte ska göra ifall man inte vill att ens barn ska växa upp till narkomaner. Jag hade ingen att rådfråga. Jag kunde inte ta hjälp av socialen eftersom jag var nästan säker på att de då skulle ta mina barn ifrån mig, eftersom jag inte har kunnat hålla dem ifrån pappan. Det första man ska kämpa för är att de som arbetar socialt ska skippa sin anmälningsplikt och agera medmänniska. Jag vet, det är svåra saker ifall man ser att barn far illa och att de utvecklas åt fel håll, men det viktiga tycker jag borde vara att stötta den fungerande föräldern istället för att hota att ta barnen ifrån den.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-10-16 av Peppar 
Man försöker hitta en strategi för att överleva
Jag känner mig bättre idag. Jag har fler personer att ta hand om och jag måste ha ett liv. Är det så att jag behöver stänga av något barn så kan jag nog göra det för att fungera fullt ut för de som behöver mig. Det är väl klart att de barn som är beroende av droger också behöver mig. Men det får bli som att jag finns här och att de kan komma till mig ifall de vill. Jag tänker inte tränga mig på någon annan människa. Man försöker hitta en strategi för att överleva att två av ens barn råkat in i helvetet. Min blogg verkar ha slutat handla om autism. Men man får inte glömma att det är ångest och andra svårigheter som leder autistiska personer till självmedicinering.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-10-16 av Peppar 
Min son är en vuxen narkoman nu
Och jag är inte den som är utbildad för hur man får människor drogfria. Socialen säger att min son måste bo här. Han är 19 år. Och han säger att han känner sig som en fånge här. Han vill tillbaka och bo hos sin narkotikaberoende pappa. Hur maktlös kan man känna sig? Idag är första gången som jag känner att jag inte har den styrka som behövs. Jag känner att jag har tappat min styrka, den som jag alltid har haft och den som har drivits av den stora kärleken till mina barn. Men det kan också bero på att när ens barn börjar missbruka tunga droger så ”dör” de. Deras forna personligheter försvinner i någon äcklig jävla knarkdimma. Jag hatar knark!

1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-10-15 av Peppar 
Mina värsta farhågor har besannats
En till bror har råkat in i knarkhelvetet pga all ångest. Nu ligger han på sjukhuset med svår infektion i en arm efter nålstick. Det är hemskt att se honom ligga där. Och för att få honom till sjukhus behövdes både polis och ambulans. Jag kan inte fatta att det är sant. Det är detta jag alltid har varit rädd för. Att de ska gå i pappans fotspår. Hans yngre bror håller sig drogfri för närvarande. Så nu får jag lägga fokus på den äldre brodern för att se vad som nu ska hända. Det kan ju bli LVM, men man måste ju göra något. Man kan väl inte bara stå vid sidan om och titta på när någon knarkar ihjäl sig? Det är bättre att han tar livet av sig medan jag försöker hjälpa honom än att han ligger död hos sin pappa en dag av en överdos eller blodförgiftning. Hur mycket mer ska jag axla i mitt liv tro?

Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-10-03 av Peppar 
Att be om hjälp för sig själv
Jag har svårt för att be om hjälp och att tala om ifall jag har det jobbigt på något sätt, det tog mig sju eller åtta år att alls komma iväg till en doktor för mig själv. Att springa överallt med pojkarna är jag ju van vid, men att själv hamna i centrum har jag svårt för. Jag vill ju bara vara ifred och för mig själv egentligen. Tänker på att det tydligen syns på mig hur dåligt jag mår, med tanke på att det var tusen ggr värre för ett par månader sedan.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-09-17 av Peppar 
Till sist rinner bägaren över verkar det som….
Idag har jag varit på ekonomiavdelningen på soc. Jag sökte läkare för ca två månader sedan för svår depression som har kommit i samband med senaste årets händelser.  Doktorn skickade mig till socialpsykiatriska teamet som ringde till vår familjepedagog som såg till så jag kom iväg till soc där de upptäckte att jag ligger långt under existensminimum + frågade hur jag har klarat av min situation, dels räkningarna och dels ångesten och oron för ekonomiska situationen. De sa att det inte ens var aktuellt med arbetsförmedlingen för mig som jag mår nu utan att jag istället skulle söka sjukersättning på direkten :(. Jag visste inte att det syntes så tydligt på mig hur jag mår innanför skalet.

Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-09-17 av Peppar 
Polisen: Bli nu inte orolig, men vi har dina två söner här
Vaddå inte orolig? Va fan? Mitt hjärta har nog aldrig slagit sina slag snabbare. Mina händer skakade. Varför är mina små pojkar hos polisen? En kunde jag kanske förstå, men två? Mitt sinne trubbades av och allt jag tänkte på var att komma till polisstationen så snart som möjligt. Mina pojkar har autism, de kan inte vara hos polisen, de fixar inte det. ”Eftersom J är omyndig så har du rätt att vara med under polisförhöret”.. Ok, men han som är myndig då? Han kan inte klara sig själv än, han har autistiskt syndrom… Ja, detta är ett minne från i våras. Jag får berätta mer en annan gång. Jag känner att detta minnet ännu gör för ont i hjärtat. Inte för min skull, jag tål väl, men mina fina pojkar, hur kunde det hända dem?
2 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2010-09-02 av Peppar 
God man, Huvudman och Överförmyndare
Ja, för att släppa den ”lille” med tankarna en stund så kan jag ju även nämna att jag har blivit god man åt min son som är 19 år nu. Med allt vad det innebär av helt nya erfarenheter och kontakter med en ny myndighet som heter ”överförmyndaren” och som man får be om lov hos innan man får röra några pengar som min son har satt undan. Sonen kallas för ”huvudman” och han ska enligt det jag läst alltid ha rätt att ta ut sina egna pengar. Men han hade fått överförmyndarspärr på sitt konto. Och det är vad jag nu har att bita i, att försöka få bort spärren genom att plädera för att min son ju behöver sina pengar till egna behov. Det är ju bara studiebidrag och underhållsbidrag som han har och inga andra bidrag eller inkomster ännu.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-09-02 av Peppar 
Det fanns inget att skriva om
Men egentligen var det bara tankeverksamheten som helt stannat upp. All inspiration, all glädje och allt liv inom mig verkade ha dött i det som känns som den sista svåra striden för mina barn som nu i princip har vuxit upp. Och nu ser jag ju att det har funnits massa saker som jag inte har skrivit om bara för att jag inte orkat tänka. Det är svårt att förklara hur det är där nere i mörket i en värld av meningslöshet och ångestilningar i kroppen. Men den som har varit där eller den som även nu är där, den vet vad det handlar om.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-09-02 av Peppar 
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Min profil

Gröna trädmamman
Namn: Gröna trädmamman
Kvinna
Mina favoritlänkar
Aktuellt
Asperger Center
Autismforum – Autistiskt Syndrom
BDD?
Gröna Trädmamma-sidan äger
I’m In Here – The Anthem For Autism
LSS – Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade
Mitt brev och min egen utredning till Förvaltningsrätten
Nordiska Kommittén för mänskliga rättigheter
Om Tarot och Spådom
Personlig assistans till personer med funktionsnedsättningar
Riksföreningen Autism
Selektiv mutism
Skicka anonyma SMS
Skicka gratis sms varje dag
Testa din IQ nu med test utfärdat av mensa:
Tjäna pengar på allt du gör på Internet
Tjäna pengar på att läsa reklam
Varning för Socialtjänsten
Vill du också få miljoner besökare till din sida?
Mina favoritbloggar
ADHDBLOGGEN
Atypisk autism
autismmamma
Fin Ugglas sida
Mandy
Ny länklista
Bloggsurfa Mer trafik till din sida



Tjäna pengar på din webbplats! 
Babyroom.se - Barnrumsinredning och barnkläder 
Bonus på alla dina köp hos babyshop.se 

Toppensidor.com 
http://www.bloglovin.com/inc/addsubscript.php?id=590746.jpg
Sök efter: 
Arkiv
februari 2012
juni 2011
maj 2011
april 2011
mars 2011
februari 2011
januari 2011
december 2010
november 2010
oktober 2010
september 2010
augusti 2010
juli 2010
juni 2010
maj 2010
april 2010
mars 2010
november 2009
september 2009
augusti 2009
juli 2009
juni 2009
maj 2009
april 2009
mars 2009







d autism i familjen
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Förbannelse eller bara en tung tid?
Det har varit en tung tid. Det senaste ca 1,5 åren verkar allt ha gått emot mig. Som om någon har kastat en förbannelse över mig. Och det var nästan så jag började tro på det. Med allt emot mig så föll jag in i en djup depression med vidhängande ångest. Jag hade inte varit hos doktorn på ca 7-8 år. Men jag vaknade varje morgon och tänkte – ”hur ska jag orka, hur orkar folk och varför lever jag, vad är det för mening? Så jag förstod att för allas skull så måste jag söka hjälp. Och nu efter lite mer än en månad med medicin så tycker jag att jag känner mig lite bättre.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-09-02 av Peppar 
Att släppa taget
Man kan inte styra över någon annan, vi har alla vår väg att vandra. Man får försöka vara där bara, ifall man behövs. Det är inte så lätt att släppa taget, speciellt inte om den minsta av fyra. Det har verkligen inte varit lätt. Men jag har gjort det. Jag tror på honom. Jag är inte så orolig. Jag har gett och gjort allt och ifall inte det är tillräckligt så spelar ingenting någon roll.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-08-19 av Peppar 
Punkter, rutiner och regler
…som vi bestämde skulle följas för att min son skulle få komma hem ifrån behandlingshemmet, börjar det ruckas på. Det är inte jag som inte klarar av det här, utan min son, han känner sig för övervakad och för instängd. Är det bara jag som inte kan glömma vilken fruktansvärd tid det var när han varje dag på hemmet grät och längtade hem…. Något stöd ifrån pappan är det svårt att få. Han ska mest gulla med pojkarna medan jag får vara den som håller på regler och rutiner och blir därmed en mindre populär person i min sons ögon. Men fy så trött jag är på att ensam axla detta stora ansvar just nu. För min son tycker så klart jag är jobbig och umgås mer och mer med sin pappa. Och det var ju ett umgänge som skulle begränsas enligt punkterna vi alla var överens om att följa. Usch, idag är inget värst bra :/ *to be continued*
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-07-15 av Peppar 
Vem är jag nu efter alla år som mamma?
Det börjar bli dags att börja släppa taget, tror jag. Det är dags att försöka få ett eget liv igen och att vara en egen person efter alla år av kämpande för mina söners rättigheter. Men jag är förvirrad och vet knappt vem jag är eller vem jag var förut. Jag har alltid känt mig så nödvändig och så behövd. Jag har stöttat, hjälpt, symboliserat tryggheten och varit den som fixar med allt. Men de här sakerna behövs inte lika mycket längre. Och det är inte helt lätt att komma vidare nu. Jag är en mamma och det kommer jag att vara tills jag lägger näsan i vädret. Men jag är något mer. Jag vet bara inte vad. Och jag känner någon slags sorg också. Jag har alltid haft svårt att komma vidare och släppa något som jag har vant mig vid. Jag väntar ju även på min egen utredning och det återstår att se vad den visar.  Och jag ska fortfarande följa min yngsta son till socialen två gånger per vecka.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-07-15 av Peppar 
Mamma som orsakar autism hos sina älsklingar?
Jag hade självförtroende och trodde jag var en bra mamma. Jag gav upp allt för åren med mina fyra söner. Den tiden skulle jag bara vara mamma hade jag bestämt mig för. Jag är ju glad för det. Jag tog ju tiden tillvara med mina barn och det kändes så underbart. Men ibland blir jag fundersam….. Med egna stora svårigheter som jag har tvingats ta mig igenom och som jag har velat skona mina barn ifrån… kanske jag är för löjlig med pojkarna? Hemska tankar som kommer ibland är ifall det ligger något i det där gamla att det är mammorna som skapar autism hos sina barn genom att vara kyliga…

Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-07-14 av Peppar 
Men nu så står jag här med facit i hand och ser att de inte tog min oro på allvar.
När jag kände och inom mig bara visste att något var fel så sa de på BVC t.ex, att alla mammor är oroliga. De log också. ”Men de är nog inte lika oroliga som jag” försökte jag säga, men det sa de att de var. Läkaren sa: ”Nu ska vi inte förutsätta att pojken är psykiskt sjuk”. Nej , det ska vi inte, alla barn utvecklas olika. Men nu så står jag här med facit i hand och ser att de inte tog min oro på allvar. Fastän den var befogad.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-06-20 av Peppar 
Socialtjänsten tog inte hänsyn till Jonas diagnos
Det här är så hemskt, och man kan se att socialen använder sig av sina slitna klyschor – ”mamman kan inte sätta gränser, mamman kan inte ge sonen den struktur som behövs, Jonas mår dåligt när han har träffat sin mamma.  Det är sjukt, jag är så arg idag.
www.dn.se/insidan/socialtjansten-tog-inte-hansyn-till-jonas-diagnos-1.962019
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-06-16 av Peppar 
Observationsrapport ifrån SIS-hem
Jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen när vår familjepedagog visade oss en s.k. observationsrapport från akuthem. För allt som har med min sons placering på det hemmet att göra känns helt sjukt. Men jag var ju tvungen att läsa helvetet (beklagar svordomen) och allt kom tillbaka igen. Och så hade de ju förstås, som det alltid ska skrivas, skrivits att min son mådde dåligt efter våra samtal. Ja ok, kanske inte så lätt att se glad ut när man längtar hem och just har talat med den förälder som ska försöka förmedla att vistelsen förmodligen blir mycket längre än man först trodde. Herregud, det finns en sjukdom i det här samhället som kränker och nedvärderar föräldrar som älskar sina barn.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-06-16 av Peppar 
Skolavslutningar är för ”normala”
Man säger inget när ens bekanta pratar om skolavslutningar och de tror att ifall man själv säger något om skolavslutningar menar samma sak som de. Hmmm… Skolavslutning för oss betyder inte betyg, kyrka, klasskamrater…, det betyder just vad det står – idag är sista dagen före sommarlovet. Eller värst av allt – före vuxenlivet.

Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-06-13 av Peppar 
I am alive :)

1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-06-13 av Peppar 
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Min profil

Gröna trädmamman
Namn: Gröna trädmamman
Kvinna
Mina favoritlänkar
Aktuellt
Asperger Center
Autismforum – Autistiskt Syndrom
BDD?
Gröna Trädmamma-sidan äger
I’m In Here – The Anthem For Autism
LSS – Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade
Mitt brev och min egen utredning till Förvaltningsrätten
Nordiska Kommittén för mänskliga rättigheter
Om Tarot och Spådom
Personlig assistans till personer med funktionsnedsättningar
Riksföreningen Autism
Selektiv mutism
Skicka anonyma SMS
Skicka gratis sms varje dag
Testa din IQ nu med test utfärdat av mensa:
Tjäna pengar på allt du gör på Internet
Tjäna pengar på att läsa reklam
Varning för Socialtjänsten
Vill du också få miljoner besökare till din sida?
Mina favoritbloggar
ADHDBLOGGEN
Atypisk autism
autismmamma
Fin Ugglas sida
Mandy
Ny länklista
Bloggsurfa Mer trafik till din sida



Tjäna pengar på din webbplats! 
Babyroom.se - Barnrumsinredning och barnkläder 
Bonus på alla dina köp hos babyshop.se 

Toppensidor.com 
http://www.bloglovin.com/inc/addsubscript.php?id=590746.jpg
Sök efter: 
Arkiv
februari 2012
juni 2011
maj 2011
april 2011
mars 2011
februari 2011
januari 2011
december 2010
november 2010
oktober 2010
september 2010
augusti 2010
juli 2010
juni 2010
maj 2010
april 2010
mars 2010
november 2009
september 2009
augusti 2009
juli 2009
juni 2009
maj 2009
april 2009
mars 2009







d autism i familjen
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Cipralex till barn?
Socialen hade skrivit i sin utredning att vi har brutit överenskommelser. Det närmaste jag kan komma detta är att jag ifrågasatte medicinen Sertralins effekt på min son. Jag kände inte igen honom längre. Så man kan undra ifall man bryter överenskommelser ifall jag ifrågasätter varför man nu har skrivit ut Cipralex till min son. Jag läste just följande om den medicinen:
Användning hos barn och ungdomar under 18 år
Cipralex ska normalt inte användas vid behandling av barn och ungdomar under 18 år. Risken för biverkningar som självmordsförsök, självmordstankar och fientlighet (främst aggression, trots och ilska) är större hos patienter under 18 år, när de tar läkemedel av denna typ. Trots detta kan Cipralex skrivas ut av läkare till patienter under 18 år, om läkaren anser att detta är lämpligt. Om man är under 18 år och vill diskutera varför man fått detta läkemedel, ska man vända sig till sin läkare igen. Man ska också informera sin läkare om man upptäcker något av ovan angivna symtom eller om de förvärras. De långsiktiga effekterna på tillväxt, mognad och kognitiv och beteendemässig utveckling har ännu inte fastställts för barn och ungdomar under 18 år.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-06-09 av Peppar 
Vi har köpt en ny hund också :)
Först tänkte jag att jag inte skulle ha någon mer hund. Men det blev så oerhört tyst och tomt efter vår förra hund och det finns ju fler än jag i familjen och de hade en annan åsikt. Och jag var väl inte heller direkt svårövertalad. Så nu har jag en liten vildinna och en varm sängkamrat som har satt ytterligare fart på min tillvaro. Och det är nog bra för mig att ha lite annat att tänka på ibland också.

3 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2010-06-01 av Peppar 
Fullt upp med allt ansvar, rutiner, scheman, struktur
Just nu går i princip hela min tillvaro ut på att följa de punkter och förslag till frivilliga insatser som jag skrev om i mitt brev till Förvaltningsrätten.
Vi behöver följa en perfekt och schemalagd struktur i vår vardag. Vi är till och med mycket bättre på att sköta detta än de själva. För nu har de missat en gång, det skulle vara två drogtester per vecka, men denna veckan har vi inte ens fått någon tid.
Skolan misslyckas också med strukturen för där finns inga schemalagda tider för min son, vilket jag i och för sig kan förstå, eftersom det kan vara svårt att få till det hela så plötsligt och nu strax innan skolorna stänger ner för sommarlov.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-06-01 av Peppar 
Hur anmäla läkare – hjälp?
När vår läkare som har känt oss sedan 1997 ringde upp mig idag så trodde jag att jag skulle få stöd och hjälp, men istället så sa hon att nu har jag förstört min sons liv :(, hur kan en läkare säga så?  Och så sa hon en massa annat som jag får ta upp en annan dag… ledsen idag för vi har fått avliva vår  hund också som vi haft i 12 år 
3 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2010-05-11 av Peppar 
Hämta hem en Ängel idag =)
Rätten beslutade att det omedelbara omhändertagandet omgående ska upphöra och vi får hämta vår son idag =)
3 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2010-05-06 av Peppar 
Socialsekreterare har också en försvarsadvokat
Det visste inte jag. Kan inte personen som har skrivit utredningen och som yrkar på låååång behandlingstid stå för vad den har sagt själv, eller vad? Men det är väl rutin kanske. Jag har ingen egen erfarenhet av rättegångar. Vi får svar på fredag eller senast måndag. Min advokat såg det som positivt att rätten ville resonera innan de bestämde sig. Men han var fortfarande inte värst hoppfull. De hade tagit min skrivelse och min sons brev på största allvar tydligen. Och det är ju bra. Hoppas bara att det har påverkat beslutsfattarna positivt också. Som jag sagt förut så känner man sig ganska liten när man försöker vinna mot en myndighet.

Vi längtar efter dig så mycket Ängel!
2 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2010-05-05 av Peppar 
I morgon är det förhandlingar i Förvaltningsrätten
Min advokat ringde idag och pappans advokat ringde och min sons. Förvaltningsrätten hade skickat vidare min långa skrivelse till alla advokaterna och, som jag tror, även till socialen. Men det är väl svårt att ha en chans mot en myndighet som vill vinna sitt mål. Vi får ju tyvärr inte svar direkt heller utan de ska dra ut på det också. Det är väl i och för sig bra att de tar tid på sig innan de beslutar sig för saker och ting. Själv är jag sjuk. Jag vet inte om jag har blivit sjuk av all påfrestning eller om jag piggnar till snart igen som efter en vanlig virusinfektion. Håll gärna tummarna för oss i morgon eftermiddag. Kl 15 börjar förhandlingarna. *Nervös*
2 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2010-05-04 av Peppar 
Brev till Förvaltningsrätten
I den händelse våra brev skulle kunna vara till hjälp för någon annan eller av annat intresse så har jag nu lagt upp dem som länkar i min länklista här till vänster. Breven är mycket utlämnande, men jag väljer ändå att dela med mig.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-30 av Peppar 
Skrivelse till Förvaltningsrätten klar och skickad
Nio sidor tror jag det blev. Jag vet inte om jag ska lägga upp brevet som en länk här. Det är ju ganska långt, men kanske mitt brev kan hjälpa eller inspirera någon annan i en liknande situation. Jag har skickat brevet idag till Förvaltningsrätten tillsammans med ett handskrivet och mycket berörande brev från min son. Så nu är allt jag kan göra – vänta och hoppas att Gud har hört oss.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-30 av Peppar 
Still got the blues – en av min sons favoriter
Denna låt, som min son så ofta lyssnade på klarar jag knappt av att höra som det är nu. Han brukade även öva till den, men nu får han inte ha sina gitarrer – inga personliga ägodelar. Och det är nästan det värsta av allt. Det är i alla fall det som min son lider mest av just nu. En akustisk gitarr som man får låna ibland är inte detsamma för en person som spelar elgitarr och spelar i princip all ledig tid. Gitarrspelandet har även fungerat som ångestdämpare. Man gör sina egna val, men jag tycker att han kunde få åtminstone en chans till att börja om hemma i sitt eget hem där han har oss som älskar honom omkring sig.
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-28 av Peppar 
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Min profil

Gröna trädmamman
Namn: Gröna trädmamman
Kvinna
Mina favoritlänkar
Aktuellt
Asperger Center
Autismforum – Autistiskt Syndrom
BDD?
Gröna Trädmamma-sidan äger
I’m In Here – The Anthem For Autism
LSS – Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade
Mitt brev och min egen utredning till Förvaltningsrätten
Nordiska Kommittén för mänskliga rättigheter
Om Tarot och Spådom
Personlig assistans till personer med funktionsnedsättningar
Riksföreningen Autism
Selektiv mutism
Skicka anonyma SMS
Skicka gratis sms varje dag
Testa din IQ nu med test utfärdat av mensa:
Tjäna pengar på allt du gör på Internet
Tjäna pengar på att läsa reklam
Varning för Socialtjänsten
Vill du också få miljoner besökare till din sida?
Mina favoritbloggar
ADHDBLOGGEN
Atypisk autism
autismmamma
Fin Ugglas sida
Mandy
Ny länklista
Bloggsurfa Mer trafik till din sida



Tjäna pengar på din webbplats! 
Babyroom.se - Barnrumsinredning och barnkläder 
Bonus på alla dina köp hos babyshop.se 

Toppensidor.com 
http://www.bloglovin.com/inc/addsubscript.php?id=590746.jpg
Sök efter: 
Arkiv
februari 2012
juni 2011
maj 2011
april 2011
mars 2011
februari 2011
januari 2011
december 2010
november 2010
oktober 2010
september 2010
augusti 2010
juli 2010
juni 2010
maj 2010
april 2010
mars 2010
november 2009
september 2009
augusti 2009
juli 2009
juni 2009
maj 2009
april 2009
mars 2009







autism i familjen
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Rättegång om en vecka LVU
Att jag inte har skrivit så mycket här nu beror på att jag håller på och sätter ihop en skrivelse om varför jag anser att min son ska få komma hem igen. Det är rättegång på onsdag och jag klarar inte av att gå/åka dit. Jag har inte träffat min son på en månad och jag kan bara inte klara av att träffa honom under sådana omständigheter. Ok, om vi skulle vinna rättegången, det vore bara roligt, men om vi förlorar så vågar jag inte ens tänka på hur min son ska ta det. Och tyvärr så känner jag mig inte hoppfull. Jag har haft ångest och fjärilar i magen i en månad och nu blir det värre för varje dag. Jag önskar så att allt bara vore över och som vanligt igen.

