Pappan och Mammans man

Kärleksförklaring: Jag älskar dig för det du är. Man kan tycka att jag har gjort val som är felaktiga och som har lett till lidande för de Änglar som kommit ut från min kropp. Men det är inget fel. Jag älskar dig , Pappan, för att du är mjuk och varm och kärleksfull. Jag älskar dig för att du och jag tog hand om Änglarna. Du var den bästa tänkbara Pappakandidat. Jag förstår att det blev ganska tufft. Det var ju inte det att jag slutade älska dig. Det var bara så att det blev lite för tufft då. När du valde att försvinna in i knarkdimman. För att din uppgift blev lite för tung just då. För att kraven från samhället sa att: Pappan ska vara normal! Och Mamman också. Det är bara det att Mamman har lyckats bättre med att spela sin roll.. Normal? Man skrattar ihjäl sig ibland. Mitt upp i all smärta. Tänk hur de spelar sina roller, de pajaserna... de tror att de lever och att allt är normalt. Men man kan fråga sig vad livet här på Jorden är till för. Är det till för att jaga de udda och att ta deras barn till andra hem för att de också ska gjutas in i en form som har skapats av människor? Och inte av Gud för det syfte som Gud har. Att försöka rädda livet.