Jag minns hur fruktansvärt trött jag var och hur lättad jag var när pojkarna var på LVU/LVM, egoistiskt av mig kändes det som. Men då kunde jag äntligen slappna av och bara sova. Egentligen ville jag bara att allt skulle vara normalt igen, och precis det sa min son också - "jag vill att allt bara ska vara som vanligt igen". Tyvärr föder myndigheterna både ångest, oro och trots i tonåringar. Jag tror varken på hot, rädslor eller tvång. Men andra föräldrar kan ha helt andra upplevelser. Socialtjänsten kan man tyvärr inte lita på. Och inte deras SIS-institutioner heller tyvärr. Där flödar knarket och knarket gör deras vistelse mer uthärdlig. Och drogtesterna som leder till att barnen hittar internetdroger i stället, för att de inte syns på stickan. Men kan vara tusen gånger farligare. Dödliga. Medberoende i all ära, i första hand är vi föräldrar och blod är tjockare än vatten. Jag är glad att jag alltid fanns där för mina pojkar. Jag vet inte hur man f...