1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-28 av Peppar 
Det fattas en liten bror :(
Nu är det helg och vi saknar dig, ängel! Jag gick in i ditt rum förut, jag gör det ibland. Den tunga energin ifrån ditt dåligtmående som förut slog emot en och nästan tvingade en att backa ut är borta nu. Ditt rum känns som när man kommer till en ny och obebodd lägenhet, ingen energi, bara tomhet. Din jacka hängde över fåtöljens ryggstöd. Som den gjort sedan den dag du försvann ifrån oss och efter att jag inte hade tålt att se den hänga i hallen, utan lagt in den där. Jag tog upp den och luktade på den och grät.

1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-23 av Peppar 
Mamma, jag känner inte igen mig själv när jag tar den här medicinen
Jag har av detta fått lära mig att det kan vara rent skadligt att ifrågasätta läkares behandlingsmetoder, de mediciner som skrivs ut eller övrigt i en ”behandlingsplan”, ifrågasättandet kan tolkas som om man inte kan sätta gränser och ger efter för sitt barn när barnet säger: ” Mamma, jag känner inte igen mig själv när jag tar den här medicinen” samtidigt som man själv inte längre riktigt känner igen sitt lilla barn så som det var förut.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-23 av Peppar 
§2 i LVU om missförhållanden i hemmet
…som föreslagits av socialtjänsten i utredningen ströks av förvaltningsrätten som tur var. Men det befriar inte den handläggare som på felaktiga och illa undersökta grunder har tagit med den i sin utredning. Så här lyder §2:
2 § Vård skall beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Lag (2003:406).
Vad det gäller ”något annat förhållande i hemmet” så är det ju tillräckligt diffust för att de ska kunna hitta på i princip vad som helst om hemmet som de själva inte tycker passar sig, utan att ens behöva specificera det. I mitt/vårt fall har de hittat på att vi är ”för snälla”. Det är det närmaste jag kan komma. Vi är för snälla och kan därmed inte sätta gränser och detta är alltså missförhållanden. Fel så det sjunger om det. Har man fyra pojkar med funktionsnedsättningar och som har fötts ganska tätt så är gränssättning en livsnödvändighet. Det där har de fått ifrån att jag har känt oro över vissa mediciner som har skrivits ut, även att jag har i frågasatt vissa behandlingsmetoder för personer med svår ångestproblematik och s.k. skolfobi.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-23 av Peppar 
Öppet brev till sekreterare på familjeenheten
XXXXX som är ungdomssekretare på familjeenheten skrev till mig och frågade hur det har gått. Så jag skrev detta brev som svar och som kanske även kan sammanfatta lite av de senaste dagarnas mer eller mindre kaotiska inlägg i bloggen:
Till XXXXX – öppet brev

När jag kom till er den där dagen när jag var så upprörd kändes det bra att få hjälp och stöd. Jag var övertygad om att jag gjorde det rätta. Jag har, som mor, alltid haft en tanke om att alltid göra det jag själv tycker känns rätt i mitt hjärta. För om man gör det, oavsett vad andra tycker och säger, så kan man alltid återvända till att man har gjort det man själv har trott på. Och inte det andra tycker att man ska tro på. Så jag kom till familjeenheten med hela mitt förtroende. Och jag är tacksam för den hjälp jag fick då när läget var så akut. Och jag var, helt och fullt, inställd på att mitt barn behövde iväg på avgiftning och senare eventuell behandling. Fastän det kändes som om mitt hjärta slets ur bröstet och som om mitt barn hade dött. 
Men det var innan YYYYY skrev sin utredning där hon målar upp en totalt felaktig bild av både mig och min son. Och hon är inte ensam skyldig, utan det finns även ett felaktigt läkarutlåtande med i utredningen. Jag tycker det är fruktansvärt att en missvisande, och i vissa avseenden, helt felaktig utredning ska ligga till grund för ett LVU. Bland annat därför har jag nu satt mig emot LVU. Jag kan inte godkänna utredningen eller att socialen har tagit vår son och en älskad lillebror ifrån oss för resten av sin ungdomstid. För det är vad YYYYY har antytt i sin utredning. 
Bara för att en person ägnar sitt liv åt att stanna hemma och ta hand om sina barn med funktionshinder, istället för att göra karriär, är det inte säkert att den saknar IQ. Men det är så det känns när man talar över huvudet på mig och pojkarna. Som om inte de också är läskunniga och kan tala för sig. Två av diagnoserna i läkarutlåtandet är felaktiga och den ena av dem rent kränkande, eftersom personen i fråga inte ens har fått en fastställd neuropsykiatrisk diagnos. De ”gravt beteendestörda” bröderna (som de kallas i läkarutlåtande) klarar sig bra efter sina förutsättningar. Och de kan läsa en utredning. 
Jag tror att du är en bra person som vill hjälpa andra och jag hoppas att du slipper hamna i en position där du en dag behöver medverka till att kidnappa folks barn medan du för föräldrarna bakom ljuset och i smyg sitter och skriver romaner om hur dåliga och värdelösa de är som föräldrar. Mvh
2 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2010-04-22 av Peppar 
Varit med på HIA (enheten för Hälsa, Integration och Arbete)
Min son, nummer 2 i skaran är 20 år och får hjälp av en instans som heter HIA (enheten för Hälsa, Integration och Arbete). Trots det som händer runt omkring oss och med den yngsta brodern så går ju vardagslivet vidare. Där ska han ha en s.k. coach. Tyvärr så var den första han fick inte så passande, utan pratade hela tiden om hur insatt hon var i diagnosen Asperger Syndrom och om hur väl hon förstår hur min son tänker. Jag ger inte upp tanken på att människorna vill allt gott, men min son har inte ens den diagnosen, utan autistiskt syndrom F 84.0. Så nu har han en ny, mindre påträngande person som ska försöka hjälpa till. Idag har vi varit vid ett växthus och tittat lite på miljön. Hoppas detta kan ge min son en möjlighet att återigen komma utanför hemmet.
2 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2010-04-22 av Peppar 
Namninsamling för utsatta föräldrar
namninsamling.se/index.php
Tjänstemannaansvaret ska införas omgående
Vi i Föreningen Dom Glömda Barnen tycker nu det är på stor tid att införa Tjänstemannaansvar.
Socinomer kan helt göra hur dom vill med Föräldrar och barn utan dom kan anmälas o stå till svar på hur dom misshandlar förräldrarna och barnen.
Dom diktar ihopa journalerna med grova lögner och förtal utan att ens känna personerna efter ett besök på ca 30 minuter så får man papper som är lika stor som telefonkatalog på hur dom hittat på om familjen är o har det.
Därför kräver ni vi i föreningen det ska omgående införas Tjänstemanna ansvar på myndighets personer.
Detta kommer att skickas till Maria Larsson och Regeringen
MVH
Marie
Riks Ordförande Dom Glömda Barnen

1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-22 av Peppar 
Facebookgrupp – Sverige skämmer ut sig
Så här lyder ett av alla inlägg i denna facebookgrupp:
Why should we be surprised that Sweden …would consider this child abuse when isnt their idea of looking after children allowing them to legally have sex earlier than probably any other country (was it 13?)
Checked it out. It’s 15 now. But child porn was legal there until 1980. What a sick soceity. So dont tell me the Swedish Government care about rights of children or their welfare!!!!
Pojken som denna grupp stöttar är endast 7 år gammal och har tagits ifrån sina föräldrar. Enda anledning uppges vara att de velat undervisa pojken i hemmet och att de inte har velat låta honom vaccinera sig (vilket ju är känt som en av olika orsaker till autism). I morgon ska den nämnden avgöra Dominics framtida öde. Han bor nu i en fosterfamilj. Här finns adresser till de som är med och beslutar ifall man vill skriva och stötta familjen.
www.facebook.com/
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-22 av Peppar 
Nämnden beslutade att ansöka om LVU
…skriver min advokat i ett sms. Min son bröt samman fullständigt och grät och vädjade om hjälp, att rädda honom, hans psyke går i tusen bitar :(. Hur hemskt är det att inte kunna hjälpa eller ens krama sitt barn när det behöver ens hjälp? Är man 16 år så tror jag inte en personal på ett hem kan ersätta den kärlek man som förälder kan ge. Att vi har motsatt oss LVU innebär ju att målet ska gå vidare till Förvaltningsrätten f.d. Länsrätten, vilket beklagligt nog, och om jag har fattat det rätt. förlänger min sons vistelse på det låsta Sis-hemmet där han inte hör hemma. Väntetiden är nu ca 2 – 3 veckor. Och efter det så antar jag att man får överklaga till Kammarrätten. Jag känner mig dock inte hoppfull. Nu har de äntligen slagit klorna i ett av våra barn, som de alltid har försökt med, och nu släpper de nog inte i första taget. Vi är inte kristna direkt, men nu ber alla i familjen till Gud för detta barn. Eftersom andra kan gå fria ute och njuta av vårsolen kan jag inte se det på annat sätt att just min son har fått bli ett offer och en som ska statuera exempel för att skrämma/avskräcka andra. Om någon som läser detta vet något mer man kan göra för att få ut honom så skriv väldigt gärna till mig om det. Vi i denna familj lever i den värsta mardröm som tyvärr är verklig.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-22 av Peppar 
Sitter och väntar på beslut LVU eller inte LVU
Socialens handläggare har ringt, men jag förstår inte riktigt. Min advokat har smsat att mötet har gått bra och jag förstår inte det heller. Det jag uppfattade är att målet har gått vidare till förvaltningsrätten och att nu får vi vänta på beslut i ytterligare ca 2-3 veckor. Vad är det för framförhållning? Jag väntar på att min advokat ska ringa mig efter mötets slut. Då hoppas jag ha fått en bättre bild av vad som nu ska hända. Inget kan jag göra medan jag väntar heller. Ungefär som just innan ett tandläkarbesök. Inget blir gjort. Jag jobbar med mitt eget företag och kan inte sjukskriva mig heller. Jag måste på något vis försöka  ta kontroll över de svåra tankarna. Men allt jag vill är att få ge min son en kram igen. Eller åtminstone få veta när det är möjligt att få ge honom en…

4 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2010-04-21 av Peppar 
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Min profil

Gröna trädmamman
Namn: Gröna trädmamman
Kvinna
Mina favoritlänkar
Aktuellt
Asperger Center
Autismforum – Autistiskt Syndrom
BDD?
Gröna Trädmamma-sidan äger
I’m In Here – The Anthem For Autism
LSS – Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade
Mitt brev och min egen utredning till Förvaltningsrätten
Nordiska Kommittén för mänskliga rättigheter
Om Tarot och Spådom
Personlig assistans till personer med funktionsnedsättningar
Riksföreningen Autism
Selektiv mutism
Skicka anonyma SMS
Skicka gratis sms varje dag
Testa din IQ nu med test utfärdat av mensa:
Tjäna pengar på allt du gör på Internet
Tjäna pengar på att läsa reklam
Varning för Socialtjänsten
Vill du också få miljoner besökare till din sida?
Mina favoritbloggar
ADHDBLOGGEN
Atypisk autism
autismmamma
Fin Ugglas sida
Mandy
Ny länklista
Bloggsurfa Mer trafik till din sida



Tjäna pengar på din webbplats! 
Babyroom.se - Barnrumsinredning och barnkläder 
Bonus på alla dina köp hos babyshop.se 

