Jag brukar drömma om dig och Blå huset och även om Henny, Torild, Anna och Ulric. det finns mycket dolt under ytan, hur orolig och rädd jag var. Jag var så kär, men så rädd också, inatt drömde jag något hemskt som jag inte hade velat drömma om oss, men samtidigt fann jag en lättnad i att jag inget kunde känna mer. Hade det hänt då hade jag sneglat på rakbladen i badrumsskåpet. Det var som att jag gjorde nästan allt för att du skulle älska mig mest, men rädslan för att inte duga när man älskar så mycket, gjorde mig sinnessjuk till slut, har funderat mycket på dessa drömmar om oss och Blå huset i massa olika versioner.- så försöker tolka. Och nu känns det lite som - om jag inte var den bästa skulle du ta någon annan. (lite som Jespers tankegångar, kan man inte vara bäst kan allt gå åt helvete) A ntar att all text är resultatet av min utmattade hjärnas bilder och hallucinationer mellan det blå och det svarta och massa gammalt som aktiveras. Varför gjorde vi som vi gjorde? Nu li