Toppensidor.com 
http://www.bloglovin.com/inc/addsubscript.php?id=590746.jpg
Sök efter: 
Arkiv
februari 2012
juni 2011
maj 2011
april 2011
mars 2011
februari 2011
januari 2011
december 2010
november 2010
oktober 2010
september 2010
augusti 2010
juli 2010
juni 2010
maj 2010
april 2010
mars 2010
november 2009
september 2009
augusti 2009
juli 2009
juni 2009
maj 2009
april 2009
mars 2009







utism i familjen
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Sertralin/Zoloft vid autism – fundering
Ju mer jag funderar på det här med Sertralin, ju mer misstänksam blir jag. Jag tog upp det med doktorn idag, men doktorn slingrade sig och sa att det blev sämre när vi slutade med Sertralin. Men vad blev sämre? Att min son återgick till att vara en lite mer tillbakadragen kille som gillade att sitta hemma och pyssla med sitt? Man kan undra om det var bättre att han drev iväg ut på stan och kom i kontakt med skumma personer som han, normal sett, aldrig skulle ha kontaktat. Jag känner mig så besviken nu. När jag kände intuitivt att medicinen var fel för mitt barn så låg det mig i fatet = ”mamman kan inte sätta gränser och följer inte behandlingsplanen, det är bäst att ringa till socialen…. ” Sertralin har haft en bra effekt på en av mina andra söner. Men detta är individuellt. Förändras personligheten så man inte längre känner igen sitt barn så anser jag att något har gått allvarligt fel. Och jag skulle nästan tro att jag delar den åsikten med de flesta inkännande föräldrar.
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-20 av Peppar 
Samtal med läkare som skrivit fel i läkarintyg
Vi har haft kontakt med denna läkare genom alla åren, sedan 1997 tror jag p.g.a. pojkarnas neuropsykiatriska problematik som, under många år fortsatte vara odiagnostiserade. Vi godkände diagnoserna för att våra pojkar skulle få den hjälp och det stöd som de har rätt till, LSS m.m.  Inte för att de skulle vändas emot oss, att det en dag skulle heta att vi som föräldrar inte kan hantera den här typen av problematik. Man tar sig igen för pannan. Inte heller hade man förväntat sig att samma läkare skulle, i all sin hast, för att få fram ett läkarutlåtande för socialutredningen skriva fel diagnoser på två av våra söner. De två äldsta som denna läkare verkar ha glömt bort och därför inte ens bemödar sig att kolla upp i de gamla journalerna. De tre äldsta pojkarna har ju sedan dess skrivits över från BUP till vuxenpsykiatrin och har således bytt läkare.
Vid ett telefonsamtal känns det som om läkaren först försöker slingra sig. De tror inte man reagerar, läser eller bryr sig kanske? Sedan får jag lämna personnummer på den äldsta sonen och ska få hem i ett brev vad som skrevs om honom för 10 år sedan. Allt är väl med min äldsta son idag och han fick aldrig någon säker diagnos så vitt jag vet.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-20 av Peppar 
Hemskt möte i morgon angående LVU
Jag tänker inte vara med, jag klarar inte det. Nu är det verkligen svårt att vänta på besked. Mest orolig är jag för hur min son med all sin ångestproblematik ska ta ett beslut om fortsatt tvångsvård. Stackars liten :(. Min advokat som ska företräda mig i morgon var dessutom inte alls hoppfull om att vi ska lyckas få tillbaka vårt barn inom överskådlig framtid. Fram tills nu har det varit ett akut omhändertagande, men i morgon bestäms det om eventuellt längre tid. Ja, jag är rädd, vi som älskar detta barn är alla rädda och vi lever som i en mardröm. Tack till er som följer min blogg! Det känns bra att veta att någon lyssnar och att man får ut sitt budskap som i mycket är tänkt att vara en varning och upplysning till andra i samma eller liknande situation.

I en annan tid, i en annan värld….
2 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2010-04-20 av Peppar 
Personlighetsförändring med antidepressiv medicin Sertralin
Jag skulle vilja skicka ut en liten försiktig varning om att noga överväga riskerna med att ge en medicin som Sertralin (Zoloft) till barn med autism. Speciellt om barnet sätter sig på tvären och upplever sig t.ex. ”översocial” av sin medicin. Att jag ifrågasatte min sons personlighetsförändring och tyckte han kunde avbryta behandlingen med Sertralin är en av de saker som gör att jag är stämplad som en förälder som inte kan sätta gränser. I efterhand säger min son att han upplevde sig både översocial och påtänd av medicinen. Var detta vägen in i drogvärlden? Jag tänker inte anklaga någon, men det är inte slutdiskuterat för mig vem som bär skulden om nu någon ska stämplas med skuld….

1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-19 av Peppar 
Vinn ett barnplagg för 300 kr – Tävling!



Du kan välja en av ovanstående varor.
Tävlingsregler: Skriv en kommentar där du anger varför just du borde vinna! Inga kommentarer kommer att presenteras offentligt.
Plaggen kommer ifrån www.pingpongbarnklader.se
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-15 av Peppar 
Grundläggande rättigheter respekteras inte på ungdomshemmen
Under nedanstående länk kan man läsa uttalanden från barn t.ex. detta:
”Det skulle inte få finnas någon isolering utan bara ett rum med en soffa, där man kan sätta sig och prata istället för att låsas in i ett rum med madrass.” Mia, 14.
www.elevhalsan.se/cldoc/2932.htm
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-15 av Peppar 
Isoleringscell på ungdomshem bryter mot FN-konventionen
På den här skolan vistas min 16-årige son med autism. Det är en akutplacering och han blir lovad att få komma därifrån, men ingen berättar när. Och framförhållning är viktigt och en av de saker som jag, enligt socialutredningen, inte har klarat av att ge honom. Men hur beter de sig själva då? Jag är oerhört besviken på det pågående handläggandet av min sons ”ärende”.
3 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2010-04-15 av Peppar 
Var finns statistik för behandlingshemmens resultat?
Det skulle vara intressant att se socialens/behandlingshemmens statistik för hur många barn som, efter att ha placerats på av dem utvalda behandlingshem, börjar leva ett ”normalt” liv. Det vanliga är ju annars att de lär sig att bli kriminella på allvar när de placeras tillsammans med andra som är mer ”garvade” än de själva. Andelen barn som växer upp hos föräldrar som älskar dem och vill dem väl skulle jag nästan tro har det bäst. Normalt sett så är det ju föräldrar som vill det bästa för sina barn medan myndigheterna bara gör ett pappersjobb som de släpper kl 17 för att  umgås med den egna familjen som ingen har splittrat p.g.a. att de är så mycket bättre än andra. Nyss kunde jag tänka mig ett samarbete, men efter att i denna utredning, ha blivit klassad som en totalt värdelös förälder så är det slut på mitt samarbete.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-15 av Peppar 
Allvarliga fel i läkarintyg
I ett läkarintyg som ingår i socialens utredning hittar man fler allvarliga fel, t.ex. felaktiga diagnoser och även diagnoser som aldrig har utretts ordentligt. Hur kan man sätta sig och skriva ett så pass viktigt läkarutlåtande, som kraftigt bidrar till att någon hamnar bakom lås och bom för lång tid framåt, utan att ens läsa på? Jag blir mörkrädd.
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-15 av Peppar 
Allt du säger kan komma att vändas emot dig
Tänk på att när man kommer till socialen, för att de har satt igång en utredning om ens barn, så är det ingen som läser upp ens rättigheter. Därför är det bra att redan i förväg själv ta reda på dem. Jag gjorde inte det, men nu kan jag varna andra. Allt som du säger till dem i förtroende kommer med största sannolikhet att användas emot dig och ditt barn för att understryka vilken dålig förälder du är som inte hindrar att ditt barn t.ex. knarkar. Begär även alltid att få läsa igenom allt som skrivs eftersom det de skriver är baserat på minnen från samtal samt bristfälliga och ibland helt felaktiga anteckningar.
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-15 av Peppar 
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Min profil

Gröna trädmamman
Namn: Gröna trädmamman
Kvinna
Mina favoritlänkar
Aktuellt
Asperger Center
Autismforum – Autistiskt Syndrom
BDD?
Gröna Trädmamma-sidan äger
I’m In Here – The Anthem For Autism
LSS – Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade
Mitt brev och min egen utredning till Förvaltningsrätten
Nordiska Kommittén för mänskliga rättigheter
Om Tarot och Spådom
Personlig assistans till personer med funktionsnedsättningar
Riksföreningen Autism
Selektiv mutism
Skicka anonyma SMS
Skicka gratis sms varje dag
Testa din IQ nu med test utfärdat av mensa:
Tjäna pengar på allt du gör på Internet
Tjäna pengar på att läsa reklam
Varning för Socialtjänsten
Vill du också få miljoner besökare till din sida?
Mina favoritbloggar
ADHDBLOGGEN
Atypisk autism
autismmamma
Fin Ugglas sida
Mandy
Ny länklista
Bloggsurfa Mer trafik till din sida



Tjäna pengar på din webbplats! 
Babyroom.se - Barnrumsinredning och barnkläder 
Bonus på alla dina köp hos babyshop.se 

Toppensidor.com 
http://www.bloglovin.com/inc/addsubscript.php?id=590746.jpg
Sök efter: 
Arkiv
februari 2012
juni 2011
maj 2011
april 2011
mars 2011
februari 2011
januari 2011
december 2010
november 2010
oktober 2010
september 2010
augusti 2010
juli 2010
juni 2010
maj 2010
april 2010
mars 2010
november 2009
september 2009
augusti 2009
juli 2009
juni 2009
maj 2009
april 2009
mars 2009







Kan Concerta mot ADD och ADHD förebygga drogmissbruk ?
Min son fick börja med Concerta och hade ätit den medicinen i ca 2 veckor när det uppdagades att han hade börjat självmedicinera med starkt lugnande mediciner. Men som han sa själv så hade han en omedelbar effekt även av en liten inledningsdos av Concerta. I sina uttalanden till socialen om det akuta omhändertagandet skriver han att om han hade haft Concerta från början så hade aldrig behovet av andra ångestdämpande mediciner uppstått. När man fick informationen om det påbörjade missbruket av andra droger så avslutades behandlingen med Concerta med anledning av – ”svårigheter att utvärdera resultat och effekt”. Nu när min son är ”ren” så har behandlingen tagits upp igen. Och man har satt ut Sertralin som han ätit under många år.

1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-14 av Peppar 
Vinn ett barnplagg värt 300 kr
Ni får ha lite koll här för det ska antagligen bli en tävling här ganska snart. Kul med något positivit när mörkret känns tungt, klibbigt och ogenomträngligt.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-14 av Peppar 
Personer med autism behöver framförhållning.
Det är en svår tid även om jag just nu känner mig lite starkare. Det går upp och ner och man får inget veta. Det är det värsta. Personer med autism behöver framförhållning. Får man inte framförhållning så kommer ångesten krypande. Tummen ner för handläggare som säger ”kanske” hela tiden. En person med autism kan inte ta ett ”kanske” lika bra som folk mestadels kan. Min son befinner sig på en Sis-instutition med ett akut LVU. Max 4 veckor tror jag man kan hålla ungdomar på detta vis. Vi är nog på tredje veckan nu. Ibland är han ganska ok, men ibland gråter han bara. Och jag drömmer mardrömmar om låsta dörrar.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-14 av Peppar 
Rainbow Day Autism 30/4
www.rainbowlandautismservices.com/
Autism Rainbow Day is a celebration of the lives of autistic people and their families, while at the same time acknowledging and supporting their daily challenges.

Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-08 av Peppar 
Tecken på autism
Minnen väller över mig, tecken som jag borde ha uppmärksammat, men inte kunde uppmärksamma eftersom alla fyra var autistiska. Jag visste inget annat om. Jag trodde att alla bebisar och små barn var så där. Viftade, snurrade, radade upp och repeterade. Ändå hade jag alltid en viss oro. Men den blev inte tagen på allvar då när de var så små. En teckning som denna sammantaget med flera andra symtom kan vara ett tecken man inte bör missa om man vill att ens barn ska få hjälp i tid. 

1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-04 av Peppar 
En groda för längesedan

Minnena man har är både vackra, smärtsamma och nostalgiska, och just nu kan till och med ett foto av en groda i ett barns händer göra mycket mycket ont. Varför är jag inte där igen och förändrar framtiden så att inget otäckt händer mina barn?
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-04 av Peppar 
Jag har diskat och städat kattlådan
Det känns som om jag kommer lite framåt igen vad det gäller min egen styrka och min förmåga att hantera och stå ut med lidande och ångest. Stunderna där lidandet inte är konstant blir lite längre för varje dag. Så som man kommer ihåg från andra sorger och förluster man har varit med om. Så idag är det den fjärde dagen och äntligen har jag lyckats diska och städa kattlådan, två akuta saker. Jag äter lite igen och har sovit lite mer. Men det är svårt att tro på att det ska komma dagar då solen igen kan skina och himlen vara blå och jag kan uppleva glädjen i det. Så länge han är där han är.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-04 av Peppar 
Jag kan inte sova
Det känns som om jag inte har någon rätt att sova, inte heller någon rätt att äta, ingen rätt att vara lycklig när min yngsta son lider och ligger vaken i natten. Jag har ringt och jag har gjort det lilla jag kan göra härifrån, men det är för hemskt allting nu, jag vet inte hur jag överlever. Men jag antar att jag överlever p.g.a. hans tre äldre syskon. De vill nog ha mig som jag brukar vara – stark, en som inte ger sig, en som aldrig gråter, en som kan ta emot hur mycket som helst… Det är fan inte sant. De säger jämt att jag är stark. Men inom mig så känner jag mig svag och rädd och det har jag gjort varenda gång någon har kallat mig stark. De säger kanske att jag är stark för att uppmuntra mig att stå ut och att inte ge upp. Det gör för ont nu, men livet har väl kanske lärt mig att det går över…
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-03 av Peppar 
Han är så rädd
Han är inlåst på en akutavdelning på ett ungdomshem, omhändertagen enligt LVU. Detta betyder att jag har inte längre vårdnaden om honom, jag är maktllös och maktlösheten dödar mig. Hur många nätter har jag suttit med honom och med ångesten som gör så att han skär sig så mycket att köttet tränger ut och kniven böjer sig….Alla tårar… Och nu så är han DÄR och jag är HÄR och han ringer och säger att han ringer för att han är så rädd och för att det är så hemskt där han är och att han vill att de ringer till honom från familjenheten (soc) och att allt han vill är att komma ut därifrån där han är. Och han tänder av, skiten går ur kroppen och all smärta som han under ett års tid har bedövat med droger förlöses på en enda gång. Men Gud måste hjälpa mig att hantera detta. Jag ber.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-02 av Peppar 
Jag saknar våra sms
När han var hos pappan och fick ångest så kom det sms och till sist ofta och jättesent så kom det: ”Får jag komma?” och det är ju klart att han fick komma och det var jättelängesedan som jag vågade låsa ytterdörren på kvällen. Nu får han inte ha sin mobil och vem ska nu lyssna på hans ångest? Vi kan inte smsa och ibland känns det som om han har dött. Och jag tvingar mig att ha dörren till hans rum öppen så att jag ska vänja mig vid att se hans säng, hans stol, hans jacka som ligger slängd över fåtöljens ryggstöd… Men jag undrar om jag ska lyckas. Jag stängde dörren nu. Det gör för ont. Och ytterdörren kan jag låsa. För min lille pojke kommer inte hem i natt.
2 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2010-04-01 av Peppar 
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Min profil

Gröna trädmamman
Namn: Gröna trädmamman
Kvinna
Mina favoritlänkar
Aktuellt
Asperger Center
Autismforum – Autistiskt Syndrom
BDD?
Gröna Trädmamma-sidan äger
I’m In Here – The Anthem For Autism
LSS – Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade
Mitt brev och min egen utredning till Förvaltningsrätten
Nordiska Kommittén för mänskliga rättigheter
Om Tarot och Spådom
Personlig assistans till personer med funktionsnedsättningar
Riksföreningen Autism
Selektiv mutism
Skicka anonyma SMS
Skicka gratis sms varje dag
Testa din IQ nu med test utfärdat av mensa:
Tjäna pengar på allt du gör på Internet
Tjäna pengar på att läsa reklam
Varning för Socialtjänsten
Vill du också få miljoner besökare till din sida?
Mina favoritbloggar
ADHDBLOGGEN
Atypisk autism
autismmamma
Fin Ugglas sida
Mandy
Ny länklista
Bloggsurfa Mer trafik till din sida



Tjäna pengar på din webbplats! 
Babyroom.se - Barnrumsinredning och barnkläder 
Bonus på alla dina köp hos babyshop.se 

Toppensidor.com 
http://www.bloglovin.com/inc/addsubscript.php?id=590746.jpg
Sök efter: 
Arkiv
februari 2012
juni 2011
maj 2011
april 2011
mars 2011
februari 2011
januari 2011
december 2010
november 2010
oktober 2010
september 2010
augusti 2010
juli 2010
juni 2010
maj 2010
april 2010
mars 2010
november 2009
september 2009
augusti 2009
juli 2009
juni 2009
maj 2009
april 2009
mars 2009







autism i familjen
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Låt det inte hända era barn
Att gå igenom detta kan väl ändå inte vara helt i onödan? Jag undrar om jag kan hjälpa och stötta någon annan kanske. Förhindra att någon annan ska gå igenom samma helvete med sina barn. Att förhindra att en till förälder får gå igenom vad jag går igenom idag. Det är så svårt när ens barn är små att ens föreställa sig att en dag som denna kan komma. Men nu när den dagen har kommit till mig så plågar mina minnen mig. Det som mitt barn har gått igenom och som jag skulle ha gjort något åt långt tidigare. Ifall jag hade vetat hur extremt stor skada det lade grunden till.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-01 av Peppar 
Igår tog de min lille pojke
Jag har inga ord. Men ändå så måste jag skriva något. Jag tror att orden kommer senare. Idag är det rekord i tårar. Jag har aldrig förr känt så stor smärta. Så stor maktlöshet. När mitt barn är helt förstörd av ångest och ber om en sista chans att få försöka leva ett normalt liv…. Och det plötsligt blev försent och när drogerna har gått ur kroppen och verkligheten knackar på dörren. För igår när han stod med ena foten på balkongräcket och jag inte vågade röra mig eller honom då insåg jag min egen gräns. En gräns för hur mycket ansvar jag kan lägga på mig själv utan att bli galen på riktigt. Och när han pratar om att ta en överdos och äntligen få slut på detta liv… Jag vet inte hur jag tänkte, men på något sätt så menar han och jag olika med ”chans”. Att få komma bort, att få drogerna ur kroppen, det är mitt sätt att hjälpa honom till en till chans. Men jag vet inte hur jag ska överleva det här faktiskt eftersom det känns som om jag kommer att dö av smärta just nu.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-04-01 av Peppar 
Må Gud beskydda min ängel!
Jag förstår och känner din smärta min ängel. Det tror och hoppas jag att du vet. Men jag tror inte du har förenklat ditt liv nu egentligen. Det är bara stunder av den enda lycka och frihet du har upplevt. Som gammal så vet jag att verkligheten alltid kommer ikapp en. Man tror man har hittat sin väg och sitt sätt och det är ju bra och en lindring just då förstås. Som ung så tänker och upplever man saker och ting annorlunda. Jag önskar jag var ung och oerfaren nu. Att jag inte hade, lite på avstånd, beskådat den värld du nu träder in i. Ung och oförstörd och beredd att bygga din egen svåra livserfarenhet. Må Gud beskydda min ängel!

1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-03-19 av Peppar 
Min tro kan inte radera känslan av att ha förlorat min yngsta son
Jag hade ingen lätt tonårstid. Och jag skrev ut min smärta då. I pärm efter pärm placerade jag ordningssamt och välrubricerat mina smärtsamt skrivna alster om livet och om alla svåra existentiella tankar. Jag avverkade dagbok efter dagbok ända fram tills den dagen jag hade fött mitt första barn och upplevde att jag, på något sätt, behövde lägga allt svårt och gammalt bakom mig. 
För finns det något mer underbart än att hålla sitt nyfödda barn i sina armar för första gången? 
Att lyckan sedan kan slås i spillror är något man inte har en enda tanke på just då. Och det är väl tur. För hur svårt skulle det bli att leva om vi, i förväg, kände till det smärtsamma som stilla och tyst lurar inne i framtiden. Nu låter jag så negativ. Men mina livserfarenheter har varit på det sättet. Även om ni kommer att säga till mig att jag har dragit till mig alla dessa situationer genom mina tankar och handlingar. Och visst är det så, jag kan hålla med om det. Just nu kan den tron dock inte radera den smärta jag känner av att ha förlorat min yngsta son. 
Inte på det viset att han, i vanlig bemärkelse, har dött en fysisk död. Utan mer som att han någonstans i några blodiga ångestdimmor inte orkade mer utan försvann in i ett drogrus. 
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-03-19 av Peppar 
Stöd från socialen äntligen….
Jag känner lite dåligt samvete, just nu, för det dåliga jag har skrivit om socialen och som kanske kan avskräcka någon annan för att be om stöd och hjälp. Men det är ju mina gamla och dåliga erfarenheter som spökar. Folk kan ändras. Normer kan också ändras. Jag har ett bra stöd ifrån socialen nu och det har jag aldrig haft förut. Jag känner att jag har ett stort, och till och med personligt, stöd ifrån vår familjepedagog som har varit i vår familj nu i nästan 2 år. Jag är en sådan person som säger som det är och jag är ofta dålig med taktkänsla och hänsyn till ifall mina ord kan upplevas som sårande.
Jag tror man får försöka känna in vem och vilka man kan ha tillit till. För det är nog så på socialen som överallt annars i livet. Vissa är rötägg och andra är pärlor.
Mitt hopp och min tro är att alla arbetar för det som känns rätt för var och en och på det sätt som var och en tror på, även när det inte liknar vårt eget sätt att arbeta och agera på.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-03-19 av Peppar 
Jag vägrar släppa min tro på alltings syfte
Folk kan ju ha rätt vad det gäller det förflutna. Att tänka på hur det var och hur det kunde ha blivit när det inte blev så tror jag kan orsaka mycket smärta. Jag har min tro och jag är så tacksam över att jag är en person som, mitt upp i allt detta, har fått förmågan att ha ett rikt inre liv och en tro på alla människors förmåga. Och på att alla har ett uppdrag och på alltings syfte. Någonstans känns det också som om detta är det sista, stora, svåraste som jag ska gå igenom på min resa tillsammans med mina barn i detta liv.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-03-19 av Peppar 
En stund kan man låtsas att allt är som vanligt.
Jag har insett vidden av det som händer och vart det kan leda och jag känner mig så maktllös.
Folk är alltid så rädda för sanningen. Och de skriver sina böcker om det positiva tänkandet och om levandet och  varandet här och nu. Och beter sig som om de bär skygglappar och som om de inte förstår att även sorgen och smärtan är existerande känslor. Och de vänder sina hjärtan bort från verkligheten och från sanningen.
Jag har gått och gått och gått och jag trodde några ögonblick att jag skulle landa på psykakuten. För det verkade som om jag hade tappat kontrollen över mig själv och att det inte skulle gå över. Men någonstans förbi min dimmiga blick så visste jag att människor är skapade för att kunna hantera stora sorger. Andra har klarat sig och jag ska kunna hitta mitt sätt också. Sedan när jag gått igenom allt som jag har förlorat och som jag nu sörjer så.
En stund  kan man låtsas att allt är som vanligt.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-03-18 av Peppar 
Jag hade inte kunnat förbereda mig på att smärtan skulle bli så stark
Allt har liksom, på en gång, stjälpts över ända. På något sätt har jag varit förberedd för detta och på ett annat sätt har jag inte kunnat förbereda mig. Jag hade inte kunnat förbereda mig på att smärtan skulle bli stå stark, Att något kunde göra så ont och slå ut mig så fullständigt. 
När mitt barn har fått nog av sin smärta och börjar med självmedicinering då tappar jag greppet, då har jag förlorat. Jag hade inte förmåga att lindra hans smärtor. Och det gör ordentligt ont i denna mammas redan ärrade hjärta.
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2010-03-16 av Peppar 
Dags att bli anmäld för soc igen p.g.a. tål inte medicinen
Byte från Sertralin till Mirtazapin p.g.a. ångest och rubbad dygnsrytm. Men när läkaren ringer måste jag säga att han inte tar medicinen, eftersom han sover dygnet runt och när han inte sover så äter han istället. Men det dög ju inte utan istället är det bäst, enligt läkaren, att anmäla för socialen att han inte går i skolan och inte följer behandlingsplanen eller vad tusan det heter. Och så frågar hon även: Har du något emot det? Hmmmm… vem vill bli anmäld för socialen? Inte vi i alla fall, de har inte gjort annat än förstört våra liv i mer än 20 år. Och nu måste de förstöra de sista två åren innan den yngsta fyller 18.Och jag ORKAR  inte mer. 2 år kvar, men jag orkar inte. Så jag svarade bara att ”du gör som du vill”, för det gör de ju även att de av något märkligt skäl, frågar om man har något emot det. Jösses, säger jag bara. När den här ungen fyller 18 ska jag se till att det blir en stor fest för då kan de inte hota oss mer med att ta våra barn ifrån oss.

2 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2009-11-10 av Peppar 
I am in here, please listen and spread this song
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-09-14 av Peppar 
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Min profil

Gröna trädmamman
Namn: Gröna trädmamman
Kvinna
Mina favoritlänkar
Aktuellt
Asperger Center
Autismforum – Autistiskt Syndrom
BDD?
Gröna Trädmamma-sidan äger
I’m In Here – The Anthem For Autism
LSS – Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade
Mitt brev och min egen utredning till Förvaltningsrätten
Nordiska Kommittén för mänskliga rättigheter
Om Tarot och Spådom
Personlig assistans till personer med funktionsnedsättningar
Riksföreningen Autism
Selektiv mutism
Skicka anonyma SMS
Skicka gratis sms varje dag
Testa din IQ nu med test utfärdat av mensa:
Tjäna pengar på allt du gör på Internet
Tjäna pengar på att läsa reklam
Varning för Socialtjänsten
Vill du också få miljoner besökare till din sida?
Mina favoritbloggar
ADHDBLOGGEN
Atypisk autism
autismmamma
Fin Ugglas sida
Mandy
Ny länklista
Bloggsurfa Mer trafik till din sida



Tjäna pengar på din webbplats! 
Babyroom.se - Barnrumsinredning och barnkläder 
Bonus på alla dina köp hos babyshop.se 

Toppensidor.com 
http://www.bloglovin.com/inc/addsubscript.php?id=590746.jpg
Sök efter: 
Arkiv
februari 2012
juni 2011
maj 2011
april 2011
mars 2011
februari 2011
januari 2011
december 2010
november 2010
oktober 2010
september 2010
augusti 2010
juli 2010
juni 2010
maj 2010
april 2010
mars 2010
november 2009
september 2009
augusti 2009
juli 2009
juni 2009
maj 2009
april 2009
mars 2009







autism i familjen
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Förlåt för att jag gnällde :)
Tror inte gnäll och tycka synd om hjälper någon det minsta, men ibland så pyser det över och jag tappar min styrka. Jag brukar dock hitta nya sätt att tänka så jag repar mig ganska snabbt. Jag måste ju vara stark för mina fyra pojkar och göra åt dem det de inte själva kan.

6 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2009-08-12 av Peppar 
Necrophagist – Fermented Offal Discharge Solo
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-08-12 av Peppar 
ADD PDD-NOS skolproblem och doktorn har tagit semester
Han vill in på en gymnasieskola med musikinriktning, men p.g.a. de koncentrationsstörningar som ADD och PDD-NOS orsakar för honom så har han inte klarat av detta. Han är så otroligt musikalisk och kan inte tänka sig någon vanlig gymnasieskola.
Vi kämpar. Vi ringer grundskolan och får tigga och be om att de gör en ny ”prövning” innan skolstart. Han vill läsa in och han kämpar och är förtvivlad och kan inte koncentrera sig.
Och jag känner den stora, stora maktlösheten. Jag kan inte hjälpa honom. Det blir ju fusk. Och  han kan ju inte ljuga likt de flesta andra med autism. Och det känns som om hans liv börjar gå snett bara för att han inte kan koncentrera sig.
Och doktorn har semester så vi kan inte be om att få prova Concerta och det känns som om allting snart är försent.
Han är nummer fyra och det känns som om jag inte orkar med mer skolproblem.
Och jag önskar mig inga barnbarn för jag vill inte se mina barn eller deras gå igenom samma helvete som jag själv och de har gått igenom redan. Med skolproblemen.
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-08-12 av Peppar 
Heaven’s Very Special Child
A meeting was held, quite far from earth
”It’s time again for another birth”
Said the Angels to the Lord above,
”This special child will need much love”
Her progress may seem very slow,
Accomplishments she may not show
And she’ll require extra care
From all the folks she meets down there.
She may not run or laugh or play
Her thoughts may seem quite far away
In many ways she won’t adapt,
And she’ll be known as handicapped.
So let’s be careful where she’s sent
We want her life to be content
Please, Lord, find the right parents who
Will do this special job for You.
They will not realize right away
The leading role they’re asked to play
But with this child sent from above
Comes stronger faith and richer love.
And soon they’ll know the privilege given
In caring for this gift from Heaven.
Their precious charge, so meek and mild
Is heaven’s very special child.
Copyright © 1981 by Edna Massimilla
Published in The Optimist – newsletter for PROUD
Parents Regional Outreach for Understanding Down’s Inc.
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-07-11 av Peppar 
Först hette det tremånaderskolik 17 år senare autism
….sen hette det förlängd tremånaderskolik, sen vete fåglarna. Vet allt om minifom och skrik & knipdropppar som varken gör till eller ifrån. Denna blomma fick ett skrikanfall så han blev blå när han kände smaken av de senare dropparna. Vågade aldrig mer prova. Jag upplever att hans skrikande handlade om olika fantasier och rädslor. Han sov högs en kvart i taget. Man var så orolig. Orolig är en lindrig förklaring av en känsla som var mer som en flera år lång ångest – Varför skriker han? När han var 17 år fick han diagnosen autistiskt syndrom med tilläggsdiagnosen ADD.

3 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2009-06-17 av Peppar 
Autism ta dagen som den kommer
Man måste vara positiv, man måste leva i nuet, tänker man framåt så går man nog under – att vara här och nu är en underbar känsla som tillåter en att vara lycklig och att njuta av det som är riktigt speciellt med att vara med speciella .. :). Låt inte någon trycka ner er med att t.ex säga: ” Ja, men föräldrar finns kanske inte för evigt”, och inte heller med: ”ja  men hur ska det gå i framtiden”, nuet är det enda vi har, vi som lever med autism.

3 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2009-06-16 av Peppar 
Karaoke bridge over troubled water :) autism
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-06-15 av Peppar 
Har ni barn – var med dem så mycket som det går
Det känns lite vemodigt. Det är som ett avslut nu när vi aldrig mer ska ha med grundskolan att göra. Ja, jag visste att de skulle växa upp snabbt. Så jag är verkligen glad av att jag, mitt i allt det kämpiga, verkligen njöt av att ha dem och att vara med dem. Jag minns hur det kändes att pussa dem, hur de luktade och hur varma de var.  Blir lite tårögd nu till och med *snyft*. Det var en underbar tid.
Speciellt innan skolan började förstöra vårt lyckliga liv.
Ja jag hade ju förmånen att alltid få vara hemma  med, i alla fall, de tre yngsta. Tack vare vårdbidraget. Rika blev vi aldrig, inte på pengar. Men på kärlek.
När allting kändes tungt sa sa vi alltid till varandra: ” Ja, men vi har ju varandra” och det kändes så tryggt.
3 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2009-06-07 av Peppar 
Älskade träsvin
Visst är det underbart! Vi älskar denna gris som tillverkades av minstingen  för 4 år sedan. Det är så roligt att de är så konstnärliga allihop. 

2 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2009-06-07 av Peppar 
Skolavslutning – Ska jag ge dem en blomma?
Det är ett dilemma. Jag har så ambivalenta känslor.
Samtidigt som jag/vi många gånger har blivit illa behandlade av oförstående skolpersonal kan jag ändå känna att de personerna har försökt förändra och förbättra.
Trots vad de har orsakat med sina anmälningar, antydningar och hot verkar de ändå ha haft pojkarnas bästa för ögonen.
På något märkligt vis.
För de har ju skapat en massa oro, ångest, hjärtklappning med sina hot. Inte bara hos oss föräldrar som de kanske har trott. Utan även hos mormor och morfar, farmor och farfar, övrig släkt och vänner. För att inte tala om den ångest och hat mot skolan det har skapat i våra barn. Det hatet har uppstått när de hört och/eller har upplevt att de har pratat illa om de som de älskar (oss). Eller när det pratats om att flytta till skolor på andra orter. Det absolut värsta av hot – vi kan ta era barn ifrån er.
Så ska jag ge dem någon blomma? Vår minsta son slutar nian nu. Vi har inte ofta kunnat vara med och samla till blommor tillsammans med andra föräldrar då våra pojkar nästan aldrig har kunnat vara i sina ”vanliga” stora klasser. Så vi får köpa våra egna blommor.
Så ska jag ge dem en blomma för det goda som de gjorde och för det de trodde var rätt? En blomma för att de försökt alla möjliga åtgärder för att tillrättalägga undervisningen för pojkarna…. Och inte för den smärta och de sår som de skapat hos oss genom åren.
Det är så mycket känslor som väller fram nu.
Men jag antar att det blir en blomma. Och något slags avskedstal. Eller något skrivet.
För ut måste det, det känner jag. Mina ord till skolans personal kan få dem att tänka till kanske. Det kan hjälpa några andra föräldrar att jag säger hur jag känner och upplever det. Och kanske något annat barn som kanske ännu inte har fått någon diagnos.  Som bara är ”ouppfostrat” därför att föräldrarna förmodligen inte har några regler eller rutiner.

Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-06-06 av Peppar 
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Min profil

Gröna trädmamman
Namn: Gröna trädmamman
Kvinna
Mina favoritlänkar
Aktuellt
Asperger Center
Autismforum – Autistiskt Syndrom
BDD?
Gröna Trädmamma-sidan äger
I’m In Here – The Anthem For Autism
LSS – Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade
Mitt brev och min egen utredning till Förvaltningsrätten
Nordiska Kommittén för mänskliga rättigheter
Om Tarot och Spådom
Personlig assistans till personer med funktionsnedsättningar
Riksföreningen Autism
Selektiv mutism
Skicka anonyma SMS
Skicka gratis sms varje dag
Testa din IQ nu med test utfärdat av mensa:
Tjäna pengar på allt du gör på Internet
Tjäna pengar på att läsa reklam
Varning för Socialtjänsten
Vill du också få miljoner besökare till din sida?
Mina favoritbloggar
ADHDBLOGGEN
Atypisk autism
autismmamma
Fin Ugglas sida
Mandy
Ny länklista
Bloggsurfa Mer trafik till din sida



Tjäna pengar på din webbplats! 
Babyroom.se - Barnrumsinredning och barnkläder 
Bonus på alla dina köp hos babyshop.se 

Toppensidor.com 
http://www.bloglovin.com/inc/addsubscript.php?id=590746.jpg
Sök efter: 
Arkiv
februari 2012
juni 2011
maj 2011
april 2011
mars 2011
februari 2011
januari 2011
december 2010
november 2010
oktober 2010
september 2010
augusti 2010
juli 2010
juni 2010
maj 2010
april 2010
mars 2010
november 2009
september 2009
augusti 2009
juli 2009
juni 2009
maj 2009
april 2009
mars 2009







autism i familjen
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
20 års helvete och mardröm är över
Kan inte fatta det… Jag har verkligen sett fram emot denna dagen. Jag har varit på mitt sista möte vad det gäller grundskolan och mina barn. På något sätt känns det ändå nästan vemodigt. Just när jag har blivit härdad. Efter alla klagomål, anklagelser, anmälningar.
Jag kan ju det här nu och vet inget annat liv om.
Men hur som helst så har jag idag varit på mitt sista möte där och lämnat över min yngsta son till specialpedagoger på gymnasieskolan. Hur det nu ska gå till att få dit honom eftersom han skolvägrar.
Jag borde fira ändå faktiskt. Hur många år var det egentligen… *räknar* …. 20 år….
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-06-05 av Peppar 
Autism livslång grav funktionsnedsättning
Idag har jag fått två nya läkarintyg. Kopior på de läkarintyg som har skickats till Försäkringskassan, Jag blir fan lika ledsen varje gång. De första kontakterna hade vi redan 1987 med BUP och man kan nog säga att vi har haft samma läkare mesta tiden. Det har varit två stycken. Det har varit många vändor utan säkra diagnoser. Detta var det tuffaste som stod om vår vilda blomma:
Hur lång tid kan barnets behov av särskild tillsyn och vård antas bestå? Svar: Autistiskt syndrom är en medfödd funktionsnedsättning av livslång varaktighet.
Hur blir det när jag och pappan är borta? Jag oroar ihjäl mig nu känns det som. Får släppa detta och bita ihop igen. Jag visste ju läget redan innan, men det såg läskigare ut att se det omvandlat till text på ett papper. Så bekräftat. Fast det är bekräftelse man behöver.

Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-06-04 av Peppar 
I’m In Here – The Ant



 For Autism
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-05-29 av Peppar 
Vad som passar sig kan ingen av oss riktigt bedöma
Den här teckningen är gjord av blomman, jag fick den som present av honom. Kanske teckningen är opassande för vissa, jag ser den som konst i alla fall 

3 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2009-05-29 av Peppar 
Autism och samlande enligt Hans Asperger

Detta är en samling studsbollar som en av mina söner burit med sig genom åren. De är oftast förpassade till en garderob numera. Så här skriver Hans Asperger själv om det autistiska samlandet:
”Mycket ofta är autistiska barns relationer till föremål begränsade till ett samlande, och istället för harmonin och rikedomen i ett normalt, balanserat känsloliv finner vi återigen det fattiga och torftiga känsloliv där de avgränsade intressena utvecklas i extremt hög grad. De föremål som autistiska barn samlar ger intryck av att vara själlösa ägodelar. Barnen samlar saker endast för att äga dem, inte för att leka med dem eller göra något annat med dem.”
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-05-29 av Peppar 
Saddam Hussein :)
De är alla konstnärligt begåvade, denna teckning gjorde 16-åringen för ca tre år sedan. Det är Saddam på bilden

Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-05-29 av Peppar 
Handikappersättning för autism
Teckningen är ett självporträtt ritat av vår vilda blomma.

Idag fick vi brev om att man överlägger att betala ut handikappersättning med 53 % av basbeloppet till min son som fyllde 19 år i april. Att fylla 19 år innebär att familjen mister vårdbidraget. 53 % av basbeloppet torde bli ca 1800 kr per månad om jag har fattat  det hela rätt. Rik blir man inte. Inte på pengar. Men rikedom kan ha många ansikten. Det mesta beror på hur man tänker.
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-05-29 av Peppar 
Ny diagnos idag – PDD-NOS atypisk autism
Ja, vad säger man….nummer fyra av fyra som meddelas en autismdiagnos…. Hmmm, vi trodde först att han den lille klicken hade blivit en ”vanlig”. Men så var det inte, han var bara lite mindre autistisk än sina bröder…. Denna diagnos är ännu inte stämplad bara föreslagen. Men det känns lika tungt och sorgligt varje gång man får ett sådant besked.
Och att man alltid tänker på all oförståelse och allt onödigt lidande de har utsatts för, speciellt i grundskolan… hmmm lite ledsen idag faktiskt, men det går ju över igen så klart

1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-05-19 av Peppar 
Kan det röra sig om BDD?
Förr i världen kunde fixeringarna röra sig om mer okomplicerade intressen såsom rör, ledningar, duschslangar, möss osv…. men nu är det utseendet som det handlar om. Detta är en sida som jag har hittat som handlar om
BDD
Och min inspiration till att idag skriva ett litet inlägg om detta har jag hämtat från följande blogg:
Fulhet 
Personen som har skrivit detta har autistiskt syndrom så antingen rör det sig om helt nya fixeringar som ju, förhoppningsvis fortfarande, kan fortsätta att variera sig över tiden, eller så bör det bli en tilläggsdiagnos i form av BDD. Personen är 19 år och har ett fullständigt normalt utseende.
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-05-18 av Peppar 
Vår Saluki – Rohirrim?s Ballad Al-Bahar aka Pluto
Detta är vår hund Rohirrim’s Ballad Al-Bahar aka Pluto. Det är en saluki och om hundar kan ha autism så har nog Pluto det också. Eller social fobi kanske. Men han är världens snällaste hund som fyller 11 år i augusti.

Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-04-25 av Peppar 
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Min profil

Gröna trädmamman
Namn: Gröna trädmamman
Kvinna
Mina favoritlänkar
Aktuellt
Asperger Center
Autismforum – Autistiskt Syndrom
BDD?
Gröna Trädmamma-sidan äger
I’m In Here – The Anthem For Autism
LSS – Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade
Mitt brev och min egen utredning till Förvaltningsrätten
Nordiska Kommittén för mänskliga rättigheter
Om Tarot och Spådom
Personlig assistans till personer med funktionsnedsättningar
Riksföreningen Autism
Selektiv mutism
Skicka anonyma SMS
Skicka gratis sms varje dag
Testa din IQ nu med test utfärdat av mensa:
Tjäna pengar på allt du gör på Internet
Tjäna pengar på att läsa reklam
Varning för Socialtjänsten
Vill du också få miljoner besökare till din sida?
Mina favoritbloggar
ADHDBLOGGEN
Atypisk autism
autismmamma
Fin Ugglas sida
Mandy
Ny länklista
Bloggsurfa Mer trafik till din sida



Tjäna pengar på din webbplats! 
Babyroom.se - Barnrumsinredning och barnkläder 
Bonus på alla dina köp hos babyshop.se 

Toppensidor.com 
http://www.bloglovin.com/inc/addsubscript.php?id=590746.jpg
Sök efter: 
Arkiv
februari 2012
juni 2011
maj 2011
april 2011
mars 2011
februari 2011
januari 2011
december 2010
november 2010
oktober 2010
september 2010
augusti 2010
juli 2010
juni 2010
maj 2010
april 2010
mars 2010
november 2009
september 2009
ed autism i familjen
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Detta har jag gjort vartannat år i ca 20 år
Tänk dig att du sätter dig med en fullständigt främmande person och i 1,5 timma berättar allt sorgligt, hemskt och negativt om dina barn och om all deras oro och ångest och om djupa skärsår och ångestfyllda långa vaknätter och oro över att någon ska ta livet av sig pga meningslöshet, att gå igenom allt från den första sekund du såg dina barn och bortse från allt som ändå varit roligt och positivt – och föreställ dig att du verkligen inser vad du i alla år ensam har axlat  trots att du själv många gånger varit svag och helst velat försvinna ut i tomma intet själv, då kommer all den dolda sorgen upp till ytan och det blir svårt att hålla masken, sen om du kämpat hårt mot oförstående myndigheter och plötsligt möter minsta medkänsla, då kommer även tårarna. Så brukar det gå till när jag är hos FK för att förnya vårdbidragsansökan.
5 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2009-04-02 av Peppar 
Klassiskt piano som specialintresse
Han har pianospelande som huvudintresse, under åren har det förekommit intressen för bland annat möss och VHS-utrustning (rör, slangar, ledningar). Beethoven – Presto Agitato
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-03-27 av Peppar 
Ska skolfröknarna ha barnbidraget?

Eftersom det tydligen inte var passande att ha ett fåtal kläder, eftersom folk då tror att man inte byter kläder så förde fröknarna på tal att de skulle ta hand om barnbidragen för att åka och handla kläder tillsammans med pojkarna. *Man tar sig ändå mer för pannan*. Våra mellanpojkar som det skiljer ett år på gick hela tiden i samma anpassade grupper i skolan och hade därmed samma personal. Ingen av de två har ett utagerande sätt.
Som mamma kunde jag ju lätt räkna ut resultatet av det märkliga förslaget. Pojkarna skulle följa med och säga ja till allt, barnbidraget skulle spenderas och pojkarna komma hem med en massa kläder som de aldrig skulle komma att använda.
Det var vårt fel igen som inte köpte kläder till pojkarna.
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-03-27 av Peppar 
Tre par likadana byxor
I skolan kunde de klaga på vad som helst. Man var alltid oförberedd, eftersom vårt liv med våra barn var så milsvitt skilt från ”normala” personers liv. Vi tänkte helt enkelt inte som de. Ett exempel på detta är att många autistiska personer tycker om att klä sig i vissa speciella klädesplagg. En autistiskt person har oftast en mycket liten garderob med ett fåtal plagg och en del kan vara exakt likadana eftersom autistiska personer inte tycker om förändringar och har svårt att anpassa sig till nya kläder. De är också ofta känsliga för kläders material m. m. så de väljer ofta ut vissa favoritplagg.
Så det kom en anmälan om att våra söner aldrig bytte kläder utan hade gått en hel vinter i samma byxor. Utan att ens fly en tanke åt att det kanske fanns flera av samma och att de faktiskt byttes och tvättades precis lika ofta som de som har tre par olika byxor.
 *man tar sig för pannan*
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-03-27 av Peppar 
Skillnad på mutism och selektiv mutism
Förr ansågs mutism beror på traumatiska upplevelser i barndomen, numer är kopplingen till autism bekräftad, men det känns hårt… alla missförstånd, men man går vidare ändå och man biter ihop. Mutism är total tystnad, selektiv mutism är att personen väljer ut var och med vilka den ska prata. Vår vilda blomma sa inte ett enda ord under den tid utredningen pågick, men ljud som nynnanden och harklingar förekom. Diagnosen var som tidigare sagts – selektiv mutism
2 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2009-03-25 av Peppar 
Mutism Torey Hayden
Denna bok handlar om en pojke med mutism 
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-03-24 av Peppar 
Selektiv Mutism
Jag vet inte ens om jag kommer ihåg vem eller vad som föreslog eller kanske remitterade oss till Team Autism. Måste direkt  upplysa om att Team Autism numera har bytt namn till neuropsykiatriska teamet och har slagit ihop sig med barnhabiliteringen. Det är jäkligt konstigt, men samtidigt går ju utvecklingen framåt. Selektiv mutism var inte då, men är nu kopplad till autism. Vår vilda blomma fick diagnosen selektiv mutism som på den tiden inte hade en koppling till autism, utan som allt annat berodde på föräldrars oförmåga :/ *ledsen*
8 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2009-03-24 av Peppar 
Nu är jag med i Ninjaklubben :)

Denna fick jag av Mia
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-03-22 av Peppar 
Tjuren Ferdinand spelar piano som en Gud
3 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2009-03-18 av Peppar 
Dedikerad till Tjuren Ferdinand – Längtan
Denna text skrevs när självmordstankarna var starka.
Man kan tycka att blicken är tom och glanslös nu.
Att allt liv allt hopp är borta därifrån
Men djupt där inne bakom dunkla slöjor
Kan man se en längtan
så djup
Så intensiv
Han längtar efter andra världar nu
Världar där även han får ha en plats
Och han längtar dit de flesta aldrig vill
För frid
För ro
Det unga tonårshjärtat som velat kunnat banka och slå
I många många flera år
Känns nu i bröstet som att det vill sprängas
Av längtan till världar där han kan få vara
allt det som är han
Det vackra
Det underbara
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-03-18 av Peppar 
autism i familjen
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Utmärkelse

Denna fina utmärkelse fick jag från Mia
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-03-17 av Peppar 
Leker Tjuren Ferdinand med de andra barnen?
När det lugna och snälla barnet var tre år så tyckte man ju att han kanske skulle träffa lite andra barn och lära sig umgås osv. Jag hade ju förmånen att vara hemma med mina barn. Jag valde bort A-kassa för att få vara med dem.
Men att träffa andra barn skulle nog vara bra ändå, en stund i alla fall. Så några förmiddagstimmar i Kyrkans treårsgrupp bedömde vi som lämpligt för vårt lugna barn som liknande Tjuren Ferdinand.
Det var inga protester mot att gå dit så jag antog att han trivdes och jag frågade ”fröken” om han leker med de andra barnen…..
För det var det jag mest av allt ville att han skulle göra, vara ”normal” som jag trodde att han var.
Men ”fröken” drog på svaret… Njaaaaa…. hmmm…. han är inte till något besvär alls, han är så gullig så…. men,, hmmmm, jag han sitter mest för sig själv och leker med en speciellt traktor.
En gul….
4 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2009-03-16 av Peppar 
Yngste sonen var duktig på breakdance

Fast nu har han tröttnat och spelar gitarr hela tiden. Han är för närvarande på sitt sextonde år och under pågående testning för misstänkt autistiska drag.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-03-15 av Peppar 
En lillebror med autistiskt syndrom
1990 föddes det en lillebror som var helt annorlunda sin äldre bror. Som nästan aldrig skrek, som sov hela tiden som ingen och ingenting behövde verkade det nästan som.
Och man undrade: Är det så här enkelt att ha barn?
Om han vaknade på natten så skrek han inte som andra barn utan man kunde höra hur han drog upp sin nallespeldosa och dess spröda melodi klingade nästan lite kusligt i natten. Och om man gick och kollade så låg han där i mörkret, sög på nappen och petade med tån på en spjäla i spjälsängen.
Och medan de första åren gick var han oftast fullkomligt nöjd med att sitta och bygga med klossar, äta frukost i två timmar eller stå i trädgården och lukta på en blomma och få oss att tänka på Tjuren Ferdinand när han satt under sin korkek.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-03-15 av Peppar 
Vild blomma med autistiskt syndrom
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-03-15 av Peppar 
Livsfarlig medicin till barn, numera avregistrerad
Numer skriver man ut centralstimulerande mediciner till barn med uppmärksamhetsstörningar som ADD och ADHD. Förr fanns inte dessa begrepp. 1989 fanns endast diagnosen MBD. Sonen hade alltså misstänkt MBD eller som det hette senare: DAMP-liknande tillstånd. Senare tester gav diagnosen Asperger/DAMP.
Så 1989 trodde man väl att liviligheten berodde på ”inga regler och inga gränssättningar” från oss föräldrar.
För att lugna skrev man ut medicinen Mallorol som sedan 2004 är avregistrerad från marknaden. Man borde inte lita på läkarna alla gånger.
Denna medicin skrevs alltså ut till en sexåring:
http://www.lakemedelsverket.se/Tpl/NewsPage____1372.aspx
3 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2009-03-15 av Peppar 
Livet gick vidare
Vi flyttade in till mina svärföräldrar i vindsvåningen och bodde där en tid. Som sagt så gick livet vidare och vi planerade ytterligare ett barn. Svärföräldrarna planerade ett nybygge på gården där vi sen skulle komma att bo i ca 12 år.
Vi gick på en massa testningar och utredningar med sonen. Men man visste inte så mycket på den tiden. Så felet var vårt. Vi som inte kunde få ordning på honom. De grovmotoriska problemen uppmärksammades av fröken redan i första klass, och han erbjöds extra träning.
Men barn med den här problematiken avskyr oftast allt vad idrott heter och protesterar förstås vilt mot att få ännu mer av de svåra sakerna i sitt liv.
Sonen var ju även hyperaktiv och som det var då var det lugnande mediciner som skrevs ut, istället för centralstimulerande som nu. Men det blev bara värre av medicinen.
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-03-15 av Peppar 
Bild på vår Vilda Nattblomma

Foton på denna sida används med tillstånd av alla inblandade personer.
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-03-14 av Peppar 
Socialen frågade om vi använde droger
Jag blev ju helt chockad. Hade inga missbruksproblem utöver att jag var nikotinist den tiden. Sedan kanske det hade varit lite si och så med pappan så kanske det var därför de ställde frågan: ”Använder ni droger?” Och jag svarade: ”Vaddå för droger, vad menar du?” Och socialtanten verkade bli lite förvirrad och sa: ”Ja som alkohol t.ex”. Och jag sa att: ”Jaha, ja det gör vi kanske då och då helt normalt men inte när sonen är med”. 
Och jag minns att mina blivande svärföräldrar blev alldeles förskräckta över denna anmälan.
Jag är säker på att det var en av mina grannar, en pappa till en flicka som jag tror att jag råkade skrämma genom att se ut som jag gjorde just då.
För min son kom in en dag och sa att han inte fick hämta sin cykel för den här flickan så jag följde med honom ut och jag tror att hon kanske blev lite skrämd då för jag skulle iväg på fest och det var kanske inte maskerad direkt, men lite utklädd var jag och jag hade svart läppstift.

Jag hade ju bott på samma gård i fem år så de flesta kände mig som bodde där. Men den här mannen hade just flyttat in.
1 Kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-03-14 av Peppar 
Första gången Socialen kom
Fram tills dess hade mitt liv varit lugnt från olika myndigheter i alla fall. Trots att jag kanske alltid hade betraktats som udda så har jag ju alltid klarat mig, jobbat, betalat räkningar, försökt likna andra för att det är lugnast så. Men man blir ju även genomskådad. Träffade även en man, även han ett uddabarn som vid vuxen ålder fick diagnosen Asperger/ADHD efter ett halvt liv…. som missförstådd, oförstådd, dumt och besvärligt barn som inte kunde anpassa sig i skolan.
Nu var min äldsta son 4 år och året var 1987. Och jag minns inte riktigt vad jag gjorde vid det tillfället men utan förvarning ringde två socialarbetare på min dörr och sa att de hade fått in en anonym anmälan om att min son sprang ute på gården och puttade på andras barn och hade fläckiga kläder. Han badade och bytte kläder varje morgon, men var ju ett yrväder och hade sina motoriska problem = bli fläckigare på kläderna än andra.
Och jag blev så otroligt rädd och min son var inte inne utan ute på gården och cyklade.
Så kom han ju in och började leva rövare i vanlig ordning och jag önskade så att han hade kunnat hålla sig lugn bara den stunden.
Hur som helst gick de iväg och de skulle bestämma en tid med mig då jag skulle komma på besök hos en av dessa på socialkontoret.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-03-14 av Peppar 
← Äldre inlägg
Senare inlägg →
Min profil

Gröna trädmamman
Namn: Gröna trädmamman
Kvinna
autism i familjen
Senare inlägg →
Förr eller senare blir socialen inblandad
…. det kan inte hjälpas, de flesta familjer som har barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar drabbas av detta. Ja, i alla fall om alla fyra barnen har drabbats. Att det är ärftligt funderades det på mindre på den tiden. Det är istället föräldrarna det är fel på. De kan inte sätta regler och gränser t.ex. Påstås det. 
Ja, det spelar oftast ingen roll om barnen är utagerande eller inåtvända båda ytterligheterna är oroväckande. Anmälan till socialen görs oftast av dagis eller skola, ibland utan att man får reda på det. Men en anmälan kan även komma från en granne eller någon annan som har uppmärksammat ett udda beteende hos barnet/barnen och därför genast tror att det handlar om missförhållanden i hemmet. Och detta blir ofta inledningen till en lång, lång resa mellan olika instanser och myndigheter. Så har mitt liv varit i ca 20 år och jag vet ingenting annat om. Jag har vant mig vid att mitt liv är på det här viset, att jag inte har någon personlig integritet. Myndigheterna vet allt om mig, mina barn och deras pappa, och de känner varje steg vi har tagit.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-03-14 av Peppar 
Vår vilda Nattblomma
Föddes 1991, också detta under något traumatiska förhållanden. Redan när han låg i magen satte han sig på tvären, låg i tvärläge. Sedan tillkom föreliggande moderkaka med blödningar som ledde till akut kejsarsnitt ca en månad före beräknad förlossning. Han öppnade inte ögonen på flera veckor. Jag minns när han öppnade dem första gången under en av alla skriknätter. Jag blev nästan rädd. Stora och svarta glänste de i oktobermörket. Idag är de som mystiska svarta brunnar som man så gärna vill nå på djupet.

Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-03-13 av Peppar 
Att vara mamma till ett utagerande barn
Inget kul om man är med sin barndomsvän som också har fått barn om ens eget barn inte går att ”uppfostra” medan vännens barn redan är fött uppfostrat. Inget kul om vänner säger: ”Sådana barn vill vi inte leka med, kom så går vi”, men,  men….. man vänjer sig till viss del. Det som räknas är kärleken man känner till sitt barn . Man lär sig mer och mer att bara skita i andra. Oftast fattar de ingenting ändå. De tror att man ”ouppfostrar” sitt barn. Ja… just det – du ”ouppfostrar”. det är ditt fel, du gör fel, du är en riktigt d å l i g förälder!
2 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2009-03-11 av Peppar 
Å andra sidan…….
En del personer är utagerande en del är mer inåtvända, autism eller inte… En av de fyra tyckte om att sova lugnt och behövde inte skrika alls eftersom den inte behövde någon. Den kunde vakna mitt i natten och dra upp sin speldosa och man hörde en spröd liten melodi bryta nattens tysta timmar. Det var nästan lite spökligt. Ja och om man gick dit och kollade vad som stod på så låg den bara där i sin pyjamas, med sin napp, speldosa och petade med en tå på en spjäla i spjälsängen….
Och man frågar sig… Är det så här att ha ett ”normalt” barn? Man inbillar sig så mycket och man hoppas så mycket ibland
Nu är den stor, vuxen, 19 år. Man kan inte förstå hur tiden rinner ifrån en.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-03-11 av Peppar 
Autistiska personer
… ser ofta yngre ut än de är. Detta beror på att de ofta är mimikfattiga.
Alla foton i denna blogg används med tillstånd av personerna på fotona.

2 Kommentarer | Ändra 
Publicerat 2009-03-11 av Peppar 
Missförståndens Tid!
Missförståndens tid hade börjat. Bebisen skriker och kan du inte trösta honom är det ditt fel. Du måste göra något, men inget hjälper. Varför hjälper det på andras barn och hur kan de sova middag i 3 timmar när min bara sover 5 min i taget. Det är något fel på min? Eller på mig?
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-03-11 av Peppar 
En livlig tid
Det var en livlig tid som följde. Mycket skrikande var det och det kallades för 3-månaderskolik. Men vad det egentligen var tror jag numer var en inre, oro, rastlöshet, ångest…. det är som om vanligt folk och de som jobbar på BVC t.ex inte kan förstå att bebisar kan skrika av andra och fler orsaker än hunger och blöta blöjor. Bebisar är så mycket mer än man tror medan man bara betraktar dem.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-03-11 av Peppar 
Navelsträngen kring halsen och katastrofsnitt
1983 föddes min äldsta son senare följd av tre bröder, födda 1990, 1991 och 1993. Den heta julidagen 1983 när mitt första barn föddes anade jag inte vad som komma skulle. Jag var redan tillräckligt upptagen med att berarbeta chocken efter ett traumatiskt katastrofsnitt som plötsligt blev nödvändigt efter flera timmars värkarbete.Och jag var ung då, 23 år och inte alls härdad som jag är nu, om än även på sätt och vis lite uppgiven. Hur som helst var problemet en navelsträng kring halsen och efter en stund var allt frid och fröjd och lycka och glädje.
Lämna kommentar | Ändra 
Publicerat 2009-03-10 av Peppar 
Funktionsstörningar hos barn – inledning
Jag har fyra underbara söner som jag älskar över allt annat och de tre äldsta har alla en neuropsykiatrisk diagnos, medan deras yngsta bror är under testning just nu med misstänkt – autistiska drag. Deras pappa har diagnosen Asperger/ADHD.
Jag tänkte skriva denna inledning idag. Jag har så mycket att berätta om  och att dela med mig av. Jag tror att jag har mycket stöd, råd, hjälp att ge till många andra på grund av min ca 20 år långa erfarenhet av att kämpa för mina barns rättigheter och för att överhuvudtaget ens få behålla dem hemma. Jag har länge tänkt börja skriva igen. Jag skrev en hel bok om mina barn för ett antal år sedan. Men mycket har hänt sedan dess. Och jag har känt att jag har saknat ork för att börja skriva om detta igen,  men jag känner att nu är det tid att försöka sammanfatta och berätta.